<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064</id><updated>2012-01-27T13:58:07.564+08:00</updated><category term='motivasi'/><category term='ceritera'/><category term='bicara'/><category term='puisi'/><category term='memory lane'/><category term='monolog'/><category term='resensi'/><category term='rasa'/><category term='confession'/><category term='khalil gibran'/><category term='tentang hidup'/><category term='peristiwa'/><category term='kembara'/><category term='famili'/><category term='balik kampung'/><title type='text'>The World of Wilis</title><subtitle type='html'>Diary about Life. Journal of Adventures. Expression of Emotions. Reflection of Thoughts and Wisdom. Lover of words.</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>108</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7423417178898313421</id><published>2012-01-27T13:57:00.000+08:00</published><updated>2012-01-27T13:58:07.582+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Hiatus</title><content type='html'>&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;o:officedocumentsettings&gt;   &lt;o:allowpng/&gt;  &lt;/o:OfficeDocumentSettings&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:trackmoves/&gt;   &lt;w:trackformatting/&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:donotpromoteqf/&gt;   &lt;w:lidthemeother&gt;EN-US&lt;/w:LidThemeOther&gt;   &lt;w:lidthemeasian&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeAsian&gt;   &lt;w:lidthemecomplexscript&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeComplexScript&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;    &lt;w:splitpgbreakandparamark/&gt;    &lt;w:enableopentypekerning/&gt;    &lt;w:dontflipmirrorindents/&gt;    &lt;w:overridetablestylehps/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;m:mathpr&gt;    &lt;m:mathfont val="Cambria Math"&gt;    &lt;m:brkbin val="before"&gt;    &lt;m:brkbinsub val="&amp;#45;-"&gt;    &lt;m:smallfrac val="off"&gt;    &lt;m:dispdef/&gt;    &lt;m:lmargin val="0"&gt;    &lt;m:rmargin val="0"&gt;    &lt;m:defjc val="centerGroup"&gt;    &lt;m:wrapindent val="1440"&gt;    &lt;m:intlim val="subSup"&gt;    &lt;m:narylim val="undOvr"&gt;   &lt;/m:mathPr&gt;&lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" defunhidewhenused="true" defsemihidden="true" defqformat="false" defpriority="99" latentstylecount="267"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="0" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Normal"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="heading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="35" qformat="true" name="caption"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="10" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" name="Default Paragraph Font"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="11" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtitle"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="22" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Strong"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="20" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="59" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Table Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Placeholder Text"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="No Spacing"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Revision"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="34" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="List Paragraph"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="29" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="30" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="19" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="21" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="31" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="32" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="33" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Book Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="37" name="Bibliography"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" qformat="true" name="TOC Heading"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-priority:99;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;  mso-para-margin:0cm;  mso-para-margin-bottom:.0001pt;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:10.0pt;  font-family:"Calibri","sans-serif";  mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Hiatus.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;I am not myself anymore. An empty shell without soul. Broken spirit without any echoes. Keeps chasing shadows. Living in this uncertainty is slowly killing me. It never been love, it’d loneliness, as usual.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;The more I want to write, I froze. The more I hate sleep, sleepier I become. And waking up feels like a burden. Am I normal?&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Where is the old me?&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7423417178898313421?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7423417178898313421/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2012/01/hiatus.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7423417178898313421'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7423417178898313421'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2012/01/hiatus.html' title='Hiatus'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-5396613148072857938</id><published>2011-04-08T11:44:00.002+08:00</published><updated>2011-04-08T14:52:18.960+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='motivasi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Merealisasikan Mimpi!</title><content type='html'>&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;o:officedocumentsettings&gt;   &lt;o:allowpng/&gt;  &lt;/o:OfficeDocumentSettings&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:trackmoves/&gt;   &lt;w:trackformatting/&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:donotpromoteqf/&gt;   &lt;w:lidthemeother&gt;EN-MY&lt;/w:LidThemeOther&gt;   &lt;w:lidthemeasian&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeAsian&gt;   &lt;w:lidthemecomplexscript&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeComplexScript&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;    &lt;w:splitpgbreakandparamark/&gt;    &lt;w:enableopentypekerning/&gt;    &lt;w:dontflipmirrorindents/&gt;    &lt;w:overridetablestylehps/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;m:mathpr&gt;    &lt;m:mathfont val="Cambria Math"&gt;    &lt;m:brkbin val="before"&gt;    &lt;m:brkbinsub val="&amp;#45;-"&gt;    &lt;m:smallfrac val="off"&gt;    &lt;m:dispdef/&gt;    &lt;m:lmargin val="0"&gt;    &lt;m:rmargin val="0"&gt;    &lt;m:defjc val="centerGroup"&gt;    &lt;m:wrapindent val="1440"&gt;    &lt;m:intlim val="subSup"&gt;    &lt;m:narylim val="undOvr"&gt;   &lt;/m:mathPr&gt;&lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" defunhidewhenused="true" defsemihidden="true" defqformat="false" defpriority="99" latentstylecount="267"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="0" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Normal"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="heading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="35" qformat="true" name="caption"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="10" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" name="Default Paragraph Font"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="11" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtitle"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="22" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Strong"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="20" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="59" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Table Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Placeholder Text"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="No Spacing"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Revision"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="34" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="List Paragraph"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="29" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="30" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="19" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="21" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="31" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="32" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="33" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Book Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="37" name="Bibliography"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" qformat="true" name="TOC Heading"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-priority:99;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;  mso-para-margin-top:0cm;  mso-para-margin-right:0cm;  mso-para-margin-bottom:10.0pt;  mso-para-margin-left:0cm;  line-height:115%;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:11.0pt;  font-family:"Calibri","sans-serif";  mso-ascii-font-family:Calibri;  mso-ascii-theme-font:minor-latin;  mso-hansi-font-family:Calibri;  mso-hansi-theme-font:minor-latin;  mso-bidi-font-family:"Times New Roman";  mso-bidi-theme-font:minor-bidi;  mso-fareast-language:EN-US;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;Benarkah mimpi hanya wujud di alam tidur? Benarkah ia sekadar mainan minda dan angan? Sekadar fantasi di lautan ingin?&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Argh, bukan senang untuk mencapai apa yang kita impikan. Bukan mudah untuk mencicip enaknya kejayaan. Lurah dan liku tajam menusuk. Ada duri dalam sekam. Apatah lagi sembilu yang zahirnya agak kelihatan. &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Aku termenung panjang. Dahan yang kusangkakan teguh, rupanya rapuh. Malah turut ‘menghadiahi’ selumbar yang dalamnya tidak mungkin tidak, bakal bernanah. Jua kemilau harap yang rupa-rupanya biasan tebu di bibir. Benarlah kata seorang &lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;o:officedocumentsettings&gt;   &lt;o:allowpng/&gt;  &lt;/o:OfficeDocumentSettings&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:trackmoves/&gt;   &lt;w:trackformatting/&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:donotpromoteqf/&gt;   &lt;w:lidthemeother&gt;EN-MY&lt;/w:LidThemeOther&gt;   &lt;w:lidthemeasian&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeAsian&gt;   &lt;w:lidthemecomplexscript&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeComplexScript&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;    &lt;w:splitpgbreakandparamark/&gt;    &lt;w:enableopentypekerning/&gt;    &lt;w:dontflipmirrorindents/&gt;    &lt;w:overridetablestylehps/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;m:mathpr&gt;    &lt;m:mathfont val="Cambria Math"&gt;    &lt;m:brkbin val="before"&gt;    &lt;m:brkbinsub val="&amp;#45;-"&gt;    &lt;m:smallfrac val="off"&gt;    &lt;m:dispdef/&gt;    &lt;m:lmargin val="0"&gt;    &lt;m:rmargin val="0"&gt;    &lt;m:defjc val="centerGroup"&gt;    &lt;m:wrapindent val="1440"&gt;    &lt;m:intlim val="subSup"&gt;    &lt;m:narylim val="undOvr"&gt;   &lt;/m:mathPr&gt;&lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" defunhidewhenused="true" defsemihidden="true" defqformat="false" defpriority="99" latentstylecount="267"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="0" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Normal"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="heading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="35" qformat="true" name="caption"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="10" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" name="Default Paragraph Font"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="11" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtitle"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="22" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Strong"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="20" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="59" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Table Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Placeholder Text"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="No Spacing"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Revision"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="34" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="List Paragraph"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="29" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="30" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="19" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="21" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="31" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="32" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="33" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Book Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="37" name="Bibliography"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" qformat="true" name="TOC Heading"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-priority:99;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;  mso-para-margin-top:0cm;  mso-para-margin-right:0cm;  mso-para-margin-bottom:10.0pt;  mso-para-margin-left:0cm;  line-height:115%;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:11.0pt;  font-family:"Calibri","sans-serif";  mso-ascii-font-family:Calibri;  mso-ascii-theme-font:minor-latin;  mso-hansi-font-family:Calibri;  mso-hansi-theme-font:minor-latin;  mso-bidi-font-family:"Times New Roman";  mso-bidi-theme-font:minor-bidi;  mso-fareast-language:EN-US;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;tua kepadaku sewaktu dulu. ‘Trust no one, but yourself. Not even your family and spouses.’ &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;‘How about God? ‘&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;‘Sure,’ he said, ‘have faith, but don’t rely on others in full. Delegate works, but be prepared to be disappointed in other’s result.’&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Aku mahu merealisaikan mimpiku. Sampai bila mahu bergantung kepada orang lain bagi kelangsungan hidup. Penatnya tidak terkata, tetapi hasilnya tidak mampu membuatkan aku tersenyum lebar. Terkadang, bukan material menjadi ukuran, tetapi kepuasan dan ‘bekalan’&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;untuk Dian dan mereka yang lain menjadi keutamaan. &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Menyedari hakikat diri yang kurang mampu berkarya serajin orang lain, aku beralah. Terlalu banyak perkara di minda membuatkan aku tidak mampu untuk betul-betul berkarya sebagus, sekerap dan sebebas dahulu. Bukan merendah diri, tetapi aku sedar kekuranganku. ‘Membersihkan’ dan ‘mencantikkan’ karya. Itu kekuatanku.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Dan apabila melihat karya itu mendapat sambutan dan menerima pujian atas mutunya, ia menjadi satu ‘bayaran’ yang tidak ternilai. Memberi&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;‘santapan’ minda kepada para pembaca adalah satu kepuasan dan ‘saham’ untuk ke sana. Melihat pengkarya menjadi ternama dan menerima imbuhan yang bukan sedikit menimbulkan sedikit ralat. Tidak dinafikan, iri itu ada. Tetapi ia bernada positif. Agar diri turut sama aktif berkarya seperti mereka. Tidak lebih daripada itu.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Alangkah susahnya merealisasikan mimpi!&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Tuhan, restuilah aku!&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt; &lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-5396613148072857938?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/5396613148072857938/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2011/04/merealisasikan-mimpi.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5396613148072857938'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5396613148072857938'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2011/04/merealisasikan-mimpi.html' title='Merealisasikan Mimpi!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2946080769137042086</id><published>2011-03-30T02:04:00.002+08:00</published><updated>2011-04-08T14:54:56.220+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Have you ever feel mellow?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;o:officedocumentsettings&gt;   &lt;o:allowpng/&gt;  &lt;/o:OfficeDocumentSettings&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:trackmoves/&gt;   &lt;w:trackformatting/&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:donotpromoteqf/&gt;   &lt;w:lidthemeother&gt;EN-MY&lt;/w:LidThemeOther&gt;   &lt;w:lidthemeasian&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeAsian&gt;   &lt;w:lidthemecomplexscript&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeComplexScript&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;    &lt;w:splitpgbreakandparamark/&gt;    &lt;w:enableopentypekerning/&gt;    &lt;w:dontflipmirrorindents/&gt;    &lt;w:overridetablestylehps/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;m:mathpr&gt;    &lt;m:mathfont val="Cambria Math"&gt;    &lt;m:brkbin val="before"&gt;    &lt;m:brkbinsub val="&amp;#45;-"&gt;    &lt;m:smallfrac val="off"&gt;    &lt;m:dispdef/&gt;    &lt;m:lmargin val="0"&gt;    &lt;m:rmargin val="0"&gt;    &lt;m:defjc val="centerGroup"&gt;    &lt;m:wrapindent val="1440"&gt;    &lt;m:intlim val="subSup"&gt;    &lt;m:narylim val="undOvr"&gt;   &lt;/m:mathPr&gt;&lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" defunhidewhenused="true" defsemihidden="true" defqformat="false" defpriority="99" latentstylecount="267"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="0" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Normal"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="heading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="35" qformat="true" name="caption"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="10" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" name="Default Paragraph Font"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="11" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtitle"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="22" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Strong"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="20" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="59" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Table Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Placeholder Text"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="No Spacing"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Revision"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="34" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="List Paragraph"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="29" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="30" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="19" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="21" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="31" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="32" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="33" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Book Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="37" name="Bibliography"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" qformat="true" name="TOC Heading"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-priority:99;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;  mso-para-margin-top:0cm;  mso-para-margin-right:0cm;  mso-para-margin-bottom:10.0pt;  mso-para-margin-left:0cm;  line-height:115%;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:11.0pt;  font-family:"Calibri","sans-serif";  mso-ascii-font-family:Calibri;  mso-ascii-theme-font:minor-latin;  mso-hansi-font-family:Calibri;  mso-hansi-theme-font:minor-latin;  mso-bidi-font-family:"Times New Roman";  mso-bidi-theme-font:minor-bidi;  mso-fareast-language:EN-US;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: normal; text-align: justify;font-family:arial;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;April always makes me feels so uncertain. Mixed feelings. A lot of good stuff happened in April. Sad memories, too. I was born at the end of April. It is a new beginning of another chapter in my journal of life. I met and lost someone that means a lot to me in April. Parting is sweet sorrow, what an expression! When there’s someone else who’ll be hurt, it’s easy to be selfish, to think only of yourself. It’s almost easier to do nothing and just let things slide. Add on another layer of numbness. And another layer of lackness. Till we don't know what to feel anymore.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: normal; text-align: justify;font-family:arial;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;So far, the only thing for certain in my existence is disappointment and frustration. Mine alone. I didn’t blame anyone or anything. Maybe, I am just so tired of living. My will to live cease away without me realising it. The reasons to go on seems nil and worthless. The tunnel is still dark and frightening. But life is a constant struggle. And the biggest enemy is our own self. So, stand up and keep fighting. There’s light at the end of the tunnel. Come on! &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="line-height: normal; text-align: justify;font-family:arial;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Every time April is approaching, I do fell excited as well as anxious to know what it brings me. And this year, do any of my dream will be materialised? &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;o:officedocumentsettings&gt;   &lt;o:allowpng/&gt;  &lt;/o:OfficeDocumentSettings&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:trackmoves/&gt;   &lt;w:trackformatting/&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:donotpromoteqf/&gt;   &lt;w:lidthemeother&gt;EN-MY&lt;/w:LidThemeOther&gt;   &lt;w:lidthemeasian&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeAsian&gt;   &lt;w:lidthemecomplexscript&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeComplexScript&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;    &lt;w:splitpgbreakandparamark/&gt;    &lt;w:enableopentypekerning/&gt;    &lt;w:dontflipmirrorindents/&gt;    &lt;w:overridetablestylehps/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;m:mathpr&gt;    &lt;m:mathfont val="Cambria Math"&gt;    &lt;m:brkbin val="before"&gt;    &lt;m:brkbinsub val="&amp;#45;-"&gt;    &lt;m:smallfrac val="off"&gt;    &lt;m:dispdef/&gt;    &lt;m:lmargin val="0"&gt;    &lt;m:rmargin val="0"&gt;    &lt;m:defjc val="centerGroup"&gt;    &lt;m:wrapindent val="1440"&gt;    &lt;m:intlim val="subSup"&gt;    &lt;m:narylim val="undOvr"&gt;   &lt;/m:mathPr&gt;&lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" defunhidewhenused="true" defsemihidden="true" defqformat="false" defpriority="99" latentstylecount="267"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="0" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Normal"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="heading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="35" qformat="true" name="caption"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="10" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" name="Default Paragraph Font"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="11" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtitle"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="22" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Strong"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="20" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="59" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Table Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Placeholder Text"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="No Spacing"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Revision"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="34" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="List Paragraph"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="29" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="30" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="19" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="21" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="31" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="32" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="33" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Book Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="37" name="Bibliography"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" qformat="true" name="TOC Heading"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-priority:99;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;  mso-para-margin-top:0cm;  mso-para-margin-right:0cm;  mso-para-margin-bottom:10.0pt;  mso-para-margin-left:0cm;  line-height:115%;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:11.0pt;  font-family:"Calibri","sans-serif";  mso-ascii-font-family:Calibri;  mso-ascii-theme-font:minor-latin;  mso-hansi-font-family:Calibri;  mso-hansi-theme-font:minor-latin;  mso-bidi-font-family:"Times New Roman";  mso-bidi-theme-font:minor-bidi;  mso-fareast-language:EN-US;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2946080769137042086?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2946080769137042086/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2011/03/have-you-ever-felt-mellow.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2946080769137042086'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2946080769137042086'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2011/03/have-you-ever-felt-mellow.html' title='Have you ever feel mellow?'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1452233856619130677</id><published>2011-03-25T15:06:00.000+08:00</published><updated>2011-03-25T15:07:13.285+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Finally</title><content type='html'>&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;o:officedocumentsettings&gt;   &lt;o:relyonvml/&gt;   &lt;o:allowpng/&gt;  &lt;/o:OfficeDocumentSettings&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:trackmoves/&gt;   &lt;w:trackformatting/&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:donotpromoteqf/&gt;   &lt;w:lidthemeother&gt;EN-MY&lt;/w:LidThemeOther&gt;   &lt;w:lidthemeasian&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeAsian&gt;   &lt;w:lidthemecomplexscript&gt;X-NONE&lt;/w:LidThemeComplexScript&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;    &lt;w:splitpgbreakandparamark/&gt;    &lt;w:enableopentypekerning/&gt;    &lt;w:dontflipmirrorindents/&gt;    &lt;w:overridetablestylehps/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;m:mathpr&gt;    &lt;m:mathfont val="Cambria Math"&gt;    &lt;m:brkbin val="before"&gt;    &lt;m:brkbinsub val="&amp;#45;-"&gt;    &lt;m:smallfrac val="off"&gt;    &lt;m:dispdef/&gt;    &lt;m:lmargin val="0"&gt;    &lt;m:rmargin val="0"&gt;    &lt;m:defjc val="centerGroup"&gt;    &lt;m:wrapindent val="1440"&gt;    &lt;m:intlim val="subSup"&gt;    &lt;m:narylim val="undOvr"&gt;   &lt;/m:mathPr&gt;&lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" defunhidewhenused="true" defsemihidden="true" defqformat="false" defpriority="99" latentstylecount="267"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="0" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Normal"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="heading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="9" qformat="true" name="heading 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 7"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 8"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" name="toc 9"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="35" qformat="true" name="caption"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="10" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" name="Default Paragraph Font"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="11" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtitle"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="22" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Strong"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="20" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="59" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Table Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Placeholder Text"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="1" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="No Spacing"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" unhidewhenused="false" name="Revision"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="34" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="List Paragraph"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="29" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="30" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Quote"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 1"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 2"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 3"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 4"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 5"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="60" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="61" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="62" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Light Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="63" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="64" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Shading 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="65" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="66" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium List 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="67" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 1 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="68" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 2 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="69" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Medium Grid 3 Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="70" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Dark List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="71" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Shading Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="72" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful List Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="73" semihidden="false" unhidewhenused="false" name="Colorful Grid Accent 6"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="19" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="21" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Emphasis"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="31" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Subtle Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="32" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Intense Reference"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="33" semihidden="false" unhidewhenused="false" qformat="true" name="Book Title"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="37" name="Bibliography"&gt;   &lt;w:lsdexception locked="false" priority="39" qformat="true" name="TOC Heading"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-priority:99;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;  mso-para-margin-top:0cm;  mso-para-margin-right:0cm;  mso-para-margin-bottom:10.0pt;  mso-para-margin-left:0cm;  line-height:115%;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:11.0pt;  font-family:"Calibri","sans-serif";  mso-ascii-font-family:Calibri;  mso-ascii-theme-font:minor-latin;  mso-hansi-font-family:Calibri;  mso-hansi-theme-font:minor-latin;  mso-bidi-font-family:"Times New Roman";  mso-bidi-theme-font:minor-bidi;  mso-fareast-language:EN-US;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;I finally understood. &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Not everybody can understand us. Just a handful that really do. The rest of it just pretending or think they know us, but they don’t. Not really. Or they just have glimpses of whoever we are. Some of us just saw the mere reflection of the inner self, of who we really are.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;The truth is complicated. And life makes it more twisted and delicate. It also a process to learn and to know who we really are. And the person around us. Who is real and who is not. &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Somehow, some thing better leave unsaid. &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;Well, that’s life.&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1452233856619130677?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1452233856619130677/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2011/03/finally.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1452233856619130677'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1452233856619130677'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2011/03/finally.html' title='Finally'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3603402627540858524</id><published>2010-06-23T00:28:00.002+08:00</published><updated>2010-06-23T00:45:08.999+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;Penantian adalah sesuatu yang amat memenatkan. Lebih-lebih lagi jika kita tidak tahu apa sebenarnya yang dinanti.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3603402627540858524?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3603402627540858524/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/06/penantian-adalah-sesuatu-yang-amat.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3603402627540858524'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3603402627540858524'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/06/penantian-adalah-sesuatu-yang-amat.html' title=''/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7352203008767224762</id><published>2010-06-20T20:00:00.003+08:00</published><updated>2010-06-20T20:11:25.588+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>Menyirat Hipotesis</title><content type='html'>&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;Aku mencari sebuah hipotesis&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;tentang keaiban sebutir bintang &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;yang berkelip di dada langit&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;tiba-tiba bintang itu jatuh berserakan &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;di kaki waktu&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;Aku masih mencari sebuah hipotesis&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;melangkahi malam melompati siang&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;tiba-tiba mentari gerhana&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;di persada sebuah cakerawala&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;sehingga tergapainya sebuah wajah&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;di sebalik sebuah neraca&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;Dan hipotesis itu kian menjauh&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;di antara kekudusan wajah&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;dan ketelusan sebuah bicara&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;mengemudikan bahtera fikir&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;apakah pengemudi berhaluan ke pengkalan &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;atau bahtera memudiki haluan?&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;Hipotesis itu kian menguntum dan berputik&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;dalam rimba jagat raya keangkuhan dan ketamakan&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;melayari pulau-pulau pengkhianatan&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;antara kembara matahari dan bulan&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;perbezaan kian merobek kesetiaan&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;di bawah lembayung hierarki perjuangan&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;Hierarki hpotesis itu merangkak ke destinasi&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;perjuangan yang dibanjiri kedukaan&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;di sebuah lembah nasib&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;peruangan itu jua sebuah kegersangan&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;pada ladang harap&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;yang kontang pohon-pohon keikhlasan.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;Galeri ArusIdea&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;Kuala Lumpur&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7352203008767224762?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7352203008767224762/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/06/menyirat-hipotesis.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7352203008767224762'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7352203008767224762'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/06/menyirat-hipotesis.html' title='Menyirat Hipotesis'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7830978970245224066</id><published>2010-06-03T16:35:00.000+08:00</published><updated>2010-06-09T16:43:19.575+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='memory lane'/><title type='text'>Down Memory Lane 1</title><content type='html'>It had been such a long time I have a very peaceful day or night. Lately, weather were so unpredictable; cloudy, rainy and so humid. Heat seemed uncurling in invisible waves from below as above. Sometimes, rain came so hard, rattling my windowsill at crazy pace.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After couple of weeks of restless and sleepless nights, I finally be able to curb my emotion into manageable patterns, I gazed out from my bedroom window. A little warm breeze caress my face. Sky are so clear tonight. Void of clouds. There, I spotted a Libra or maybe just a triangle.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then, it reminds me the best vacation I ever had in my entire life. Local one. In my final year at university, just after finishing all sort of exams and thesis, we, A, D, R and me, headed out to Pangkor Island for a little break. No planning, just impromptu trip. Backpacker style. Well, you know, as a student, we basically broke. So, four of us just rent a cheap chalet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;One night, we lepak at the beach. Luckily, it not a school holiday, so we able to get the beach to ourselves, just like private beach. No interruption of others. The little gerai close off for the night. And our chalet is a bit isolated from others. Nearly midnight, we were in the dark, no source of light at all, except a tiny torch light R had in his pocket. Without saying out loud, all of us don’t want fire or light at all, contented in the inky darkness. We star gazing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Night are so clear. Not even a cloud appears above us. We saw millions star like silver dust on black velvet cape. So amazing. I still can recall how lovely it is. Once a while, we tracked any zodiac using the torch, like a laser marker our lecturer used in the white boards. We talked all night. Hopes, dreams, career wise and personal. A little jokes. Some incident of our friendship. Our lifes. Sound of waves, salty breezes, cool air put us into melancholic moods and peaceful air.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At about 1 am, the sky showered by shooting stars! God, what a night! I lost count how many of it. And as a silly girl at that time, every time I saw them, I closed my eyes and wished. There’s few wishes of the night came true.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;R and A finally get married and now live happily ever after with their baby girl. I think now, she already three years old, I guess. D also met her other half and had their little family too. Me? I guess, that particular wishes of mine didn’t come true after all.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nowadays, most of my closest friends already moved out the city and having their own family. There’s some whom still single like me, but having a terrific career and too busy too be lonely. That’s life.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, tonight I felt a little bit blue. Remembering down memory lanes while gazing at the night sky makes me wishes to turn back time. How I wish times like that can occur again.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And again&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7830978970245224066?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7830978970245224066/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/06/down-memory-lane-1.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7830978970245224066'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7830978970245224066'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/06/down-memory-lane-1.html' title='Down Memory Lane 1'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-8791004973662469730</id><published>2010-05-24T01:23:00.003+08:00</published><updated>2010-05-24T01:34:56.318+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Life Is Amazing</title><content type='html'>&lt;span style="color:#000000;"&gt;Life is still amazing!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In period of one week, I met some new friends, different nationality, as well as gender and age. Lovely and educational experiences too! There’s some ‘things’ that I want to share about…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;First, about an elderly Australia couple. One fine day this week, I’d been approached by a lady, asking for direction. Since, the place in on my way too, I just asked them, she and her husband, to follow me, using LRT. On the way, we started talking and get to know each other. Because I’m just finishing one project and about to take a day or two off before starting new ones, so I volunteer to be their guide. No big deal, my pleasure, actually.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, we started talking. Found out few similarities. Two full days we spend together while bargain shopping and sight seeing. Tiring but educational (well, I hate shopping, you know!). J is more outspoken and friendly, eager to explore more compare to his wife, S, who are a bit introvert and being typical women, love to shop! So, naturally I spend more time with J while waiting S finished her shopping.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We talked about everything under the sun. Especially about religious, culture and people around the world. Being different races, background, belief and age, he’s more curious about me, being totally opposite of the woman he believed should be. Maybe, I’m so different from my fellow Malay and Muslim lady, being well covered from head to toe, but having vast opinion of life itself.&lt;br /&gt;Well, I’m more impressed with their relationship. Easy and loving. They are so different to each other, but still manage to be together. I found out that the lady is Indonesian. Her husband is Australian. So, I asked how they met and married. You know usual questions…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Interesting story. I do wander how patient he is during their early stage of relationship due to communication. Or lack of it. S barely can speak English, just Indonesian and Hokkien. Meanwhile, J’s accent of English is so thick. How they can understand each other well and get married and live there peacefully? From my observation, during this short period of time, they are so different to each other. I do express my thought aloud, but J just laughed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;He admitted that they do have some ‘situation’, even now. But the faith, trust, love and understanding to each other overcome all. J is more or less like me. Adventurous, eager to explore new things, historical trails, trying local foods, love museums, love to walk around, experienced local culture and custom. Well read as well. Compare to S, you know…typical woman who prefer luxurious lifestyle and of course, shopping!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But, is very kind, patient and so caring to his wife. Giving her space, massage her foots, have a good laugh over something. Or just enjoying nothing at all. In their elderly state, once a year, J bring S for vacation in foreign countries. In spite of their differences in interest and characters, they managed to enjoy themselves.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;How I wish to have that kind of relationship! I envy them! I told them so. S only smile and patted my hand while saying, “One day, L****, you’ll too! I wish to have a lovely and bright daughter like you. You are very good girl. God will give you a good man too. I pray for you.” Meanwhile, J was surprised when he knew that I’m single and available. He said, from what he observed and by our conversation, any man are very lucky to get me as his companion. I’m so well read, able to talk about anything, have a strong positive characters, faithful, loyal, very open minded, humble, pleasant and easy to be with, and so on and on. He shocked that no local or decent guys didn’t snare me yet. We had a good laugh at it. Hahaha!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I just thanked him for his kind words. Yeah, true that I’m lonely but I don’t want to settle down with someone just because circumstances or custom required me to. I’m willing to wait for someone who really wants me for what I am. For whom I really am. Even, it takes a lifetime.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, I know myself. I’m not as good as he said, but I’m not bad as well. Just an ordinary lady.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Or maybe I’m just unlucky, unlike them. &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-8791004973662469730?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/8791004973662469730/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/05/life-is-amazing.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8791004973662469730'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8791004973662469730'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/05/life-is-amazing.html' title='Life Is Amazing'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1603634681052087442</id><published>2010-05-23T23:58:00.002+08:00</published><updated>2010-05-24T00:07:28.082+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Finally...!</title><content type='html'>&lt;span style="color:#000000;"&gt;Finally…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I finished the first round of reading! So, earth back to me! So, back to my writing! Hope to finish something before half of the year is gone.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;God, bless me!&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1603634681052087442?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1603634681052087442/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/05/finally.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1603634681052087442'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1603634681052087442'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/05/finally.html' title='Finally...!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3073672773999102001</id><published>2010-05-20T14:51:00.001+08:00</published><updated>2010-05-20T14:53:09.990+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Don't Know Why...</title><content type='html'>I don’t know why, but lately I don’t feel like writing or updating this blog. Even my own personal journal abandoned by me. It’s  not that I have nothing to write about, I do, a lot things roaming my mind, even now. But, the books lures me away from my writing. Since I had finished all my urgent jobs, my family’s matter was done, so I returned to those book. I told you about my little shopping spree, right? So, the desire for them, un unpacked, smell those familiar scents, running my little finger throughout its cover, browsing around…..hhmm…heaven!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, nearly a week ago, I’m all alone with them. Reading back to back. In nearly a week, I almost finished all the fiction books I’d bought. Except some hard cover non-fiction, informative books for my research. There’s 4 fiction left to be read. Actually, it just a first phase of reading. Usually, I read the same book at least thrice. If my first reading, enchanted me then. Otherwise, it just one time reading only.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Frankly, I’m glad that most of my purchase this time is compatible of my taste in books. Years of practice makes it perfect, I guess. Unlike other girls, I don’t like shopping much, unless for books. But sorry, typical love/romance books hold no allure to me. Prefer more deep and soulful reading materials. Or action packed novels. Or historical fiction. Or political satire. The list is on and on and on….&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My deep love in books started from a very young age. Since I can read properly at the age of 3. And my love for language started when I started writing at the age of 9. even my own family wonders why. I’m science stream student, but can write well and excel at it as well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well…we talk about it later ya! Right now, the &lt;em&gt;Books of Souls&lt;/em&gt; are waiting for me…&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3073672773999102001?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3073672773999102001/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/05/dont-know-why.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3073672773999102001'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3073672773999102001'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/05/dont-know-why.html' title='Don&apos;t Know Why...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1632077939524224117</id><published>2010-05-08T22:45:00.002+08:00</published><updated>2010-05-08T23:01:50.377+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Hi There!</title><content type='html'>&lt;div align="left"&gt;&lt;em&gt;Salam. &lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;em&gt;Oleh kerana sudah lama tidak ‘bersiaran’ slps kedatangan tahun baruku ini, aku gagahkan diri mencoretkan sesuatu. Tak larat mjawap tya kabar orang psl blog ni. Tak sangka plak ada yg sudi ikut blog yg ntah apa2 ni. So, abaikan bahasa aku kali ini. Ampun ya! Mood bhs pasar kali ini. Kelam-kabut dan mengejar masa. Sebab dah lama takde entri, ni kiranya entri panjang yg dipecah-pecahkan, ya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I : Keje&lt;br /&gt;Hari ini bermula dengan tak berapa enak! Pagi-pagi buta dikejutkan dgn sms bertalu-talu. Hal kerja. Yang membuatkan aku ‘hangin’, kitaorang baru je diskas semalam apa yg dia baru betulkan. Ini, dah tanya siap ke belum. Tolonglah! Pembetulan yang aku minta dia buat, hampir 2 minggu baru dia reply, then terus expect aku cek overnite! Gile ke apa! Dah lah semalam, aku pun buat keje dia sampai kul 4.45 pagi tu pun dah 1/3 gak dah rechecking, pastu baru tido. Then, automaticly bangun subuh kul 6 then sambung tido. Ni tak sampai sejam tido balik, dah kena kacau!&lt;br /&gt; &lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;em&gt;II : Diri&lt;br /&gt;Aku apatah lagi, bila dah kena ‘kacau’ ni, memang sahlah susah la nak tido balik. Plus jiran atas aku ni yang pepagi buta memekak, ketuk ntah apa, dengan bunyi burung berkeriau yg ntah dari mana, memang aku tak blh sambung tido. Memang selama ni pun cukup payah nak terlelap. Tapi kalau dah tido tu, paham2 jelah, susah plak nak bangun! m So, sebab dah jaga kan, nak x nak, bangun gak le!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, dgn muka sememeh dan membebel kuat2 kat jiran atas aku, aku mandi. Siap mandi, senyap suasana pulak. Paham bahasa pulak jiran atas aku ni. Kalau tak, lagi dia memekak! Hari Sabtu, cuti, senyap sikit pepagi ni, bebudak sek. agama depan rumah aku pun x berdoa kuat2. Maybe ramai orang bangun lambat kot! Yelah aku siap mandi, bangunan KLCC tu pun nampak macam berkabus lagi. Ceh, jelesnya pada org2 yg sedang tido tu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As usual, I don’t really wake up, klau tak pekena kopi. After sipping my first latte while pc on, I do my laundry. Lepas tu, sambung balik keje semalam. Bengang lagi sikit2. sampai kul 4 aku bekerja. Pastu, tengok macam nak hujan jer, terus aku siap2 nak keluar lepas Asar. Memang dah cadang nak gi Alpha Angle WM. Tapi plan nak kuar lps magrib, so xleh lepak lama2. Nak beli Big Apple donut untuk mak aku yang akan sampai subuh esok.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;III : Mak&lt;br /&gt;Orang tua ni punya taste, kelas! Tapi, salah aku gak. Setiap kali dia datang KL, aku akan bawak dia ronda/try benda baru. Kalau bab donut ni, first aku bawak dia try dunkin donut. So, lepas tu, setiap kali dia dating Kl, sure dia kias2 benda tu. Paham dah! Pastu aku bawak dia try JCo, Big Apple dan Krispy Kreme plak. Dunkin dah x main dah. KK dan BA plak dia cari! Haiiyaa, hi-taste rupanya orang tua ni! Yang jadi masanya akulah. Padan muka aku! Hah, kali ni satu dozen donut aku beli, klau tak cukup lagi, tak taulah!&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;em&gt;Tu belum lagi ckp psl makanan. Dulu, bila aku perkenalkan dia dgn japanese food, then korean food, lepas tu, bila datang KL, hintlah..."ala, nasi yg balut2 tu!" nak sebut nama, tak reti kan! Antara Sakei Sushi dan Sushi King, dia prefer SK la. Tu belum aku bawak dia ke Sasaki lagi, kalau tak konpem rambang mata dia nak pilih makanan mana satu!&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;em&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;br /&gt;IV: Anak2&lt;br /&gt;Masa kat JJ, tengah tengok2 display kat main area tu, anak buah aku plak telefon. Mintak belikan hadiah utk akak aku sempena Mother’s Day la konon. Diorang tau, kalau nenek diorang datang rumah diorang, pasti aku akan ke sana. Yelah, mak tak gemar lepak rumah aku, maklumlah rumah kecik, pastu aku sorang2 je. Takde best takde cucu2 dia! Hampeh! &lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;Anak2 aku lg hampeh!Siap list tu nak apa: Ferraro rochel bekas besar, rose sejambak, kad besar. Kalau dah occasion kan , harga barang akan naik. Tapi sebab diorang, aku beli gak le. Kopak aku! Jangan harap la nak dapat refund, paham2 jelah, klau bertuah pun dapat suku jelah. Itu pun klau dapat!&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;Tapi bagus gak le, tak payah2 aku pening kepala. Memang bab2 shopping ni aku tak reti gile. Nanti tak kena plak kang apa yg aku beli. Tapi, klau shopping buku, anitime!!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I : Sambg Keje&lt;br /&gt;So, sblm magrib aku sampai rumah. Kena gak gerimis sikit. Lps magrib, aku sambung keja. Tetiba pulak di kejutkan oleh dentuman bunga api. Tergendalalah keje sekejap. Lepak di tingkap menikmati percikan bunga api. Tapi memang plan nak sambung keje sampai ‘lebam’, bak kata orang kini2! Lagipun, esok, seawal mungkin aku akan ke rumah kakakku. Dia pulak baru call, kata nak buat makan2, so, paham2 jelah. Aku akan jadi tukang masak x rasmilah. As usual…!&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;br /&gt;So, whole day burn! Lusa plak, kena antar adik bongsu aku di daftar Matrik kat Gambang Pahang. Surely one more day x keje, kan! Balik  tu penat giler la. Then, nak temankan mak pulak, mana tau dia nak gi mana2 lah selagi dia di sini. Bukan senang dia nak tinggalkan ayam itik dia kt kampong tu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, memang aku berkejaran dgn masa sekarang ni. Nak siapkan current projek aku yg lama drag sebab mamat ni. Aku setkan deadline utk diri aku, plg lmbt pun must be finish by next week. Harapnya mamat ni x buat hal lagilah! Banyak lagi projek yang sedang menunggu sentuhan aku. Member aku kat muzium tu pun dah berkali2 tanya, bila nak datang bincang projek sana. Haiiyaaa!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Belum cakap pasal penulisanku lagi. Itu lagi la drag…Tensen! Ampun semua yang terlibat, aku betul2, tak cukup kepala sekarang ni!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;IV: Kawin&lt;br /&gt;Bila dengar bunga api tadi, tetiba je terfikir, ni mesti ada orang kawin ni. Area2 kat rumah aku ni selalu sangat ada kenduri kawin. Murah jodoh betul la diorang ni (jeles la plak!) kat kawasan kejiranan aku pun sama. Boleh dikatakan setiap minggu ada jer khemah yang terpacak. Then time2 tengah ari, or awal petang, ada jelah kedengaran paluan kompang. Banyak kali gak mengejutkan aku yang tido. Ahak!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cakap pasal bunga api, kompang, kawin ni, tetiba je aku sayu. Orang kita ni banyak sangat membazir. Kompang lah, karaoke lah. Kad undanglah. Bunga apilah. Pelaminlah. Set bilik tidolah. Itu belum masuk door gift lagi, yang selalunya disimpan saja. (cth: bunga telur, tuala kecil, etc)&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;br /&gt;Terfikir, alangkah bagusnya kalau bajet untuk bende2 camni disalurkan ke anak yatim ke, sedekah ke. Kan lagi afdal drp membazir camtu jer. Buat apa ,bakar’ duit utk bunga api sampai 5 minit lamanya. Macam yang aku baru lepas tengok. Memang la cantik, colourful, macam2 corak, tapi, itu jelah! Baik bajet masuk tabung, beli rumah ke apa, kalu xnak sedekah la!&lt;br /&gt;Aku terfikir, tak bolehkah kawin utamakan yang wajib je? Akad. Pastu simple kenduri utk warwarkan dah kawin. Cukuplah! Tak perlu mbazir sana sini. Yelah, paham, sekali seumur hidup, memorable moments, blab la bla. It different matterlah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Haiiyyaa!! Dah panjang plak. Udah le dulu. Nanti aku sambung dgn entry yg proper. Dah melalut pulak ni. Tadi, pikir nak break jap je. Oiii! Keje tak siap lagi. GTG! &lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;Au revoir!&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1632077939524224117?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1632077939524224117/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/05/hi-there.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1632077939524224117'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1632077939524224117'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/05/hi-there.html' title='Hi There!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3813580538298601602</id><published>2010-04-26T15:12:00.000+08:00</published><updated>2010-04-27T11:15:17.215+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>I think, I'm going crazy...!</title><content type='html'>&lt;em&gt;&lt;span style="color:#330033;"&gt; Yup, I think, I’m going crazy…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Actually, I don’t plan any outing today. Need to finish editing this ‘difficult’ manuscript. Lots to catch up after two day entertaining my sister and her bunch of her friends from south. Well, it not everyday, she comes down to KL, so I take a break to be with them. So, for two day, I’d be a tourist guide, be a ‘pak pacak’ while waiting some of them ‘discussing’ colors, cut, price or which blouses, hand bags or even pajamas they want to buy! Gosh! I hate shopping! But, what to do…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, after tiring weekends, I planned to work my a** out, finishing this current project before take a break on my birthday and starting another! On that particular day, this coming Wednesday, I do have an ‘Art’s Talk’ to attend to. So, I might as well I stretch the day to its fullest. The function, then my optometric, a movie and a little pleasurable stroll at my favorite hang out.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But, when I got an emergency call from my brother to aid his financial woes, I know that I have to go out! Because I already started working since 4 am this morning, I decided to take a break around 11. Get ready, hit the LRT to the nearest Cash Deposit Machine that I know and just before 12, I already finish my business. Then, in order to avoid ‘LRT’s sardine syndrome’ during lunch hour break, I slipped by my fav little café for a cuppa. Then I saw IT!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;BOOK SALE!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, I went in. At first, just browsing, but…well. You know me…I get hooked!&lt;br /&gt;Thinking that I’d been ‘denied’ myself for quite sometimes, plus my recently ‘pokai’ state that made me missed out spending on recent book fair, plus thinking about this D day and some other ‘excuse’ whirling in my mind. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#330033;"&gt;Without realizing it, I got two paper bags full of books already!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I need to cool down myself a little bit. Instead of regular latte, I opted for Esprit Lemon Lime and chit chatting with café’s owner. More talk about books! While thinking about getting some food inside me (nothing but a cup of cocoa since 5pm), I’m grew more excited when looking at more books had be taken out for sale. Gosh! I’d keep telling myself, enough! With that purchase and the aid, I already spend more than thousand bucks in less than half an hour. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;God, help me!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But, the heart chooses to disobey me. With permission from him, I left the paper bags and take a detour to nearest ATM machine. And back again. More books. Until I can’t see the bottom of my basket. Keep repeating the same mantra over and over again inside my head…”Enough, okay! Enough, okay!” Finally, I literally had to force myself to call it a day after watching four paper bags full of book at my table. Can I carry all of them back home?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That’s it! I have to get the h*** out there fast! My café’s buddy laughs out loud witnessing my little antics. But, sale or not, it still eat a ‘chunk’ of my budget. I should watch my spending, bah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gosh! Am I going crazy?&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3813580538298601602?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3813580538298601602/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/i-think-im-going-crazy.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3813580538298601602'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3813580538298601602'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/i-think-im-going-crazy.html' title='I think, I&apos;m going crazy...!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7552836903655799252</id><published>2010-04-11T00:01:00.001+08:00</published><updated>2010-04-11T00:04:40.315+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>Hari Lahir...</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;color:#660000;"&gt;Bulan ini tak larat nak menjawap soalan, “Nak apa untuk hari lahir?” Penat dan menyampah. Kalau nak bagi, bagi jelah, tak payah banyak Tanya. Nampak sangat tak ikhlas nak bagi, kan! Kalau ikutkan hati, banyak! Tapi macam melampaulah kalau mintak, tak mampu orang nak bagi! Kalau ikutkan &lt;em&gt;mood&lt;/em&gt;, memang tak fikir nak sambut, dah tua pun! Tiada apa yang istimewa lagi dah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi , penat nak menjawap lagi dah. Jadi, ini diperturunkan senarai yang praktikal, tak mahal sangat dan dialu-alukan, kalau teringin nak bagi hadiah, lah!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;em&gt;1.      Stoking -  stok dah kurang, maklumlah dah jadi uniform tidur dan asyik kena ‘kidnap’ dek kawan dan anak-anak, hampeh!&lt;br /&gt;2.      Coklat – Hmm…I’m chocoholic, so paham-paham saja! Kalau sehari tak makan, tak sah! Cadbury, Crispy, Feraro Rochels…dan Godiva (bagi yang mampu nak bagilah!)&lt;br /&gt;3.      Buku – ini sangat dialu-alukan! Any kind of book, esp. historical fiction. Sekarang tengah kumpul duit nak beli buku had copy pasal medieval Islamic sword and weapon in early centuries, jatuh cinta masa tengok kat Times hari tu. Mahal beb!&lt;br /&gt;4. Lilin – one of my collection!&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu yang terfikir buat masa ini. Alah, bukannya mengharap pun, cuma bagitahu saja. Kalau nak bagi tu, biarlah ikhlas! Ingatan, ucapan dan doa dari mereka yang mengingati, itu lebih utama. Tapi, kalau nak bagi, apa salahnya!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7552836903655799252?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7552836903655799252/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/hari-lahir.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7552836903655799252'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7552836903655799252'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/hari-lahir.html' title='Hari Lahir...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-478306625805245068</id><published>2010-04-05T15:31:00.005+08:00</published><updated>2010-04-05T15:56:13.495+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>April Kembali Lagi</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7mSZ1C7okI/AAAAAAAAAOE/mC0mHw0urjY/s1600/1.bmp"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5456553395969827394" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 231px; CURSOR: hand; HEIGHT: 144px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7mSZ1C7okI/AAAAAAAAAOE/mC0mHw0urjY/s320/1.bmp" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;April senantiasa memberikan kenangan. Variasi momen. Dan hari ini genap setahun detik itu berlalu. Walaupun tidak menjanjikan atau membuktikan apa-apa, ia tetap kekal di situ. &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;Ibarat angin, ada tapi tidak kelihatan. Maujudnya tiada pertikaian. Seperti itu. Meraikannya bertemankan The Lake House terisi damai dan bahagia. Pasrah dengan ketentuan-Nya. Alangkah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi yang mengerti, selamat ulang tahun!&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-478306625805245068?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/478306625805245068/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/april-senantiasa-memberikan-kenangan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/478306625805245068'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/478306625805245068'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/april-senantiasa-memberikan-kenangan.html' title='April Kembali Lagi'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7mSZ1C7okI/AAAAAAAAAOE/mC0mHw0urjY/s72-c/1.bmp' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-8744274633054986924</id><published>2010-04-04T03:36:00.000+08:00</published><updated>2010-04-04T03:36:00.988+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>I’d Learned.</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#003300;"&gt;People say friendship can last forever. It’s natural when two or more people who share a common interest can leads to mutual respect. It can be the foundation to an everlasting relationship. They can rely on each other, when in need, and lead life together. In good times. As long as the friendship has a purpose, they are they. But when nothing else more to gain, they vanished. Now I know, ‘forever’ is just a word. Not everybody really meant what they’ve said anymore. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#003300;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#003300;"&gt;I’d learned.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-8744274633054986924?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/8744274633054986924/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/id-learned.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8744274633054986924'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8744274633054986924'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/id-learned.html' title='I’d Learned.'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7819873551376956084</id><published>2010-04-03T03:30:00.001+08:00</published><updated>2010-04-03T03:35:37.112+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Anugerah</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#330099;"&gt;Rasa adalah satu anugerah. Perasaan juga anugerah. Dan daripada rasa dan perasaan ini tercipta kenangan. Nostalgia bahagia. Kisah cinta. Sejarah luka. Ingatan berbisa. Ilmu berguna. Pengajaran berharga. Nikmat segala. Semuanya terasa merangkul. Aku bersyukur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, diri belum terisi. Izinkan aku bermohon. Kurniakan aku satu lagi anugerah. Berikanlah aku nikmat lupa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya, ia juga anugerah. Paling istimewa.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7819873551376956084?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7819873551376956084/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/anugerah.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7819873551376956084'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7819873551376956084'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/anugerah.html' title='Anugerah'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4873683234007477579</id><published>2010-04-02T18:15:00.001+08:00</published><updated>2010-04-03T03:35:03.493+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='khalil gibran'/><title type='text'>Death</title><content type='html'>Then Almitra spoke, saying, "We would ask now of Death."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And he said:&lt;br /&gt;You would know the secret of death.&lt;br /&gt;But how shall you find it unless you seek it in the heart of life?&lt;br /&gt;The owl whose night-bound eyes are blind unto the day cannot unveil the mystery of light.&lt;br /&gt;If you would indeed behold the spirit of death, open your heart wide unto the body of life.&lt;br /&gt;For life and death are one, even as the river and the sea are one.&lt;br /&gt;In the depth of your hopes and desires lies your silent knowledge of the beyond;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And like seeds dreaming beneath the snow your heart dreams of spring.&lt;br /&gt;Trust the dreams, for in them is hidden the gate to eternity.&lt;br /&gt;Your fear of death is but the trembling of the shepherd when he stands before the king whose hand is to be laid upon him in honour.&lt;br /&gt;Is the shepherd not joyful beneath his trembling, that he shall wear the mark of the king?&lt;br /&gt;Yet is he not more mindful of his trembling?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For what is it to die but to stand naked in the wind and to melt into the sun?&lt;br /&gt;And what is to cease breathing, but to free the breath from its restless tides, that it may rise and expand and seek God unencumbered?&lt;br /&gt;Only when you drink from the river of silence shall you indeed sing.&lt;br /&gt;And when you have reached the mountain top, then you shall begin to climb.&lt;br /&gt;And when the earth shall claim your limbs, then shall you truly dance.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kredit: Khalil Gibran&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4873683234007477579?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4873683234007477579/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/death.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4873683234007477579'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4873683234007477579'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/death.html' title='Death'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-5705363385195547432</id><published>2010-04-01T18:59:00.000+08:00</published><updated>2010-04-03T03:33:45.068+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Diri</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5aXema6i7I/AAAAAAAAANU/gVODWn0zYhw/s1600-h/sun6.jpg"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5446707351316499378" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 167px; CURSOR: hand; HEIGHT: 210px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5aXema6i7I/AAAAAAAAANU/gVODWn0zYhw/s320/sun6.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;bersendirian di kaki langit&lt;br /&gt;memerhatikan wajah alam yang sayu&lt;br /&gt;kelam dan semakin kelabu&lt;br /&gt;mengingatkan daku&lt;br /&gt;betapa aku terlalu penat&lt;br /&gt;menyalahkan takdir&lt;br /&gt;dan menunggu impi yang tak kunjung tiba&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dalam kembara waktu&lt;br /&gt;babak demi babak pengalaman kubelek&lt;br /&gt;sambil diri mengutip sedar dan ilmu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;alangkah lemahnya aku&lt;br /&gt;bergelar manusia sepi&lt;br /&gt;yang hanya mengharapkan&lt;br /&gt;orang lain melengkapkan hidup?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;haruskah aku terus menunggu&lt;br /&gt;atau terus mematikan harap&lt;br /&gt;ke depan meninggalkan segala keinginan&lt;br /&gt;dan pasrah mengukir takdir sendiri?&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-5705363385195547432?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/5705363385195547432/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/diri.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5705363385195547432'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5705363385195547432'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/04/diri.html' title='Diri'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5aXema6i7I/AAAAAAAAANU/gVODWn0zYhw/s72-c/sun6.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-403619980623249</id><published>2010-03-31T19:55:00.001+08:00</published><updated>2010-04-03T03:32:34.089+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ceritera'/><title type='text'>Nasi oh Nasi!</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:lucida grande;color:#006600;"&gt;&lt;em&gt;Ada satu perkara yang ingin kukongsikan. Pelik, kelakar tapi benar. Sudah menjadi habit atau entah! Tapi bila kufikir balik, biar betul!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku jarang makan nasi di rumah. Jadi, bila ke kedai, aku cuma membeli sekilo atau sekilo setengah beras. Itupun tahan berbulan-bulan. Kecuali jika menerima tetamu, cepatlah habisnya! Apa yang ingin kuceritakan ialah bila aku menanak beras yang terakhir dalam simpanan. Apa yang lucunya, ia mesti hangit! Seperti tadi! Hangit lagi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Macam tadi. Oleh kerana lama sudah tak makan nasi, aku masuk dapur untuk masak. Untuk makan malam seterusnya bekal untuk sahur dinihari. Memang tabiatku untuk puasa Isnin dan Khamis jika tiada aral. Jadi selepas letak beras atas dapur, aku keluarkan bahan-bahan mentah untuk masak. Tadi, abang ipar ada menghantarkan lauk tempe goreng bercili kesukaanku, baki katering. Jadi, aku cuma mahu buat sayur campur dan tomyam sahaja. Cukuplah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh kerana aku hanya memerlukan 10 minit untuk buat semua itu, aku fikir lebih baik tunggu nasi masak dulu. Baru masak. Nanti boleh makan lauk panas-panas. Jadi aku kembali sambung kerja editorialku sedari subuh tadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedang ralit meneliti kamus bahasa Itali, aku tercium bau hangit. Alah, apartmentku bukannya besar sangat pun. Boleh nampak dapur dari bilikku. Asap berkepul-kepul. Apa lagi, aku terus berlari tutup api nasi, letak dua cili kering atas nasi dan tutup periuk. Lepas itu aku gelak sorang-sorang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hangit lagi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini daripada pemerhatian aku selama tinggal kesoranganlah. Ia pasti terjadi. Terus aku teringat peristiwa ini. Seingatku, bila aku fikir balik, ia cuma terjadi bila beras tinggal secawan lebih seperti tadi. Sekali tanak. Biasanya cukup untuk dua atau tiga kali makan. Dulu, jika ini terjadi nasi yang tinggal cukup untuk sekali dua makan sahaja. Tapi, kali ini nampak gayanya, cukup untuk sekali saja. Lepas itu, aku terpaksa rendam periuk lagi. Esok baru basuh dan kena sental kuat-kuat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aduhai! Ini belum cerita bau hangit yang menerawang seisi rumah. Entahlah, apa jiran-jiran fikir. Pasti diorang gelak atau kutuk aku, kot!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entahlah, pelik tapi benar. Kalau aku masak bila beras masih banyak, nasi tak pernah hangit pula. Tadi, bila tengok beras tinggal baki, terdetik dalam hati. Jangan hangit lagi, sudah. Tapi, jadi juga! Apa boleh buat! Setiap kali beras tinggal cukup untuk sekali tanak, pasti aku leka berkerja, membaca atau pun masuk ‘bilik kecil’. Dan nasi pasti hangit!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kelakar, kan!&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-403619980623249?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/403619980623249/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/nasi-oh-nasi.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/403619980623249'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/403619980623249'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/nasi-oh-nasi.html' title='Nasi oh Nasi!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1973046446761295275</id><published>2010-03-31T00:32:00.003+08:00</published><updated>2010-03-31T00:36:00.366+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Editor dan Editorial I : Mutu dan Kualiti</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7In8jBhOVI/AAAAAAAAAN8/JHhtIxlGh6E/s1600/pen1.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5454466019846338898" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 77px; CURSOR: hand; HEIGHT: 116px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7In8jBhOVI/AAAAAAAAAN8/JHhtIxlGh6E/s320/pen1.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;Bahang Pesta Buku Antarabangsa Kuala Lumpur pada 18 – 28 Mac lepas masih menghantui. Walaupun kuantiti dan kualiti buku-buku kita menunjukkan peningkatan, tetapi kukira, masih tidak begitu dapat dibanggakan. Fokusku kepada karya kreatif. Aku sedar aku bukanlah orang yang begitu arif untuk membicarakan hal ini. Cuma, latar belakang kerjaya, penglibatan langsung dan minat mendalam bidang ini membuatkan aku sedih dan terkilan. Lantaran itu aku terpanggil untuk bersuara. Walaupun dalam ruangan peribadiku sahaja. Namun, cukuplah, jika ada segelintir yang terkesan dengannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah menjadi semacam trend bagi penerbit untuk menggunakan khidmat penyunting sambilan selain daripada khidmat para editor tetap mereka. Bagus. Cuma apa yang kurang bagusnya, tidak semua yang kurasakan layak untuk itu. Dan hasilnya, boleh dinilai sendiri oleh khalayak pembaca.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan sebetulnya aku agak terkilan dengan beberapa syarikat penerbitan swasta negara kita yang tidak begitu serius tentang mutu dan kualiti editorial buku-buku terbitannya. Kesempatan membelek buku-buku kreatif secara rambang pada pesta buku lalu membuktikan andaianku benar. Membelek halaman awal sahaja sudah tahu. Banyak kesalahan dan kesilapan yang tidak sepatutnya berlaku. Malah ada ketikanya mematikan hasratku untuk memiliki buku tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tugas editor sangat berat sebenarnya. Dan pelbagai. Bukan semua orang boleh menjadi editor. Sekadar tahu makna perkataan, membetulkan kesalahan ejaan atau pemerenggan dan sedikit ilmu bahasa belum layak digelar editor. Sekadar pembaca pruf, mungkin. Aku sendiri terkadang merasa takut untuk menyunting. Walaupun ada ilmu dan pengalaman, tetapi masih merasa tidak cukup bagus. Lebih-lebih lagi apabila menyunting karya penulis baru. Kalau ikutkan fikiran, mahu saja dirombak kembali ceritanya agar lebih kemas, padat dan menarik tanpa berkrompromi tentang gaya penulisannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tidak nafikan akan faktor dalaman yang membuatkan mereka mengambil tindakan sebegitu. Manuskrip yang melebihi tenaga kerja, faktor masa, kos, bajet dan sebagainya. Bagiku, adalah lebih elok mengeluarkan sedikit belanja menghantar editor syarikat mendalami selok belok ilmu penerbitan. Ini akan membantu mereka dalam kualiti kerja seterusnya mengharumkan nama syarikat itu sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teringat sewaktu dulu, tatkala bertugas di sebuah penerbit nasional negara. Walaupun tidak lama, ilmu dan pengalaman berharga yang sempat kukutip amat berharga. Walaupun banyak kritikan negatif mengenainya; manuskrip terperap, buku susah diperolehi dan sebagainya, namun tidak semuanya berasas. Aku tidak mahu memanjangkan isu-isu itu, cuma fokusku adalah sidang editor dan editorialnya. Ya, kuakui, tidak semuanya bagus dan betul-betul jujur dan ikhlas menjalankan tugas sebagai editor. Bagiku, ia bertitik-tolakkan kehendak, minat, kesungguhan dan keikhlasan dalam menunaikan tanggungjawab.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Awal-awal memulakan kerjaya sebagai penyunting, kami diberi kursus dan latihan asas menguatkan bahasa dan kemahiran. Ia sangat berguna kepadaku yang berpendidikan kepada ilmu sains dan teknologi. Aku mula menulis seawal usia 9 tahun. Dan masih giat sehingga sekarang walaupun ada pasang surutnya. Oleh itu, minat dan keinginanku terhadap bahasa dan naratif membantuku ‘menangkap’ inti kursus dan seminar penyuntingan ini sekaligus memperkaya khazanah ilmu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menyedari kekurangan diri, aku mendampingi beberapa ‘kakak dan abang’ di sana. Seusai waktu pejabat, kuhabiskan masa ‘melepak’ di tempat mereka. Melihat mereka bekerja dan bertanya itu ini. Walaupun ada rakan yang kurang senang dan menabur fitnah, aku tidak peduli. Aku kagum dengan beberapa editor senior di sana. Ketelitian mereka menyunting beberapa manuskrip. Walaupun satu perkataan, mereka sanggup membuka beberapa kamus dan ‘kitab’ bagi mencari makna atau memastikan betul salahnya penggunaan sesuatu perkataan atau frasa.dalam ayat. Sanggup menyunting manuskrip yang sama berulang kali. Meneliti dan mencari kesalahan. Tidak dinafikan, proses ini memakan masa dan pembaziran kertas, namun bagiku yang masih pucuk ini, kaedah itu amat berkesan. Jika masih ada kesalahan, itu adalah normal manusia biasa. Cuma, apa yang kuperhatikan, ia amat minimum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masih kuingat sehingga kini, semasa kursus asas penyuntingan dan bahasa, kami didera oleh seorang pakar bahasa yang masih tampan walaupun sudah berusia. Sehari suntuk hanya membincangkan perihal ‘di’, ‘dari’, ‘daripada’, ‘pada’, ‘ke’ dan beberapa pengikat kata yang sewaktu dengannya. Sangat perit dalam kebosanan untuk memahami dan mengenalpasti perbezaan dan penggunaan semua itu. Rasa hendak termuntah pun ada ketika itu. Bayangkanlah, kami didera sebegitu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berbalik kepada senario sekarang, kualiti penyuntingan kurasakan tidak begitu memuaskan. Era digital mengambil alih kepakaran penyunting. Lumrah manusia, mudah lalai dan ada masanya cuai. Jadi, ruang untuk melakukan kesilapan terbuka luas. Dan kebanyakan para editor yang kukenal masih muda belia tetapi sudah memegang jawatan editor kanan. Ada yang langsung tidak tahu ilmu penyuntingan sebelum terjun ke bidang ini. Tidak dinafikan soal rezeki dan kesempatan, Cuma harapku, biarlah jawatan itu seiring dengan keinginan untuk memahirkan diri sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alangkah bagusnya kalau para penyunting generasi kini dapat sama-sama menimba ilmu tersebut!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan menulis entri ini bererti aku menyempitkan periuk nasiku sendiri. Lebih-lebih lagi apabila aku mengambil keputusan untuk bergiat sepenuh masa dalam bidang penulisan, penyuntingan dan penterjemahan ini. Bukan lagi secara sampingan seperti sebelumnya. Aku sedar kemungkinan itu. Namun, aku lebih rela meluahkan isi hati daripada berselindung di sebalik manis kata dan hanya tahu memuji. Sekali lagi kutegaskan bahawa ini hanya pandangan peribadi terhadap sesetengah pihak daripada apa yang kuketahui. Jika ada yang kurang tepat, mohon diabaikan.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1973046446761295275?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1973046446761295275/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/editor-dan-editorial-i-mutu-dan-kualiti.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1973046446761295275'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1973046446761295275'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/editor-dan-editorial-i-mutu-dan-kualiti.html' title='Editor dan Editorial I : Mutu dan Kualiti'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7In8jBhOVI/AAAAAAAAAN8/JHhtIxlGh6E/s72-c/pen1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2133912286190585622</id><published>2010-03-29T21:13:00.005+08:00</published><updated>2010-03-30T23:53:58.210+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='resensi'/><title type='text'>10 Juta Pulu$</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7CogYw264I/AAAAAAAAAN0/i-qfjapC-t8/s1600/10JutaPulu$.JPG"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5454044423102327682" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 210px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7CogYw264I/AAAAAAAAAN0/i-qfjapC-t8/s320/10JutaPulu%24.JPG" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;strong&gt;10 Juta Pulus&lt;br /&gt;Masdalifadzlie M Saaid&lt;br /&gt;PTS Fortuna Sdn. Bhd.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sejujurnya, amat sukar untuk membuatkan orang lain ketawa. Apatah lagi jika tidak bersua wajah tatkala berlelucon. Dan lebih-lebih lagi untuk menulis cerita humor. Ia memerlukan imaginasi dan daya ‘lawak’ yang bukan sedikit!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Membacanya buat kali pertama membuatkan aku sedikit terkilan. Bukan apa, sebagai editor, seawal halaman pertama lagi sudah kutemui kesilapan yang sepatutnya tidak berlaku dan ini sedikit sebanyak merentap rentak pembacaan. Dan adakah patut kemeja diberi penjodoh bilangan ‘sebuah’? Aduhai!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7Cnp8ASqVI/AAAAAAAAANs/ERWac_srvuA/s1600/10jpCover.JPG"&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Dan aku kembali membacanya buat kali kedua dengan entiti sebagai pembaca santai. Bak kata blurbnya, ‘Ini cuma cerita biasa.’ Ya, tidak dinafikan ia sebuah cerita biasa sahaja. Plotnya juga biasa-biasa sahaja. Cerita dua sahabat yang hidup dalam dunia futuristik (walaupun tidak dinyatakan dengan tepat dalam cerita). Muncul drakula dan tunangnya ‘memeriahkan’ suasana. Ada adegan kreatif, lucu, mencemaskan,menyakitkan hati dan sebagainya. Macam cerita-cerita biasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Idea asal cerita ini mungkin menarik tetapi olahan dan penceritaannya membuatkan unsur humor itu tidak begitu menonjol.  Idea drakula ‘vegetarian’ juga pernah ditulis sebelum ini. Menamakan syarikat atau tempat dengan nama atau gelaran yang dianggap kelakar juga stereotaip.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ilustrasi kulit depannya juga biasa-biasa sahaja. Malah percubaan untuk menyuntik elemen humor padanya, kurasakan tidak menjadi. Terus terang aku katakan kulit depannya ‘merendahkan’ kualiti 10JP. Setelah mengikuti blog penulisnya, aku lebih gemar illustrasi awal yang bagiku klasik, segar dan menepati isi kandungan 10JP ini. Santai dan bergaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi seorang peminat karya bukan humor seperti aku, 10JP mungkin bukan bahan bacaan pilihan. Apa yang boleh dipuji dalam 10JP ini adalah ketiadaan lawak murahan atau berbaur 18SX dan dialog sarkastik yang merendahkan moral. Sesekali ia mampu membuatkan aku tersenyum kecil, walaupun tidaklah sampai ketawa terbahak-bahak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk memberi lawak bersahaja dan ‘bijak’, mungkin boleh mencontohi Clive Cussler dalam buku-bukunya. Bukan berkiblatkan barat, tetapi inti naratif dan plot penceritaannya yang segar, pantas dan tidak lewah. Jika itu yang cuba dieksperimentasikan oleh penulis buku ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, aku lebih gemar jika penulis kekal dengan genre fantasinya kerana ia menyerlahkan bakat penulisan, kreativiti dan imaginasi beliau. Ya, Jundak, teruskan sahaja dengan Kembara Lang Surya!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Selamat Maju Jaya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2133912286190585622?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2133912286190585622/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/10-juta-pulu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2133912286190585622'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2133912286190585622'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/10-juta-pulu.html' title='10 Juta Pulu$'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7CogYw264I/AAAAAAAAAN0/i-qfjapC-t8/s72-c/10JutaPulu%24.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-5661043662175952256</id><published>2010-03-29T20:22:00.001+08:00</published><updated>2010-03-29T20:25:49.100+08:00</updated><title type='text'>PBAKL 201O: 1001 Rasa</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7CcJ0l2J2I/AAAAAAAAANk/emEWK99f1JA/s1600/klibftextlogo.gif"&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5454030841295808354" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 216px; CURSOR: hand; HEIGHT: 173px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7CcJ0l2J2I/AAAAAAAAANk/emEWK99f1JA/s320/klibftextlogo.gif" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color:#660000;"&gt; 1. Gembira&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masih berkesempatan mengunjunginya pada hari terakhir walaupun hanya untuk separuh hari. Kekangan masa dan kerja. Dan menghabiskan masa emas itu bersama anak-anak terdekat. Juga bertemu ‘kerabat’, meraikan kejayaan teman seperjuangan serta bersua kawan-kawan lama!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Sedih&lt;br /&gt;Bajet lari! Hampir RM300 terbang hari itu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Terkilan&lt;br /&gt;Melihat kualiti penyuntingan buku-buku berbahasa kebangsaan terutamanya daripada penerbit-penerbit swasta! Daripada setiap novel dan buku cerita yang kubelek secara rawak dari variasi booth, ada sahaja komen tercetus dalam hati. Dan orang-orang kita kulihat amat kurang ‘lepak’ di booth buku-buku ilmiah. Kalau ada pun, hanya mereka yang agak putih rambutnya dan labuh tudungnya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Geram&lt;br /&gt;Melihat ramai anak-anak muda, terutamanya yang masih berpakaian sekolah berkelakuan tidak senonoh dan ‘kurang’ budi bahasa dan percakapannya!&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-5661043662175952256?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/5661043662175952256/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/pbakl-201o-1001-rasa.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5661043662175952256'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5661043662175952256'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/pbakl-201o-1001-rasa.html' title='PBAKL 201O: 1001 Rasa'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S7CcJ0l2J2I/AAAAAAAAANk/emEWK99f1JA/s72-c/klibftextlogo.gif' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1262859936261393490</id><published>2010-03-22T20:41:00.000+08:00</published><updated>2010-03-25T20:44:26.496+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Food....(again?)</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#006600;"&gt;&lt;em&gt;I don’t know why, but lately I found myself eating all the time. Usually, I’m only up to a heavy meal per day, usually brunch or dinner. Starting with breakfast (that’s a must!), then my regular fix of caffeine and something light throughout the day in the between. That’s all.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But nowadays, I do find myself getting hungry most of the time. Because I prefer to cook rather than eat out, I seemed like to be in kitchen every waking moment.&lt;br /&gt;This few days, I begin my days with local black coffee, usually while staring up glistening KLCC, warming up by the sun. Hhmm, heaven! (tq monaSakti!) With some kaya or blueberry toast. Then head up to my laptop. Then around 10 am, I feel hungry again. So, I fixed something. French toast something hot and simple, like fried rice/noodle or toasted sandwich (again!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Around 3 or 4, the urge to munch something appeared. And because I do have some ‘extra’ pasta sauce from previous cooking session, I boiled some spirali or penne and dumped whatever what veggie in my little fridge. It lasts until nightfall.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Or if I do have to be in office, lunch time usually spend eating with my partner at stall nearby, lustfully indulge myself with Malay cuisine and cool drinks. And in the afternoon, he wills ‘wooing’ me with ‘pisang or ubi goreng. Hhmmm. Or a nice guy next door asked me for hang out after work for drink or something! ‘Or something’ turned out to be my favorite nasi lemak with Nescafe. Gosh!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, staying single, I do have freedom to do whatever I like. Or do nothing at all. Nowadays, I’m into Cajun food. Found some recipes in magazine and love to experience. Chilies, jalapeno, nachos, rice, beans, etc. Not bad, I guess.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Night time, I slowed a bit. Seldom ate after 8pm, unless I attend any function/dinner or having family ‘makan-makan’. But still, I hunted for something. Apple, orange or any pastries in the fridge. In the middle of the night, the craving for ice cream keeps coming back…! Sometimes I do fight it, but most of the time, I surrender!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And I feel so unmotivated to work out. Not even skipping or star jumping! From daily or alternate day of exercise, I turned up to be sleazy ‘couch mate’. Don’t know what happening to me. Feels like alien hijacking my body, making me bloated and gross. Not like me at the least. But all I can be sure is, I don’t like it at all. And gosh, I do have to do something about it!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: did I mention that I got a supply of chocolate, too? &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1262859936261393490?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1262859936261393490/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/foodagain.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1262859936261393490'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1262859936261393490'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/foodagain.html' title='Food....(again?)'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-8950967957657783177</id><published>2010-03-17T14:24:00.000+08:00</published><updated>2010-03-17T18:22:26.611+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Bila...</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;"&gt;Aku juga ada satu perangai yang pelik. Kerjaku tidak banyak melibatkan aktiviti fizikal seperti orang lain. Banyak bertumpu kepada kepakaran intelektual. Membaca, mengkaji, meneliti serta membetulkan kesilapan. Tidak perlu diterangkan dengan mendalam, cukuplah kukatakan bahawa ia memerlukan aku untuk sentiasa peka dan teliti. Juga memerlukan kemahiran tambahan dalam pelbagai bidang ilmu. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;"&gt;Dan tidak seperti kerja orang lain, ia sebenarnya begitu memenatkan dari segi mental. Ia cepat membuatkan aku hilang fokus. Apatah lagi, jika melakukan tugasan demi tugasan, untuk mengejar ‘tarikh mati’nya. Sering terperangkap dalam kepenatan dan keinginan untuk menghasilkan yang terbaik.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;"&gt;Jadi, bila itu berlaku, aku sering mengambil jeda masa untuk berehat. Namun, sifatku tidak suka menangguhkan kerja. Juga tidak suka membuat kerja separuh hati. Jadi, untuk mngalihkan tumpuan pada kerja, aku akan melakukan aktiviti yang memerlukan tenaga atau kekuatan fizikal.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;"&gt;Oleh kerana aku tiada &lt;em&gt;treadmill &lt;/em&gt;di rumah (&lt;em&gt;that’s on my list to buy!&lt;/em&gt;), aku akan &lt;em&gt;skipping&lt;/em&gt;. Kalau lama tak &lt;em&gt;skipping&lt;/em&gt;, aku akan buat dalam 200 – 250 kali. Kemudian, bertambah jadi 500, 700 dan 1000 kali. Rekod setakat ini: 1750 kali dalam satu sesi. Adalah jeda-jeda rehat, bukannya sekaligus. Pengsan aku! Sekarang, &lt;em&gt;handle skipping rope&lt;/em&gt; aku dah pecah, asyik lupa nak beli ganti. &lt;em&gt;Anybody&lt;/em&gt;? :) &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Itu satu. Kalau aku malas, aku akan buat satu lagi aktiviti. &lt;em&gt;Cooking!&lt;/em&gt; Biasanya aku akan buat &lt;em&gt;cheese cake. My favorite is raspberry/blueberry.&lt;/em&gt; Kenapa? Kerana &lt;em&gt;no baking needed&lt;/em&gt;. Bahannya main agak-agak sahaja. Aku suka ramas-ramas &lt;em&gt;digestive biscuit &lt;/em&gt;dan tumbuk &lt;em&gt;almond. And the best part is the whipping.&lt;/em&gt; Oleh kerana aku tak ada &lt;em&gt;food processor&lt;/em&gt; (dah rosak!), aku akan &lt;em&gt;whip cheese cream, whipping cream, yogurt and icing sugar&lt;/em&gt; guna &lt;em&gt;hand whisk&lt;/em&gt;. Aku ‘kacau’ kuat-kuat hingga 'kembang'. Penatlah tapi hilang segala tekanan. Lepas itu, campurkan bahan-bahan lain, buat &lt;em&gt;base&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;topping&lt;/em&gt;. Kemudian, peti sejukkan! Senang dan mudah. Dan boleh tahan berhari-hari. &lt;em&gt;And I have a lovely desert to enjoy too! &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Ataupun aku akan buat &lt;em&gt;spaghetti sauce. Carbonara, bolognese or pesto.&lt;/em&gt; Buat pekat-pekat. Lepas itu, deep freeze atau simpan saja dalam peti sejuk. Jadi bila aku muak makanan melayu atau malas nak masak, ambil sahaja. &lt;em&gt;Adjust&lt;/em&gt; sikit mengikut selera dan &lt;em&gt;voila!&lt;/em&gt; Lagipun, anak-anakku dan adikku pula memang gemar datang mengejut. Ikut suka diaorang jer. &lt;em&gt;And meal can be ready in just few minutes.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;"&gt;Lepas itu, aku akan kembali bekerja. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;"&gt;p/s: kalau ada banyak makanan di rumahku, maknanya aku tengah &lt;em&gt;tension&lt;/em&gt;lah tu!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-8950967957657783177?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/8950967957657783177/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/bila.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8950967957657783177'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8950967957657783177'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/bila.html' title='Bila...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-555022481305771524</id><published>2010-03-11T01:12:00.003+08:00</published><updated>2010-03-11T01:14:21.694+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>Ais Krim oh Ais Krim!</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5fS_1VNI0I/AAAAAAAAANc/rfFeerT5B5E/s1600-h/icecrem.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5447054268417516354" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 96px; CURSOR: hand; HEIGHT: 127px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5fS_1VNI0I/AAAAAAAAANc/rfFeerT5B5E/s320/icecrem.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Tengah malam ini tadi, aku buang tebiat! Dinihari, actually! Aku tak boleh fokus pada kerja. Fikiranku buntu. Semangatku hilang. Akalku kurang waras. Jadi, aku melayari &lt;em&gt;catch up&lt;/em&gt; 8tv. Tengok Blogger Boy Season 2. Ada episod Qi makan aiskrim. Tiba-tiba saja teringin makan aiskrim. Dahlah seharian aku tak makan &lt;em&gt;heavy meal&lt;/em&gt;. Teringat ada dua bekas aiskrim dalam peti sejuk. Berlainan perisa. Biasalah, stok makanan untuk anak-anak atau kawan-kawan yang datang. Jadi, jam 3.47 pagi-pagi buta, aku makan aiskrim vanilla, tabur Milo. Makan dengan croissant yang kubeli semalam. &lt;em&gt;Habis diet aku!&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-555022481305771524?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/555022481305771524/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/ais-krim-oh-ais-krim.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/555022481305771524'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/555022481305771524'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/ais-krim-oh-ais-krim.html' title='Ais Krim oh Ais Krim!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5fS_1VNI0I/AAAAAAAAANc/rfFeerT5B5E/s72-c/icecrem.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1624625995254515556</id><published>2010-03-10T00:57:00.002+08:00</published><updated>2010-03-10T02:42:13.060+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Oh Dear!</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5aU39hALZI/AAAAAAAAANM/Igo8eDujkco/s1600-h/shadow-man-8i3_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5446704488477896082" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 150px; CURSOR: hand; HEIGHT: 100px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5aU39hALZI/AAAAAAAAANM/Igo8eDujkco/s320/shadow-man-8i3_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;span style="font-family:courier new;"&gt;&lt;em&gt;It amazed me how it takes me a very long period of time to get over of something or someone that are not meant to be. All those while, even not wasted in haste, but definitely considered a bit a waste, turned out to be fruitless. In my inner self, I thought that waiting is a virtue, but not in this case. It just plainly waste of the most precious commodity to me; time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maybe I’ve been trying too hard to fill up my days to find something or someone to hold on. In my entire life, I’ve been searching for something. Peace and happiness. Like anyone else. Even I spend all my time working and praying for ‘something’ to overcome the insecurity inside of me, to feels good enough to deserve it. Like anyone else too, I do have my weaknesses and fears. I did found and lost it. Feels lucky and blessed regardless what had happened. Teach me how to be choosy and make a better choice in life. Don’t take it as it is. Then find it again. But I guess, sometimes, a heart just need to go. And there’s nothing I can do. Pray to God that you never know what it is like to love, without hope that love being returned. But still....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All my life, I’ve been waiting. My quest of happiness seem like go on and on. The ending is beyond me. How many dreams will shatter? How many times will pass me by. How many times can I pretend to be all right? I do not know. All I can do is wait and wait again. But perhaps mine is not here.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perhaps.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1624625995254515556?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1624625995254515556/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/oh-dear.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1624625995254515556'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1624625995254515556'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/oh-dear.html' title='Oh Dear!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5aU39hALZI/AAAAAAAAANM/Igo8eDujkco/s72-c/shadow-man-8i3_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-138680926464496950</id><published>2010-03-06T19:41:00.002+08:00</published><updated>2010-03-06T19:46:55.905+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5JAevtr3xI/AAAAAAAAANE/mNK2eVSswUc/s1600-h/Shiny.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5445485796392689426" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 98px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5JAevtr3xI/AAAAAAAAANE/mNK2eVSswUc/s320/Shiny.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;color:#993300;"&gt;Terkadang aku merasakan hidup ini amat pelik. Melihatkan perkara berlaku di depan mata membuatkan aku terfikir akan erti sebenar hidup. Apa tujuan sebenar sebuah perkahwinan. Tiba-tiba aku terasa sayu. Ada air jernih tanpa pinta mengalir di pipi. Entahlah! &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;color:#993300;"&gt;Aku terkedu melihat kelakuan seorang ‘kawan’. Kisah hidupnya bagiku amat ‘licin’ dan memuaskan. Sempurna serba serbi. Ada kerjaya yang baik. Ada rupa dan keluarga yang baik, kukira. Dan bertemu jodoh dengan lelaki yang baik. Hidupnya serba lengkap. Tiada kekurangan. Apa yang dihajatinya pasti akan dipenuhi. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;color:#993300;"&gt;Selepas kahwin, dia masih lagi dengan sikapnya. Minum dan bertukar-tukar pasangan. Berpeleseran dengan kawan-kawan. Dan menggunakan alasan kerja atau bermalam di rumah ‘kawan’ untuk menutup mabuk dan aktiviti sosialnya. Cuma apa yang menyedihkan aku ialah sikapnya. Terkadang aku terfikirkan pasangannya yang kudengar cukup baik dan alim. Tahukah dia siapa sebenarnya wanita yang menjadi pasangan hidupnya? Atau sengaja tidak ambil tahu? Atau begitukah kehidupan mereka?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;color:#993300;"&gt;B33Tidak kunafikan dalam dunia moden ini, lagi-lagilah orang bandar, setiap pasangan mempunyai hak kebebasan masing-masing. Entahlah, mungkin aku saja, orang kampung yang masih kolot, mungkin! Aku fikir, bila bertemu jodoh dengan lelaki yang baik, dia akan semakin baik. Tapi….&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;color:#993300;"&gt;Mendengar bicara orang, kukira dia seharusnya bersyukur dengan takdirnya. Dalam dunia sekarang di mana orang lain serba kurang lengkap dari segi kerjaya atau pasangan, dia bagiku amat bernasib baik. Cukup bertuah. Tapi itu yang aku nampak. Luarannya. Dalamannya, aku tidak tahu. Bagi aku yang masih sendiri dan terkapai-kapai meneruskan kelangsungan hidup, aku sedih. Sangat sedih. Tidakkah dia tahu bahawa di luar sana, berapa ramai yang ingin menikmati apa yang dimilikinya?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:85%;color:#993300;"&gt;Ini membuatkan aku terfikir sendirian. Apa sebenarnya tujuan hidup dan perkahwinan? Sekadar memenuhi keinginan nafsu? Atau memenuhi norma hidup semata? Entahlah! Terlalu sukar bagiku menerimanya. Mungkin hidup ini memang pelik!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-138680926464496950?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/138680926464496950/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/terkadang-aku-merasakan-hidup-ini-amat.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/138680926464496950'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/138680926464496950'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/03/terkadang-aku-merasakan-hidup-ini-amat.html' title=''/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S5JAevtr3xI/AAAAAAAAANE/mNK2eVSswUc/s72-c/Shiny.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-6758462966735716912</id><published>2010-02-22T21:04:00.001+08:00</published><updated>2010-02-22T21:07:00.233+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>Have you...?</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S4KBUdg-W8I/AAAAAAAAAM8/NN-VSID6OVg/s1600-h/sun5.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5441053488337279938" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 210px; CURSOR: hand; HEIGHT: 148px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S4KBUdg-W8I/AAAAAAAAAM8/NN-VSID6OVg/s320/sun5.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;em&gt;Have you ever watched kids on o merry-go-round?&lt;br /&gt;Or listened to rain slapping the ground?&lt;br /&gt;Ever followed a butterfly’s erratic flight?&lt;br /&gt;Or gazed at the sun fading into the night?&lt;br /&gt;Ever feels the breeze caressing velvety skin?&lt;br /&gt;Or smelling the dewdrops while sun start shining?&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-6758462966735716912?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/6758462966735716912/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/have-you.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6758462966735716912'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6758462966735716912'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/have-you.html' title='Have you...?'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S4KBUdg-W8I/AAAAAAAAAM8/NN-VSID6OVg/s72-c/sun5.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3422673488559275002</id><published>2010-02-20T17:54:00.003+08:00</published><updated>2010-02-20T17:59:59.543+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='famili'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='balik kampung'/><title type='text'>Balik Kampung 3</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#3333ff;"&gt;Kebetulan, sekarang musim panas. Lebih panas dan bahang dari ibu kota. Langit biru seantaro alam. Awan hanya malu-malu menyapa. Cantik tapi memeritkan! Apatah lagi kedudukan rumahku yang berdekatan laut. Jadi, bahang bayu laut merentungkan lagi kulitku sehingga ditegur oleh jiranku sebaik sahaja aku kembali. Ahh, perkara kecil saja, bah! Lagipun memang kulitku jarang berkesempatan untuk cerah. Asyik berjalan tengah panas atau berenang saja, bah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku yang sangat kurang minum ais, setiap hari meneguk air sejuk. Tak tahan panas! Dan bahang udara. Nasib baik, tak sakit tekak! &lt;em&gt;Mineral pot&lt;/em&gt; tak sempat penuh, asyik minum saja! Bergilir-gilir kami memenuhkannya. Walaupun aku orang timur, tapi keluargaku kurang gemar minuman yang manis. Jadi, kami banyak minum air kosong saja. Kecuali jika ada tetamu, barulah akan buat air manis. Oleh kerana kali ini ada kenduri, maka ramailah orang datang bertamu. Memang sudah kujangkakau. Lalu, aku siapkan air manis sampai tiga botol! Jadi, mudah bagi adik-adikku menyediakan air batu berperisa kepada tetamu jika aku tiada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan makan! Kalau di ibu kota, aku cuma makan nasi dua kali seminggu, di sini, hari-hari! Terutamanya nasi kerabu! Dan lauk-lauk kampung. Simple but hhmmm, tak payah cakaplah! My family siap cakap, macam tak pernah makan! Alah, diorang memang tau pun, aku kurang gemar makan nasi. Tapi bila balik kampung saja, diet aku melayang entah ke mana!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selama 10 hari aku di kampung, aku tak sempat rasa lapar. Sekejap-sekejap makan. Dan makan lagi. Memang dapur jadi tempat lepak. Ruang tamu terbiar. Minggu kedua dan ketiga Februari ini padat dan memenatkan. Tetapi mengembirakan. Banyak berjalan ke sana ke mari. Dan sudah semestinya, singgah di gerai-gerai makanan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nasi kerabu, nasi minyak, laksam, laksa penang, bubur pulut hitam, kuih bingka ubi, cream puff, lompat tikam, tepung pelita, kerabu kacang botol, akok. Antara makanan yang sempat aku bantai semasa pulang kali ini. Tapi terkilan juga, kuih pulut hijau berkelapa yang berbentuk bulat dengan pisang ditengah-tengahnya tak jumpa. &lt;/span&gt;&lt;span style="color:#3333ff;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;em&gt;Alahai!&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Tambah pula lauk pauk kenduri. Ayam percik, gulai kawah dengan umbut kelapa, sambal, acar timun, solok lada, ikan masin. Belum masuk &lt;em&gt;desert &lt;/em&gt;dan buah-buahan. Puhhhh! Ada tiga empat kali juga aku makan masa hari kenduri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Belum lagi komplot aku dengan anak-anakku. Diorang ‘rajin’ ke kedai simpang jalan. Aiskrim, jajan, keropok, air botol dan segala macam makanan ringan yang hanya boleh didapati di kampung. Tapi akulah yang tanggung ongkosnya! Apa mau buat!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Disebabkan musim panas inilah, bilik-bilik air rumahku menerima tetamu yang tidak putus-putus. Malah ada yang menjadikannya sebagai ‘rumah kedua’. Ada yang besar. Ada yang kecil. Menggerutu, licin, hijau gelap. Ada yang lincah dan ada yang hanya membatu di pojok bilik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan aku pula, entah berapa kali aku menjerit di bilik air! &lt;em&gt;Ahaks!&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3422673488559275002?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3422673488559275002/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/balik-kampung-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3422673488559275002'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3422673488559275002'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/balik-kampung-3.html' title='Balik Kampung 3'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-5906096583043266293</id><published>2010-02-20T17:27:00.002+08:00</published><updated>2010-02-20T17:33:15.898+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kembara'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='balik kampung'/><title type='text'>Balik Kampung 2</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:courier new;color:#ff0000;"&gt;Sudah belasan tahun aku tidak naik bas ekspres untuk pulang ke kampung. Biasanya menumpang kakak atau abangku. Tetapi kali ini, mereka ada urusan penting dan tidak boleh pulang awal. Dan banyak barang yang perlu dibawa pulang terlebih dahulu. Cuma aku yang tiada aral. Aku tidak mampu memandu, dan masa suntuk, jadi bas menjadi pilihan. Kalau ikutkan hati, aku tak mahu pulang. Namun, demi kakakku yang seorang ini, aku redha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku sebenarnya tidak gemar membawa barang banyak jika menggunakan pengangkutan awam. Cukup sekadar apa yang mampu aku bawa. Namun, kali ini, aku diamanahkan membawa balik beberapa kotak berisi barangan keperluan majlis perkahwinan kakakku itu. Lagipun abang ipar sekeluarga mahu menghantarku ke Hentian Putra dan kakakku itu berjanji akan mengambilku di bandar. Jadi aku okey sahaja. Aku bersaing dengan masa menyelesaikan urusan penting di ibu kota sebelum pulang. Hampir-hampir tertinggal bas kerana aku mahu solat Isyak di rumah dahulu sebelum bertolak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang perjalanan, aku &lt;em&gt;tension&lt;/em&gt;! Orang dibelakangku asyik bercakap dengan &lt;em&gt;handphone&lt;/em&gt;nya. Kuat pulak tu! Macamlah dia sorang yang &lt;em&gt;busy&lt;/em&gt;! Dan ada baby yang kadang-kala menangis. Lelaki di depanku pula, asyik merendahkan &lt;em&gt;seat&lt;/em&gt;nya, menggangu sahaja. Dan ada penumpang lain yang asyik memainkan dikir barat dalam MP3nya(kukira!). Aku sememangnya vampire, terkebil-kebil dalam kegelapan. Nak membaca, gelap. Nak main games di handphone, takut habis bateri. Susah bagi kakak menghubungiku nanti!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jam 2 pagi, bas berhenti rehat di Merapoh. Biasanya tempoh rehat lebih kurang sejam, jadi aku ambil keputusan untuk minum. Dulu aku jarang turun, tapi memikirkan bosan dengan gelagat penumpang, aku turun. Aku membaca &lt;em&gt;The Rose Labyrinth&lt;/em&gt; sambil minum. Seorang saja di meja bucu restoran. Berjaya menghabiskan dua bab sebelum kembali menaiki bas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa yang mahu aku ceritakan ialah ketidakpusan hatiku dengan sikap. &lt;em&gt;Attitude.&lt;/em&gt; Terutamanya orang-orang sebangsaku. Berlainan jantina. Aku ditegur sewaktu membaca dalam jeda waktu perjalanan. Katanya, mahu tunjuk rajin. Bukan seorang dua. Belum kira lagi yang menjeling. Sedangkan aku cuma mengisi masa daripada tercangak-cangak melihat keliling. Dan memang aku pantang membuang masa, tanpa aktiviti berfaedah. Aku tak boleh tidur, jadi, lebih baik aku membaca!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku bengang dengan sikap begini. Kalau mahu menegur atau sekadar ingin berbual, jadilah &lt;em&gt;gentlemen&lt;/em&gt;! Susah sangatkah mahu memulakan perbualan dengan sopan? Tegur elok-elok dan kalau nak &lt;em&gt;join&lt;/em&gt;, mintak izin duduk semeja denganku. Tak ada hallah! Tak salah menambah kawan. Atau mahu berkenalan. Aku tak makan oranglah! Makan nasi saja kekadang!)!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu satu! Satu lagi bila sampai di destinasi. Ramai penumpang sudah turun sebelum itu. Jadi, bila tiba di destinasi terakhir, hampir separuh sahaja yang tinggal. Aku antara mereka. Dan biasalah, akan dikerumuni &lt;em&gt;driver &lt;/em&gt;teksi sapu ketika turun. Bila  aku mahu mengambil kotak-kotakku di perut bas, kudapati satu daripadanya terbuka. Tali pengikatnya putus. Pakej-pakej bahulu bertaburan di lantai perut bas. Nasib baik sudah dipaketkan, kalau tidak?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang aku geram, lelaki-lelaki yang ada berdekatan aku tadi, &lt;em&gt;driver&lt;/em&gt; teksi-teksi sapu, kelindan dan pemandu bas serta beberapa penumpang yang tinggal, boleh cakap dengan kuat, bahawa kotak aku terbuka. Barang aku berteraburan. Tetapi hanya tengok sahaja. Geram aku! Mahu tak mahu aku letak beg dan masuk ke perut bas. Nasib baik aku kecil saja. Muatlah aku merangkak masuk. Buat selamba. Geram sebenarnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku kaut paket-paket itu ke bahagian tepi, supaya senang aku memasukkannya ke dalam kotak yang terbuka tadi yang telah kuletakkan di bahagian tepi supaya tidak menganggu penumpang lain mengambil barang mereka. Sesudah aku berjaya mengumpulkan semuanya ke tepi, sambil menyumpah-yumpah dalam hati, sambil cuba menghubungi kakakku yang sudah sampai dan sedang mencariku, aku keluar dari perut bas dan mula memasukkannya ke dalam kotak. Orang-orang ‘tidak berguna’ itu masih lagi bercakap-cakap sesama mereka tentang keadaanku. Bukan mahu membantu. Tolong tengok saja!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nasib baik adik lelaki dan anak buahku yang menemani kakakku sampai dan terus menolong. Kalau tidak, bayangkan aku terpaksa mengangkat kotak-kotak yang besar dan berat itu ke tepi jalan seorang diri! Dan kami beredar dari situ.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan sepanjang hari aku membebel tentang itu!&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-5906096583043266293?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/5906096583043266293/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/balik-kampung-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5906096583043266293'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5906096583043266293'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/balik-kampung-2.html' title='Balik Kampung 2'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3793780919105448868</id><published>2010-02-20T16:05:00.003+08:00</published><updated>2010-02-20T16:26:31.176+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='famili'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='balik kampung'/><title type='text'>Balik Kampung 1</title><content type='html'>Maaf, lama tidak menyapa di sini. Minggu pertama Febuari, aku berkejaran membereskan urusan galeri, menyiapkan kelengkapan perkahwinan, menyudahkan kerja-kerja editorial serta urusan peribadi yang mendesak. Penulisan kuabaikan buat sementara. Semuanya kerana aku harus pulang. Ya, ke kampung halaman. Buat teman yang mengenali, pasti akan pelik. Kenapa? Kerana mereka maklum, aku sangat liat untuk pulang. Hari raya pun, aku terkadang tidak pulang, apatah lagi pada hari-hari biasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepulangan ini sangat memenatkan! Dijemput oleh kakak di perhentian bas di bandar dinihari itu, sesampainya di rumah, aku terus membantu mek menyiapkan tempahan kuih bakar, pau, karipap dan apam kukus. Kebetulan ia tempahan khas. Nasib baik, dia sudah tidak membuat kuih lagi, kalau tidak, ada yang kena bebel pagi-pagi buta! Yelah, kami adik-beradik mengirimkan belanja setiap bulan tanpa gagal. Aku memang pantang kalau dia bekerja lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teringat zaman kanak-kanakku. Dulu, akulah di sisinya. Masa aku tak tahu apa-apa, cuma mampu menemaninya bersengkeng mata menyiapkan persediaan kuih-muih di tengah-tengah malam sambil membaca buku. Tak sampai hati dia berseorangan. Dan apabila besar sedikit, aku mula membantunya. Dia cuma perlu menyiapkan adunan, selebihnya aku yang sudahkan. Abang dan kakak sibuk dengan &lt;em&gt;study&lt;/em&gt;. Mungkin itulah sebabnya aku agak susah tidur awal, sudah terbiasa dari kecil. Penat, tapi detik-detik emas itulah merapatkan hubungan kami dan mengajar aku erti kehidupan sebenar. Kerana selepas habis sekolah rendah, aku tidak lagi berada di rumah. Asrama, kolej dan universiti memisahkan fizikal kami. Ahh, itu cerita lainlah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Back to the story&lt;/em&gt;, selepas itu aku tidur sekejap setelah semalaman berjaga dalam bas. Tengah hari, aku mula ‘bekerja’. Hari pertama dan kedua, membersihkan rumah dari atas syiling hingga ke dapur. Dan sekeliling rumah. Aku dan kakak di dalam rumah. Adik-adik dan anak-anak buah yang ada pula menguruskan bahagian luar rumah. Betulkan apa yang perlu. Tukar apa yang patut. Hari ketiga, semua pinggan mangkuk, gelas dan jug untuk kenduri dikeluarkan daripada gobok. Apa lagi, kerjanya, cuci pingganlah. Aku sampai sampai sakit pinggan dan menggelupas kulit tangan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;After that,&lt;/em&gt; aku dan kakakku itu memastikan urusan pelamin, baju pengantin, &lt;em&gt;make up,&lt;/em&gt; dan perkara-perkara yang seangkatan dengannya untuk semakan terakhir. Huh, remeh sungguh. Hampir-hampir aku hilang sabar! Rupa-rupanya banyak ‘benda’ yang remeh-temeh perlu difikirkan. Pening! Kalaulah aku yang kahwin, jangan harap aku nak buat semua ini. Cukuplah dengan akad nikah, itu yang penting. Dan resepsi di ibu kota. &lt;em&gt;Enough&lt;/em&gt;! Tapi, macamlah aku nak kahwin, kan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Next, kami uruskan &lt;em&gt;goodies bag&lt;/em&gt;. Mak-mak saudara, anak-anak buah dan adik-adikku bersama-sama bergotong-royong menyiapkannya di dapur. Aku tolong sikit saja, &lt;em&gt;supervisor&lt;/em&gt;lah katakan! Kerana sebelah siangnya, telah penat membeli barangan untuk tujuan itu. Gula-gula, jeli, buah-buahan. &lt;em&gt;Plus&lt;/em&gt; bahulu yang khas kubawa pulang, berkotak-kotak itu! Dan sedikit buah tangan pengantin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba-tiba sahaja mek ingin buat tapai pulut. Untuk santapan orang rewang dan sanak saudara yang bertandang. Akulah yang kena. Kakak-kakak dan mak-mak saudara yang lain ‘kureng teror’. Ikutlah kehendak ibu kesayangan. Tak sampai hati menghampakan kehendak orang tua. Dan tak sampai hati untuk membiarkan dia melakukannya. Nasib baik banyak kuli yang boleh diharap untuk membantu aku membungkusnya dengan daun pisang! Semalaman juga aku menyiapkan hampir 2 gantang tapai! Sakit belakang!!!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esoknya, kakakku dari Johor pulang. Lalu kami berdua dibantu (baca: dikacau!) anak-anak buahku mula mengubah hantaran. Nasib baik 9 hantaran sahaja. Kalau tidak, mahu patah tulang dibuatnya! Then, sesudah Zuhur, aku tidur sampai hampir terlepas Asar. Haha!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hampir semua ahli keluargaku di rantauan pulang. Dan beberapa kawan rapat kakakku tiba untuk membantu. Alah, dah tak banyak kerja pun. Tinggal bahagian orang tua-tua &lt;em&gt;jer!&lt;/em&gt; Urusan rewang. Pelamin dipasang dua hari sebelumnya. Tapi kami anak-beranak tak puas hati dan &lt;em&gt;modified&lt;/em&gt; sendiri malam sebelum majlis. Well, you know, bila ramai-ramai berkumpul, banyak idea dan pendapat. Nasib baik semuanya bukan jenis &lt;em&gt;NATO, non action, talk only, so everything’s settled!&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Sehari sebelum majlis, ramai orang kampung rewang di rumah. Jadi, mahu tak mahu, aku kena jadi perempuan melayu terakhir! Berkain sarung dan berbaju kurung kedah! Daripada uniformku, seluar tiga suku dan t-shirt! Mek senyum saja! Sukalah tu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam itu, aku dan kawan-kawan kakakku (aku sudah biasa dengan mereka), menyiapkan bunga telur di rumah mak saudaraku. Alah, dua langkah dari pintu dapur kami masuk ke dapur rumahnya. (Jauhnya!) Sebab, rumahku padat dengan penghuni-penghuni yang ‘bahaya’ dan ‘ganas’. Bukan apa, takut tak cukup telur dibuat mainan, bah! Nasib baik, bunga telurnya dibeli siap, cuma ikat telur sahaja! Jadi sikit saja kerjanya. Yang membuatkan lama ialah tempoh berborak. Maklumlah jarang jumpa!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Then&lt;/em&gt;, hari majlis, aku jadi orang dapur. Tengah hari, baru aku sempat tukar baju kurung khas yang baru kubeli sebelum aku pulang tempoh hari. Warna tema majlis: biru. Dan jadi tuan rumah. Kenduri kecil-kecilan sahaja. Jemputannya sanak-saudara dan jiran tetangga sahaja. Tapi memandangkan kami dari keluarga yang besar, maka ramailah juga yang datang. Akad nikah bermula jam 10 pagi, namun, aku hanya mampu mengintainya dari tangga dapur sahaja. Ruang tamu penuh! Lagipun aku jadi orang dapur hari ini!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetamu datang tak putus-putus. Sehingga Isyak! Penat jangan cakaplah. Tapi tak terasa sangat, sebab semua ahli keluarga ringan tulang dan boleh diharap. Tahu apa yang perlu dilakukan. Dan apa yang perlu disuruh! Haha! Itu memang tugas akulah! Bila lagi nak mendera anak-anak buahku yang saiz badannya berganda dari aku! Lagipun mek awal-awal lagi melarang aku buat/angkat kerja/benda berat-berat! &lt;em&gt;Yippie!&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Tapi, sebab tak biasa tengok saja, lepas Asar, aku tukar seluar pendek dan mula cuci pinggan! Orang tua-tua rewang ramai dah balik, tinggal saudara rapat saja. Jadi, selamba saja. Aku dan kakak ipar jadi tukang cuci. Malam, aku lena awal! Keesokan harinya aku rehat. Urusan kemas-mengemas diuruskan oleh mak dan kakak-kakakku. Maklumlah, &lt;em&gt;forte&lt;/em&gt; diorang! Aku dan anak-anak kerjanya menghabiskan kek pengantin dan jajan! Lepas itu, ke pantai! Jalan-jalan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lepas itu, urusan bertandang pulak! Aku juga dipaksa ikut sama. Empat lima daerah dan ceruk-ceruk kampung jugalah kami redah. Sehari suntuk di jalanan menemani pengantin ‘melawat kawasan’. Yang peliknya, aku yang jadi tumpuan, bukannya pengantin. Saudara mara ramai menegur aku yang jarang ada. Mek dan ahli keluarga yang ikut sama turut mengenakan aku. Sambil bertanyakan giliranku. Aku senyum saja! Dalam hati, hanya Dia yang tahu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Well, to be honest,&lt;/em&gt; aku bukanlah rajin sangat berkemas. Kakakku inilah yang selama ini rajin. Aku 'kureng'. Tapi ini majlisnya, Jadi, akulah yang mengambil alih tugasnya. Sengaja pulang awal membantu dan mengemas. Kakakku ini telah banyak sangat berbakti untuk keluarga. Sesekali apa salahnya aku mengembirakannya. Memenuhkan impian mek untuk kenduri kahwin. Lama sangat rumah ini tiada kenduri kendara. Sekadar majlis doa selamat atau makan-makan sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya, aku ada &lt;em&gt;double meaning&lt;/em&gt; menolong. Bukan tidak ikhlas, cuma aku tahu yang aku tak mungkin ada kenduri semeriah ini. Biarlah mek gembira dengan majlis ini. Biar hasratnya tercapai. Selepas aku, ada tiga adik lelaki lagi. Dan yang bongsu, perempuan. Jadi, mungkin lama lagi majlis sebegini diadakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entahlah, aku sangsi, adakah jodoh untukku?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3793780919105448868?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3793780919105448868/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/balik-kampung-1.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3793780919105448868'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3793780919105448868'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/balik-kampung-1.html' title='Balik Kampung 1'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-8044487167969395764</id><published>2010-02-04T20:53:00.002+08:00</published><updated>2010-02-04T20:56:56.059+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='motivasi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>PRIDE</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S2rD32sb40I/AAAAAAAAAM0/Q9kcL5s855Y/s1600-h/000802.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5434371264718037826" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 140px; CURSOR: hand; HEIGHT: 166px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S2rD32sb40I/AAAAAAAAAM0/Q9kcL5s855Y/s320/000802.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Aku ada satu kegemaran. Menonton drama Jepun. Terutamanya lakonan Takuya Kimura. The Wealthy Family, Beautiful Life, Love Generation, Engine, Change dan beberapa siri drama lagi. Koleksiku kurang lengkap, sedang cuba melengkapkannya! :)&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Biasanya, bila aku berjiwa kacau atau motivasi diri merudum, aku akan kembali membelek koleksi CD/DVDku. Walaupun, telah berulang kali ditonton, ia tidak menjemukan. Malah, menaikkan semangat. Dan, baru-baru ini, aku dilanda kekusutan fikiran. Bukan apa, terlalu banyak komitmen yang menuntut tumpuanku. Namun, keadaan di pejabat yang semakin hilang ‘seri’ membuatkan aku tertekan dan lemas. Sehingga hampir menjejaskan semangat diri.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;Jadi, untuk kembali menjadi diriku yang ceria dan bersemangat, aku menonton PRIDE. Entah untuk kali yang ke berapa. Dan sesudah menghabiskan semua lapan episodnya, aku kembali bersemangat untuk meneruskan kelangsungan hidup. Jangan lupa, bahawa dalam hidup yang serba mengejar kebendaan, masih ada insan yang berhati mulia. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;Masih mementingkan diri orang lain sehingga sanggup berkorban. Masih ada insan berjiwa suci. Jujur. Ada jati diri. Berpegang pada janji. Dan dalam dunia yang penuh dengan kepentingan peribadi, masih ada insan yang benar-benar memahami…&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-8044487167969395764?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/8044487167969395764/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/pride.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8044487167969395764'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8044487167969395764'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/02/pride.html' title='PRIDE'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S2rD32sb40I/AAAAAAAAAM0/Q9kcL5s855Y/s72-c/000802.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7601132598302749789</id><published>2010-01-29T21:27:00.002+08:00</published><updated>2010-01-29T21:31:14.874+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Noh's Mask</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S2LjABEdpzI/AAAAAAAAAMs/hSmJAiHbSgM/s1600-h/Noh-masks.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5432153689988900658" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 276px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S2LjABEdpzI/AAAAAAAAAMs/hSmJAiHbSgM/s320/Noh-masks.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; I’m just an ordinary lady I used to envy those whom can conceal their heart or emotion. As most people who really know me said, I’m a ‘lurus bendul’ type of person. They can ‘read’ my facial expression so easily. They can ‘see’ when I’m happy, angry, tired or even pissed off.&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;After reading Memoir of Geisha, I’m so enchanted by the concept of noh mask. Actually, I’ve heard about it before, but as days passed me by, the will to find it out more about it, diminished.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;Noh are a form of Japanese theater that is still presented today, combining Buddhist themes, music and dance. Masks have played an integral role during Japan's long history for many religious, ceremonial and performance events. The mask may signify a heroic individual, evil character, spirit, god, devil or mythical animal. No one knows for sure how noh drama and the wearing of masks developed. Before they evolved into theatrical presentations, the masks may have been used as a form of religious ritual. Perhaps they covered the deceased's face, were used to defeat evil spirits or acted as religious offerings for medical treatment. Some historians believe the masks were used to emphasize beauty by hiding normal facial expressions. Masks work just like makeup, covering a face and transforming appearance.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You know, how I despised makeup, unless I have to put it on. For work, mostly. Prefer to be natural. How I wish to be able to wear my own noh mask. Made from invisible materials. So that, nobody ever guess that I’m wearing one. In life full of poker faced individuals, it an advantage! Oh, how good it could be. To be able to put a straight face every single moment of the day without revealing a slightest emotion of my inner feeling. To be able to conceal what I feel inside. To be able to defeat without loosing my own spirit and soul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is amazing, right!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7601132598302749789?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7601132598302749789/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/nohs-mask.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7601132598302749789'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7601132598302749789'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/nohs-mask.html' title='Noh&apos;s Mask'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S2LjABEdpzI/AAAAAAAAAMs/hSmJAiHbSgM/s72-c/Noh-masks.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7882365730557929270</id><published>2010-01-24T08:36:00.002+08:00</published><updated>2010-01-29T21:37:09.282+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>Pagi Ini...</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;Pagi ini, sesuatu yang indah berlaku. Dalam rutin harian. Kecil sahaja. Namun terselit keindahan. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;Bilikku betul-betul menghadap menara KLCC. Jelas berada atas rimbunan kehijauan flora dari jendelaku. Ada rel LRT antara puncak pokok dan bangunan batu/besi itu. Sesekali, sampai ketikanya, ada LRT melaluinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari masih terlalu pagi. Namun, suria mulai memancarkan sinar dan habanya. Seperti biasa, aku mengabdikan diri di meja kerja, usai Subuh. Itu rutinku. Sama ada bermain dengan aksara, atau menyambung pembacaan di katil sebelum bersiap ke tempat kerja. Semalam, sebelum tidur, aku baru menghabiskan pembacaan The Lizard’s Bite oleh David Hewson, jadi aku mahu ada jeda sebelum memulakan buku yang baru. Jadi, aku menulis pagi ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba-tiba, larian LRT pada relnya membiaskan kilat sinaran suria dari cermin-cerminnya ke muka komputer ribaku. Terpancar ke kornea mataku. Aku yang sedang tenggelam dalam kerja, kembali menggapai realiti. Biarpun sekilas, biasan keemasan itu meninggalkan momen positif dalam jiwa. Ketenangan tanpa pinta. Aku bahagia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masih ada sinar cahaya untukku. Terima kasih, Tuhan! Semoga sinar-Mu membiasiku sepanjang hayat. Amin!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7882365730557929270?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7882365730557929270/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/pagi-ini.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7882365730557929270'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7882365730557929270'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/pagi-ini.html' title='Pagi Ini...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4007811311606473038</id><published>2010-01-22T11:31:00.002+08:00</published><updated>2010-01-22T11:35:40.255+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Aku Masih Belajar I</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663300;"&gt;Aku masih belajar menjadi seorang pemaaf. Dalam erti kata yang sebenar. Memberi maaf dan melupakan kesilapannya. Seperti yang pernah kutulis; &lt;em&gt;Memaafkan memang mudah, hanya dengan kata-kata. Tapi luka sebuah kemaafan itu tidak mudah dilupakan oleh kata-kata.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya. Kita akan merasa sangat terluka andai disimbah kata-kata amarah kesat. Lebih-lebih lagi jika ia bukan kesalahan kita. Atau, jika salah pun, ia tidaklah sebesar mana, tidak wajar untuk menerima makian tersebut. Dan kelukaan-kelukaan itu akan tersimpan dalam kalbu. Sehingga akhirnya, hati jadi parah. Dan diri menjadi layu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku berusaha menjadi diriku. Ikhlas, jujur, peramah dan mengambil berat. Berpegang pada suruhan-Nya. Namun, sering disalahanggap. Sering diambil kesempatan. Dan sering dimanipulasikan. Kehidupan terlalu banyak mengecewakanku. Namun, inilah dugaan-Nya. Aku redha. Atau sejujurnya, berusaha untuk redha sepenuh hati. Fitrahku sebagai manusia biasa ternyata masih ada cela.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku berusaha memaafkan semua yang pernah bersalah padaku. Mereka yang telah mempergunakan kebaikanku. Mereka yang mengambil kesempatan ke atasku. Sama ada mereka sedar atau tidak. Cuba mengikhlaskan batin untuk memaafkan mereka. Memujuk akal, menghakis memori-memori duka tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ingin bebas dari semua yang menyakitkan. Yang memberatkan raga. Terlalu penat memikul bebanan maya. Aku ingin kembali tenang. Dan kembali mencintai diri sendiri. Harapanku, moga kesalahanku pada orang lain juga akan dimaafkan. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663300;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#663300;"&gt;Kuakui, ini bukan sesuatu yang mudah untuk dilakukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan aku masih belajar.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4007811311606473038?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4007811311606473038/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/aku-masih-belajar-i.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4007811311606473038'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4007811311606473038'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/aku-masih-belajar-i.html' title='Aku Masih Belajar I'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1762339014909207299</id><published>2010-01-20T13:09:00.002+08:00</published><updated>2010-01-20T13:22:52.873+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>Life</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S1aS7B9_ahI/AAAAAAAAAMk/1FtHWM7XBAE/s1600-h/untitled.bmp"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428687943680092690" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 158px; CURSOR: hand; HEIGHT: 189px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S1aS7B9_ahI/AAAAAAAAAMk/1FtHWM7XBAE/s320/untitled.bmp" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Life is…&lt;br /&gt;such a melody of strings&lt;br /&gt;sweet it may be&lt;br /&gt;yet so pathetic for its dependence&lt;br /&gt;on existence of means.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It should be made worthy&lt;br /&gt;by transcending it into infinity&lt;br /&gt;that when the strings snaps&lt;br /&gt;one still hear its finest tune&lt;br /&gt;with the bow burst&lt;br /&gt;still has the melody within.&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1762339014909207299?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1762339014909207299/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/life.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1762339014909207299'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1762339014909207299'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/life.html' title='Life'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/S1aS7B9_ahI/AAAAAAAAAMk/1FtHWM7XBAE/s72-c/untitled.bmp' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3302081541874050373</id><published>2010-01-20T11:57:00.002+08:00</published><updated>2010-01-20T12:02:45.405+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='motivasi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Bicara Januari</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Terlebih dahulu, aku ingin maklumkan bahawa aku tidak menyambut tahun baru 1 Januari 2010 sebagaimana kebanyakan orang. Permulaan tahun baru bagiku adalah detik tatkala aku dilahirkan, 28 April. Jadi, setiap tanggal tarikh itu, aku akan memperbaharui tekad untuk menjadi lebih baik, berusaha menjadi lebih matang dan lebih berjaya daripada tahun sebelumnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, sebagai ‘so-called’ mukadimah &lt;em&gt;entry&lt;/em&gt; pada tahun 2010 ini setelah lama menyepi, aku ingin bercakap tentang hidup dan kesepian. Dalam &lt;em&gt;entry&lt;/em&gt; terdahulu, aku sering membicarakan subjek ini. Kesepian dan diriku sangat intim. Walaupun luarannya, hidupku amat penuh dengan acara; rasmi, separa rasmi atau peribadi, dan dikelilingi manusia, aku sebenarnya sangat sunyi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukan kerana tiada teman atau sahabat peneman diri. Aku punyai beberapa golongan sahabat dan teman yang kusenangi dan percayai dari dulu yang masih utuh berhubungan. Dan kami sering ketemu dalam kesibukan masing-masing. Dan apatah lagi dengan kawan-kawan yang ramai. Satu pejabat. Satu kelab. Satu minat. Sekadar kawan untuk berlibur dan berkongsi rasa luaran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukan tiada ahli keluarga mendamping hidup. Malah, pulang ke rumah mana-mana ahli keluarga di ibu kota ini memjadi satu kewajipan mingguan. Sekiranya aku tidak ada &lt;em&gt;out station&lt;/em&gt; ke mana-mana. Makan bersama. Ke pasar malam bersama. Shopping bersama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, aku tetap merasa sunyi. Dan aku letakkan sebabnya kerana aku masih sendiri tanpa teman yang benar-benar istimewa. Yang boleh dijadikan sebahagian daripada diriku. Aku terlalu mendambakan seseorang untuk berkongsi hidup. Seperti orang lain. Aku sering menumpukan aspek kebersendirian ini tatkala memikirkan angka usia yang melangkau suku abad, malah melebihi tiga dekad sudah. Kenapa masih sendiri sedang diri tidak kekurangan lagi? Dan apatah lagi bila sering ditalu dengan pertanyaan dari keluarga, teman-teman, masyarakat sehingga aku tidak punya jawapannya lagi. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#006600;"&gt;Tapi aku silap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku larut dengan kesepianku sehingga aku terlupa bahawa di dunia ini kita sememangnya keseorangan. Sehingga aku alpa dengan kepentingan aspek hidup yang lain. Ada banyak perkara medambakan perhatianku. Penulisanku. Penyuntinganku. Galeriku. Ibadahku. Amal jariahku. Pembacaanku. ‘Survival’ku. Pengembaraanku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan sesuatu telah membuatkan aku tersedar daripada ‘kelalaianku’. Hidup ini ternyata amat singkat untuk dibazirkan dengan mengharapkan sesuatu yang tidak pasti. Atau untuk meratapi ketidakadilan dunia dan orang-orangnya. Untuk dihabiskan dengan sia-sia. Biarlah mereka dengan dunia dan kelalaian mereka. Biarlah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cukuplah aku bertemankan negativiti. Bukan aku lemah, Cuma tidak kuat untuk meyakinkan diri sendiri. Kurang percaya dengan kemampuan diri. Atau mungkin terlalu ingin menjaga hati persekitaran. Aku ingin kembali menjadi diriku yang asli. Yang sebenar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dahulu aku sangat membenci kesepian. Dan aku menyibukkan diri dengan urusan dunia yang kurang bermanfaat untuk mengelakkannya. Sehingga tersasar arah. Cukuplah. Urusan dunia akan terus kulakukan. Mencari rezeki untuk meneruskan kelangsungan hidup tanpa perlu mengorbankan prinsip dan harga diri. Melakukan apa yang kusukai, walaupun payah dan perit, namun dengan hati yang lebih redha dan tenang. Meskipun hidup masih sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan aku dan kesepian akan terus menjadi teman karib. Kerana di dalam hati manusia, pasti ada kesunyian. Dan kesunyian itu, tidak akan dapat diisi, dihilangkan, tanpa mendekatiNya. Tanpa keimanan kepadaNya. Dan apabila mengamalkannya dengan hati yang tulus dan istiqamah, aku jadi tegar . Bukan aku melupakanNya dulu, Cuma terkadang ‘terlupa’ dan tidak tetap dengan sunatNya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih kepada ‘sesuatu’ itu yang telah menyedarkan aku bahawa hidup ini perlu diteruskan. Aku amat berharap, aku akan terus berada di landasan yang betul sehingga detik aku menutup mata. Dan aku tidak sendiri lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuhan, berkatilah aku!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3302081541874050373?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3302081541874050373/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/bicara-januari.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3302081541874050373'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3302081541874050373'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2010/01/bicara-januari.html' title='Bicara Januari'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4128574772696213188</id><published>2009-12-29T23:06:00.002+08:00</published><updated>2009-12-30T23:33:14.106+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Kemaafan, Dendam Yang Terindah...!</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;Memaafkan memang mudah, hanya dengan kata-kata. Tapi luka sebuah kemaafan itu tidak mudah dilupakan oleh kata-kata.&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;Dalam keasingan yang mendera malam, semuanya terasa merangkul. Ada sayu di dada. Ada sepi di jiwa. Ada sendu tersisa di indera.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;Apabila diimbas kembali catatan diri, aku akur. Banyak kecewa yang ada kalanya hampir mengoyah kental. Hampir meracun diri. Jalan yang kita lalui bukan selalunya indah. Ada sembilu. Ada ranjau. Namun, hidup ini bukan hukuman. Derita itulah bahagia sebenar.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;Dan walaupun luka itu tidak mudah dilupakan, ia membahagiakan. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;Amat.&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4128574772696213188?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4128574772696213188/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/kemaafan-dendam-yang-terindah.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4128574772696213188'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4128574772696213188'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/kemaafan-dendam-yang-terindah.html' title='Kemaafan, Dendam Yang Terindah...!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1437969432990861839</id><published>2009-12-26T18:23:00.001+08:00</published><updated>2009-12-29T22:31:24.073+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='khalil gibran'/><title type='text'>Friendship</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SzoSMTJ7XRI/AAAAAAAAAMc/5lOYcIs7Ul4/s1600-h/exquisite-painting-patterns-599-1.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5420665104003456274" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 128px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SzoSMTJ7XRI/AAAAAAAAAMc/5lOYcIs7Ul4/s320/exquisite-painting-patterns-599-1.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; And a youth said, "Speak to us of Friendship."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Your friend is your needs answered. He is your field which you sow with love and reap with thanksgiving. And he is your board and your fireside. For you come to him with your hunger, and you seek him for peace. When your friend speaks his mind you fear not the "nay" in your own mind, nor do you withhold the "ay." And when he is silent your heart ceases not to listen to his heart;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For without words, in friendship, all thoughts, all desires, all expectations are born and shared, with joy that is unacclaimed. When you part from your friend, you grieve not;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For that which you love most in him may be clearer in his absence, as the mountain to the climber is clearer from the plain. And let there be no purpose in friendship save the deepening of the spirit. For love that seeks taught but the disclosure of its own mystery is not love but a net cast forth: and only the unprofitable is caught.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And let your best be for your friend. If he must know the ebb of your tide, let him know its flood also. For what is your friend that you should seek him with hours to kill? Seek him always with hours to live. For it is his to fill your need, but not your emptiness. And in the sweetness of friendship let there be laughter, and sharing of pleasures. For in the dew of little things the heart finds its morning and is refreshed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Kredit: Khalil Gibran&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;p/s: guys, i always welcome friendships....no more!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1437969432990861839?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1437969432990861839/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/friendship.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1437969432990861839'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1437969432990861839'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/friendship.html' title='Friendship'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SzoSMTJ7XRI/AAAAAAAAAMc/5lOYcIs7Ul4/s72-c/exquisite-painting-patterns-599-1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2535486202495929946</id><published>2009-12-25T00:14:00.001+08:00</published><updated>2009-12-29T22:14:16.159+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>The Longest Day on Earth</title><content type='html'>&lt;em&gt;&lt;span style="color:#009900;"&gt;The tidal bulges in the Earth’s ocean, caused by the gravitational effect of the Moon; are gradually transferring momentum from the Earth’s rotation to the Moon’s orbit. As a result, the Earth’s rotation is slowing at a rate of around 0.02 seconds per century and each day is fractionally longer than the day before. Therefore, the longest day on Earth is always TODAY!&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#009900;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You know what? I'm working today! Funny, rite! To be honest, I never work on Public Holiday, but nowadays when I joined this company recently, I’m only got full off day on Sunday! Half day on Saturday. Sometimes, it made me smile all alone coz I’d used to have my own 'office hour' but now I relearn to follow other. Well, it's life!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Today, everything is a bit slow here. Everybody seems like enjoying their holiday. Unlike us, here at the office. Yesterday, at office, we had 'Gift Games'. In our daily briefing, everybody bring a present and all of us given a number randomly. So, the first person can choose any gift from the pile of presents. She/He had to open it o show us. Second person can open new present or 'stole' the present from the first person. And so on. If that happen, the person which gift had 'stolen' can open new present or can 'stole' other's opened present.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It's hilarious funny! Firstly, I opened random present. Got a soft toy! Then, it get ‘stolen’ from me, I choose a box that like a book for me…guess what? I’m right! It’s a book. And nobody wants to take it away from me this time! Haha! So, as a book lover, I guess it’s blessing!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Two day ago, I bought 7 books from a book sale nearby my place. Despite of my ‘nearly red’ budget, I willingly sacrifice my ‘duit belanja’ to buy books! Typical me! It’s reminding me, when at school, I used to save my pocket money, 50 cents a day to buy book. Willingly went without food on recess in order to get my favorite story book! I guess, I’ll stay the same forever!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, anybody want to give me books for present on this festive season of giving? Well, you are most welcome to! :)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2535486202495929946?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2535486202495929946/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/longest-day-on-earth.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2535486202495929946'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2535486202495929946'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/longest-day-on-earth.html' title='The Longest Day on Earth'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-941630952253611735</id><published>2009-12-24T00:29:00.000+08:00</published><updated>2009-12-27T00:33:02.208+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ceritera'/><title type='text'>Gosh!!!</title><content type='html'>Life is full of unwanted surprises. At the wrong time. At a wrong place. When my heart broke for the second time, I said to myself, “Enough! Just forget about men or relationship or whatever it is and move on! Lead your live the way you want it without any interference anymore! The depression’s over! Live your life!”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then, when I need no more ‘distraction’, it keeps coming to me. At gym, where I do work out most morning before starts working, there’s a guy who keep his eyes on me! Two guys actually! Then, one day, one of them introduces himself to me and asks to be a friend. What a gentlemen. I like his bravery, so after some period of time, I give him my number! We end up smsing and become friends. But, he asked for more. The other guy is shyer, I guess!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Later is someone who I met ‘accidentally’ on a chat room. I do chat sometime when I’m can’t write in order to pass the time. At first, the usual intro, we talked about general stuff. I never reveal too much about myself but seem like he knows a lot about me. It keeps me wondering why and how. Frankly, he confessed to like me even before we started chatting. He tried to get my ‘attention’ so many times before but unable to get ‘close’ to me. Whenever, I’m online, for sure he’s there, waiting for me. Told me everything about himself. (like I do believe it!). He is very determine to chat with me everyday, even want to KL to meet me in person. Somehow, I know he want more than just an online friend.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To be honest: I’m damn tired of it! My heart now is full of fear! Fear of men, relationship, uncertainties, rejection, unfulfilled expectations. Even, sometimes, I don’t even feel confidence myself! Like people said, ‘Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me!’&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I guess, 3 shots, I’m out! Do I dare to take this shot this time?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-941630952253611735?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/941630952253611735/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/gosh.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/941630952253611735'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/941630952253611735'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/gosh.html' title='Gosh!!!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3177555211985239556</id><published>2009-12-22T20:47:00.001+08:00</published><updated>2009-12-22T20:50:38.817+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>How I Wish...!</title><content type='html'>&lt;div align="left"&gt;&lt;span style="color:#ff0000;"&gt;&lt;em&gt;How I wish to go home with heavy heart by office or menial thing outside, then opens the door, seeing &lt;/em&gt;dia&lt;em&gt; and by the look of me, he’ll open up his arms, bear hugged me, let me cry until my river of tears stop by itself without uttering even one word!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And now, how I wish to be in somebody arms to cry my heart out!&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3177555211985239556?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3177555211985239556/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/how-i-wish.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3177555211985239556'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3177555211985239556'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/how-i-wish.html' title='How I Wish...!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4967959051532099297</id><published>2009-12-20T00:09:00.000+08:00</published><updated>2009-12-20T23:09:41.100+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Kodomo Bento</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;Sometimes, a very simple gesture or habit can make a very big change. I don’t know about other, but there’s something within me had changed. Whenever I go to my favorite place, I always headed out for Sushi King for a simple and healthy meal. As usual, I opted for ‘kodomo bento’ meal set. The portion and its variety of food suited my taste bud and just nice for my fill of food, without to waste any. For years, I’d been ordering the same meal, except for occasional sushi, sashimi, tempura or udon noodles.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then, after I met &lt;em&gt;dia&lt;/em&gt;, we discovered that we had the same passion for Japanese food. So, at our second so-called date, we decided to try SK at my favorite place. As being a gentleman, he asked me to order first, which I did. Being myself, I order that set. Then his turn. After that, he told me that his ex was usually ordering the same meal every time they went out together. My heart suddenly felt cold in an instance. But luckily I manage to act cool at that moment. So, when the foods arrived, he just went eating like nothing happened, unlike me. The rice feels like dust or small rocks. The tempura lost its taste. I had to force myself to finish every morsel on my plate as we continued chatting during the lunch.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, today, I take early leave from office and went there. I didn’t have breakfast, so I decided to have something to eat first, before doing anything. Automatically, I’m thinking about SK, but I force myself to choose other meals besides Japanese food. Its ten minutes to three, so I guess the food court is not full of people. But, I’m dead wrong. So many people that my feet bring me to SK. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;Well, fine than.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The waiter came and asked what I want to eat. I nearly blurred up ‘kodomo bento’ but caught up in time to say ‘soba cold set’. To be honest, that’s exactly what I need at the time but I simply can’t say it out aloud. Out of the blue, I started to hate that meal. I don’t know why or how it happened, but the ‘ghost’ of kodomo bento really gets me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And now, our relationship is hanging by the thread, because of his ex. We are just started, but because of her, we can’t go on. I hate this. Their time is gone. So let it be. I simply can’t take it. I also had my share of failed/past relationship, but I didn’t let it overcrowded the new one. Let bygone be gone. Start fresh. Create new history with new partner or companion. Don’t be overshadowing by the past. Otherwise, you’ll never move on.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Drastically, my habit changed. I no longer longs for ‘kodomo bento’ I despised it now. Something I used to love so much, turned up to be the ones I hate most now. Sometimes, I do wonder. Maybe as long as I alive, I never order that meal again. Ever.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4967959051532099297?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4967959051532099297/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/kodomo-bento.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4967959051532099297'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4967959051532099297'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/kodomo-bento.html' title='Kodomo Bento'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1983079501673993990</id><published>2009-12-18T23:30:00.001+08:00</published><updated>2009-12-26T23:44:05.166+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ceritera'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='famili'/><title type='text'>Selamat Tahun Baru!</title><content type='html'>Mak berada di rumahku selepas sesi ‘tour’ satu Malayanya. Biasalah, cuti sekolah! Itulah aktivitinya tatkala cuti panjang. Menziarah anak cucu! Selepas seminggu dua di Johor, dia dan adik bongsuku datang ke KL. Bermula dengan rumah abangku no. 3 di Bangi, dia ke rumah kakak no.3ku di pusat bandar. Dan giliran rumahku. Sempat bermalam. Sebelum ke rumah abang no. 2, keesokan harinya. Selepas itu ke Terengganu, sebelum kembali ke kampung. Pendek kata, itulah rutinnya setiap hujung tahun!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebetulan, Awal Muharam. Jadi, kami sempat solat hujung tahun dan puasa sunat keesokkan harinya. Malam itu, kami (aku, mak, adik dan anak-anak) bersembang hingga ke dinihari. Oleh kerana aku memang akan bangun jam 6 setiap hari, tiada masalah untukku bangun sejam lebih awal dan sediakan pasta untuk sahur. Mak, adik dan anak-anakku berselera makan &lt;em&gt;penne pesto&lt;/em&gt; pagi-pagi buta! &lt;em&gt;And coffee Radix special for my mum!&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;As usual, bila mak ‘melawat kawasan’ ni, soalan-soalan lazim akan kedengaran. Contohnya: ‘Tak takut ke duduk sorang?’, ‘Dah ada special ke?’, ‘Sampai bila nak kerja tak ingat dunia ni?’ Dan seterusnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan bila aku jawab, ‘Lupakanlah. Mungkin aku lebih sesuai sendirian.’ Mak mula bising dan ‘berceramah’. Aku cuma mampu diam dan buat lawak bodoh! Dan di’cover’ ketawa dan gelagat anak-anakku!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku faham kerisauan seorang ibu. Namun, apa dayaku. Ada perkara di luar batas kemampuan kita. Jawapanku ringkas. Aku sudah penat! Cuma mahu teruskan kelangsungan hidup tanpa perlu fikirkan tentang lelaki lagi. Cuma mahu mencapai ‘financial independence’ tanpa perlu menyusahkan orang lain. Apa yang aku mampu lakukan ialah berserah kepadaNya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, apa azamku tahun baru ini? Entahlah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1983079501673993990?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1983079501673993990/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/selamat-tahun-baru.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1983079501673993990'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1983079501673993990'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/selamat-tahun-baru.html' title='Selamat Tahun Baru!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7101208591117560950</id><published>2009-12-10T23:09:00.001+08:00</published><updated>2009-12-21T20:28:17.988+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Tired of life</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sy9oTcy2hlI/AAAAAAAAAMU/8zgQtPt9PfQ/s1600-h/100_0505.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5417663560106280530" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 203px; CURSOR: hand; HEIGHT: 287px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sy9oTcy2hlI/AAAAAAAAAMU/8zgQtPt9PfQ/s320/100_0505.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;span style="color:#333333;"&gt;It seem like it was just yesterday I just awaken of my bleakest says. Then I fell into the uncertainty again. I’m tired of this life. Again. Trial after trials. Test after tests.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nothing is too good to be enough. Nothing is too much to be all right again. Everything seems so hard. The sky is falling down on me. Everything is so dark!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I couldn’t remember the last time I had felt truly happy. When someone or something caused me to laugh out loud so hard that my stomach pained me and my jaw ached.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I missed eating good food instead of it becoming just a way to stuff myself to avoid hunger in such a way of something to do to pass the time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I even missed reading; researching and analyzing my storyline instead of it being something I would stare blankly at to pass the hours. To endure the emptiness of thought that creep in my mind whenever I need useful plot or meaningful words. For now, it remains blank. Hopefully, it is temporary. Otherwise, it will be a disaster to me. A tragedy.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I missed going to bed at night with absolutely nothing on my mind then drifted to sleep easily. With no aid of a good book. Or crying my heart out until I feel my own damp pillows. Or pushing myself into exercise routines so hard till all my muscled tired, dropped dead on the cold floor.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And hating the feeling that I have no reason to wake up. And hate the wishes in me, which I hope to never to wake up ever again. Hate the feeling of having no excitement to look forward to.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Life is a mere bleak existence. The hours just passed me by these days without knowing what day it is. Seemed like I lived outside my own body, numb to everything. Drifted to nowhere. I never feel so tired in my life. Everything I do is meaningless. Sometimes, I do wonder whys all this happening to me while I sat alone in my darkened house. It even doesn’t feels like home anymore.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I don’t know the answer of these questions, no matter how hard I tried to understand, analyze it. Why I’m so unlucky in life? Why my world, used to be peaceful, happy and serene, are crumbling down on and around me? Why is happiness fled from my grasp?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And, I do wonder, after all that happening around and within myself all this time, how could I be standing still?&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7101208591117560950?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7101208591117560950/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/tired-of-life.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7101208591117560950'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7101208591117560950'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/tired-of-life.html' title='Tired of life'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sy9oTcy2hlI/AAAAAAAAAMU/8zgQtPt9PfQ/s72-c/100_0505.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7435845607104644799</id><published>2009-12-05T00:59:00.001+08:00</published><updated>2009-12-14T01:20:34.093+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ceritera'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='famili'/><title type='text'>Kisah Aku Dan Dia</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SyUhxmQ4gSI/AAAAAAAAAMM/oiPo2s2XZ6s/s1600-h/images.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5414771262951555362" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 146px; CURSOR: hand; HEIGHT: 120px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SyUhxmQ4gSI/AAAAAAAAAMM/oiPo2s2XZ6s/s320/images.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Aku mahu berkongsi satu cerita lucu. Tentang aku dan &lt;em&gt;dia&lt;/em&gt;. Oppss, dua cerita sebenarnya. Tapi aku cerita satu dulu. Pasti korang gelak sakan punya! &lt;em&gt;My family and friends&lt;/em&gt; yang dah tau memang gelak &lt;em&gt;giler&lt;/em&gt;!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Raya Aidiladha lepas, aku tak balik kampung. Maklumlah, baru masuk tempat baru. Jadi cuti pendek saja. Malas nak balik. Lagipun ‘tumpangan’ku balik awal. Memang tak boleh join balik. &lt;em&gt;So, a few day before&lt;/em&gt; raya, aku saja telefon mak. Bagitau awal-awal sebab musabab aku tak balik. &lt;em&gt;My mum say ok&lt;/em&gt;, dia tak kisah. Lagi pun ramai ahli keluarga yang balik. Cuma aku dan kakak aku and &lt;em&gt;family &lt;/em&gt;dia kat JB &lt;em&gt;jer&lt;/em&gt; yang tak balik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebetulan masa itu, banjir memang melanda negeri-negeri pantai timur. Walaupun tidak seteruk mana, kampung aku turut dilanda bah. Mak cakap air masuk dapur belakang. Memang dapur belakang rendah sikit. Aku ada dua dapur, dapur kering dan dapur basah. Dapur kering, tempat kitaorang lepak-lepak, makan-makan, tengok tv dan &lt;em&gt;back up&lt;/em&gt; tidur. Dapur basah ni tempat masak-masak dan buat kerja dapur. &lt;em&gt;So&lt;/em&gt;, dapur basah &lt;em&gt;ler &lt;/em&gt;yang basah! Dan dapur basah ni bersambung dengan bilik air. 3 bilik air, &lt;em&gt;you&lt;/em&gt;, jangan marah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Biasalah rumah kampung kan, memang bilik airnya ada lubang. Untuk aliran air keluar. Dan memang jadi laluan makhluk Tuhan (baca: katak!) keluar masuk. Jadi bila bah, memang &lt;em&gt;havoc&lt;/em&gt; bilik air kitaorang kat dapur ni jadi &lt;em&gt;heaven&lt;/em&gt; ‘diorang’.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang ada satu lagi bilik air kat &lt;em&gt;area&lt;/em&gt; ruang tamu. Yang ni, &lt;em&gt;takde&lt;/em&gt; katak, sebab kedudukannya tinggi. Tapi aku tak suka guna sangat sebab tekanan airnya agak rendah daripada bilik-bilik air kat dapur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan &lt;em&gt;ari &lt;/em&gt;tu, mak aku siap cakap, “Baguslah tak balik. &lt;em&gt;Takde&lt;/em&gt;lah dengar menjerit lagi!” Aku terus gelak &lt;em&gt;on the spot! My mum&lt;/em&gt; pun &lt;em&gt;join&lt;/em&gt; gelak! Dalam telefon tu, beb!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukan apa, satu &lt;em&gt;family&lt;/em&gt; dah tau aku takut katak. Setiap kali aku balik kampung, setiap kali aku nak guna bilik air, aku mesti tertinjau-tinjau kat &lt;em&gt;entrance&lt;/em&gt; bilik air dulu. Bila &lt;em&gt;line ‘clear’,&lt;/em&gt; baru aku masuk. Kalau tidak, &lt;em&gt;no way man!&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adik-adik aku dan anak-anak aku memang maklum sangat dengan fe’el aku ni. Pagi-pagi, bila diorang nampak aku bertuala dan bawak baju, diorang siap ‘survey’ dulu. Halau apa yang patut. Kalau ok, baru diorang cakap boleh masuk. Sampai macam tu, punya &lt;em&gt;sporting&lt;/em&gt;! Sayang korang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi biasalah kan. Pasti ada yang ‘terlepas’ kan. So, satu hari tu, aku tengah syok syampoo dan sabun badan, tetiba aku tengok ‘benda’ tu melompat-lompat! &lt;em&gt;Kecik jer&lt;/em&gt; tapi bulu roma aku terus naik mencacak! Apalagi, menjeritlah! Satu kampung dengar! Nasib baik aku sempat capai tuala then terus keluar ke dapur. Kalau tidak, ada yang free show kang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang bestnya, satu family datang untuk rescue. My mum siap bawak penyapu. Adik aku bawak batang buluh (yang memang ada kat dapur), anak buat aku bawak penyapu lidi, abang aku bawak kayu ntah apa-apa ntah. Semuanya nak halau katak!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang heboh! Meriah! Kalahkan pasar malam! Dua tiga kali &lt;em&gt;gak le&lt;/em&gt; 'benda' ni jadi. Walaupun dah &lt;em&gt;QC&lt;/em&gt;, memang ada &lt;em&gt;gak&lt;/em&gt; yang &lt;em&gt;defect&lt;/em&gt;, terbolos ‘benda’ ni masuk bilik air. Dan setiap kali ia berlaku, aku akan menjerit sakan. Keluar bilik air dengan muka pucat dan kalau ‘benda’ tu besar dan menakutkan, aku akan mengigil sambil keluar air mata. Adik-adik aku, especially anak-anak aku memang &lt;em&gt;confirm&lt;/em&gt; akan kenakan aku lepas tu! Diorang gelak, memang tak payah cakap &lt;em&gt;ler&lt;/em&gt;!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada yang siap &lt;em&gt;plan&lt;/em&gt; nak buat April Fool, bagi katak dalam kotak kat aku tu. Ada sekali diorang cuba buat, tapi mak aku sempat selamatkan aku. Tapi sempat mengigil&lt;em&gt; jugak ler&lt;/em&gt;. Aku marah &lt;em&gt;giler&lt;/em&gt;. Pastu, tahun tu, aku tak kasi bebudak tu duit raya. &lt;em&gt;So, they’ve learned their lesson.&lt;/em&gt; Lepas tu, mereka tak berani buat lagi dah!&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;So,&lt;/em&gt; sampai sekarang aku memang fobia dengan 'benda' ni. Tapi dah boleh &lt;em&gt;control&lt;/em&gt; sikit la. &lt;em&gt;Takde&lt;/em&gt;lah menjerit setiap kali nampak. Setiap kali aku nampak &lt;em&gt;dia&lt;/em&gt; tempat aku nak lalu, aku sanggup ambil jalan jauh, nak elak. Dan kalau 'dia' 'lalu' masa aku tengah lepak, automatiknya bulu roma aku akan meremang dan aku jadi tak senang duduk. Terus &lt;em&gt;standby&lt;/em&gt; nak lari.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;Bila aku citer kat &lt;em&gt;few&lt;/em&gt; sahabat aku, diorang memang gelak tak ingat dunia. Ada yang sampai gelak guling-guling &lt;em&gt;lagik&lt;/em&gt;! Teruk betul diorang kan!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;p/s: Ada yang gelak sakan gak ke?&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7435845607104644799?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7435845607104644799/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/kisah-aku-dan-dia.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7435845607104644799'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7435845607104644799'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/kisah-aku-dan-dia.html' title='Kisah Aku Dan Dia'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SyUhxmQ4gSI/AAAAAAAAAMM/oiPo2s2XZ6s/s72-c/images.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7991301261396382039</id><published>2009-12-03T02:01:00.001+08:00</published><updated>2009-12-10T23:55:48.103+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='motivasi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><title type='text'>Depression and Hope</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SyEZ5neFicI/AAAAAAAAAMA/w7GVpMDX_EY/s1600-h/Shiny.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5413636704714459586" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 98px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SyEZ5neFicI/AAAAAAAAAMA/w7GVpMDX_EY/s320/Shiny.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;“You can’t be happy unless you learn to feel at peace with who you are and aren’t doubting yourself. I’ve learned to overcome a lot of anxiety about myself and I don’t weighted down by life anymore…”&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;That’s what Kirsten Dunst said about her battle of depression. I’m happy for her. At last, she had found internal peace in herself to move on. Way to go, girl!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To start bright and early in this coming new year, I want to talk about depression. First, I agree with Ms. Dunst that we have to accept who we really are – our strength, weaknesses, insecurities, virtues, etc – in order to live positively. Some of us might fortunately lucky to have everything in his/her live, but for most of us, everyday is a battle of survival. Life, family, career, financial, relationship and all. Life isn’t bed of roses for everyone, right?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There’s an excellent and very positive article in The Malaysian Women Weekly, January edition, it titled: Fell 100% Happier. It started with this sentence: Is your glass half full or half empty? (sound cliché, like overused phrase in motivational or self-built book/article, but it work!) I found it very inspiring!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To be honest, 2009 did not bring me any improvement in my personal life as much as I hope for. I did not achieved some target I’d set for myself, but that’s all right. It just that I have to work harder, go further and pray more!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I used to those disappointment in life. I know that the greatest test of courage on earth is to bear defeat without losing my heart and soul in the process. Maybe that is the blessing in disguise that appeared in the shapes of pains, losses and disappointments for this time being. Give it some time and patience; it will reveal its true figures. Or maybe I’m too ‘blind’ to see it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I can not tell what may happen in future, but I believe in myself; that I’m gifted in something, and that these things, at whatever cost, must be attained. I will not agree for less because I believe the minute I settle for less than I deserve, I get even less than I’ve settled for. Sooner or later, my time will come. It’s just a matter of time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May God bless me! &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7991301261396382039?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7991301261396382039/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/depression-and-hope.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7991301261396382039'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7991301261396382039'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/depression-and-hope.html' title='Depression and Hope'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SyEZ5neFicI/AAAAAAAAAMA/w7GVpMDX_EY/s72-c/Shiny.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4458020611922233471</id><published>2009-12-02T01:05:00.000+08:00</published><updated>2009-12-08T01:13:27.814+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><title type='text'>Kadang kala</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sx03nT2O6hI/AAAAAAAAAL4/Z4TcrV3NMes/s1600-h/experiment-picture-h8j3_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412543475651373586" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 150px; CURSOR: hand; HEIGHT: 100px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sx03nT2O6hI/AAAAAAAAAL4/Z4TcrV3NMes/s320/experiment-picture-h8j3_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Kadang kala, kita tidak perasan sesuatu itu datang kepada kita. Kadang-kadang kita sedar kehadirannya setelah ia mahu pergi. Ada kalanya, kita perasan dan sedar, tetapi sengaja tidak mahu mengendahkannya.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Datang dan pergi. Kembali dan pergi. Kadang kala tidak datang kembali. Ada yang membekas. Ada yang selajur lalu sahaja. Mungkin bersebab. Mungkin sengaja. Mungkin takdir. Perlukah diingati atau lupakan sahaja?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4458020611922233471?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4458020611922233471/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/kadang-kala.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4458020611922233471'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4458020611922233471'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/kadang-kala.html' title='Kadang kala'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sx03nT2O6hI/AAAAAAAAAL4/Z4TcrV3NMes/s72-c/experiment-picture-h8j3_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-8048179357070956992</id><published>2009-12-01T00:12:00.000+08:00</published><updated>2009-12-08T00:31:07.206+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Duhai Teman...</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sx0tVcJ6oOI/AAAAAAAAALw/LHYpQelI9ps/s1600-h/100_0466.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412532173527490786" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 177px; CURSOR: hand; HEIGHT: 295px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sx0tVcJ6oOI/AAAAAAAAALw/LHYpQelI9ps/s320/100_0466.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;em&gt;Teman,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku kembali menjadi pengharap yang setia. Bersendirian membuatkan aku mengenal diri. Apa yang aku ingini dalam hidup. Apa yang telah kulalui membuatkan aku sedar, kehidupan adalah sesuatu yang fana. Hidup ini singkat. Amat singkat. Semuanya terasa merangkul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada perkara yang berlaku ada kalanya tidak ingin kulakukan. Ada perkara yang memalukan diri sendiri. Ada perkara yang aku harapkan berlaku sebagaimana apa yang aku harapkan dan ada perkara berlaku sebaliknya. Kembara hidup ini mengajar aku banyak perkara. Kesabaran. Keberanian. Ketabahan. Keegoan. Prinsip diri. Takdir. Hikmah. Semuanya bergabung menjadi satu. Semuanya mengajar aku kembali kepada diri sendiri, kembali kepadaNya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hidup ini terlalu singkat untuk terus hanyut dalam ilusi. Terkadang, kita, tanpa sedar, terlalu mengejar sesuatu sehingga terlupa meluangkan walau sesaat untuk berfikir. Tentang makna sebuah kehidupan. Terkadang, kita terlupa untuk menghargai apa yang ada di sekeliling kita, sebaliknya kita banyak mensia-siakan waktu dan tenaga yang ada dengan mendambakan sesuatu yang belum kita miliki sedangkan apa yang telah kita miliki masa ini adalah apa yang kita dambakan sebelum ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita juga seringkali terlupa bahawa yang paling penting dalam hidup ini adalah bukan apa yang telah terjadi pada kita tetapi sikap kita dalam menangani apa yang telah menimpa kita. Segala apa yang berlaku mempunyai keindahan yang tersendiri, tetapi tidak semua daripada kita dapat menikmatinya. Hidup ini tidak selalunya indah, tetapi segala yang indah itu akan hidup dalam kenangan kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku mula mengerti akan makna hidup dalam erti kata yang sebenar. Kehidupan yang sebenar rupanya terletak pada kebahagian yang kita rasai sesudah kita berduka, kejernihan jiwa setelah dilanda duga dan uji, kasih sayang seakhirnya perbalahan, kejayaan yang dicapai selepas kegagalan demi kegalan dan harapan yang memenuhi dada kita setelah kita hampir berputus asa untuk hidup. Rupanya, selama ini, Tuhan telah menempatkan penunjuk kepada cahaya yang terang dalam setiap jiwa daripada kita, tetapi kita sahaja yang berkeras mencari kehidupan di luar diri kita, tidak sedar apa yang dicari selama ini ada dalam diri kita sendiri. Sehinggalah kita bertemu cahaya itu. Itu yang membuatkan hidup ini penuh bererti!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jauh di sudut hati, dalam kesibukan rutin harian, terkadang aku merindui bicara dinihari kita sewaktu dulu. Dalam kembara hidup yang singkat kita mencuri waktu; dalam jeda waktu yang sepatutnya sudah dilamun mimpi, untuk kembali mengumpul kudrat untuk meneruskan rancangan pada keesokkan hari, tapi kita masih tegar dan bugar. Hari demi hari, dalam celahan lagu alam dinihari, kita berbicara tentang hidup dan kehidupan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tentang ruwetnya kehidupan kini. Betapa payah aku menjadi wanita moden dalam ruang lingkup yang terbatas. Betapa seksanya kau dalam memilih teman untuk berkongsi hidup dalam dunia sekarang penghuninya hampir kepupusan santunnya. Tentang harapan dan impian masa depan. Tentang igauan masa lampau. Tentang segala-galanya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu bagaikan statik, dan kita ibarat penghasrat yang membara dengan naif dalam pencarian sesuatu yang bernama ketenangan. Dalam kesempatan yang terdingin oleh embun hening, kita akhirnya ketemu apa yang dicari. Ketenangan itu adalah sesuatu yang indah untuk dinikmati, namun yang indah itulah yang sukar untuk dicari dan dimiliki. Dan aku amat bersyukur dan bertuah diberi kesempatan untuk menikmati keindahan itu bersamamu walau sebentar cuma.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mengenalimu, walaupun tidak seperti biasa, membuatkan aku lebih mengenali diriku sendiri. Bicara kita di hujung talian, bertukar-tukar surat maya dan sesekali berbual di laman skrin meninggalkan kesan yang mendalam. Kau membuatkanku lebih menghargai hidup. Lebih ....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Betapa aku ingin kembali ke saat itu. Cukuplah jika kita mampu mengimbau kembali rentetan suka duka sepanjang perjalanan menjadi teman yang mampu berkongsi rasa. Ramai antara kita yang berkawan dan bersahabat tetapi tidak ramai antara kita yang mampu menjadi teman yang akrab. Seperti kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, realitinya, tiada siapa yang mampu hidup ke belakang. Kita cuma mampu berupaya memandang ke hadapan. Itulah kehidupan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alangkah!&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-8048179357070956992?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/8048179357070956992/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/duhai-teman.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8048179357070956992'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8048179357070956992'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/12/duhai-teman.html' title='Duhai Teman...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sx0tVcJ6oOI/AAAAAAAAALw/LHYpQelI9ps/s72-c/100_0466.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-289410751669983985</id><published>2009-11-30T16:44:00.000+08:00</published><updated>2009-12-06T23:05:30.245+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='khalil gibran'/><title type='text'>Beauty</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmrGLHu9HZI/AAAAAAAAAGQ/s9WRxYS3Nsc/s1600-h/flow011_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362316200694848914" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 155px; CURSOR: hand; HEIGHT: 100px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmrGLHu9HZI/AAAAAAAAAGQ/s9WRxYS3Nsc/s200/flow011_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; And a poet said, "Speak to us of Beauty. Where shall you seek beauty, and how shall you find her unless she herself be your way and your guide? And how shall you speak of her except she be the weaver of your speech?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The aggrieved and the injured say, "Beauty is kind and gentle.&lt;br /&gt;Like a young mother half-shy of her own glory she walks among us."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And the passionate say, "Nay, beauty is a thing of might and dread. Like the tempest she shakes the earth beneath us and the sky above us."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The tired and the weary say, "beauty is of soft whisperings. She speaks in our spirit. Her voice yields to our silences like a faint light that quivers in fear of the shadow."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But the restless say, "We have heard her shouting among the mountains. And with her cries came the sound of hoofs, and the beating of wings and the roaring of lions."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At night the watchmen of the city say, "Beauty shall rise with the dawn from the east." And at noontide the toilers and the wayfarers say, "we have seen her leaning over the earth from the windows of the sunset."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In winter say the snow-bound, "She shall come with the spring leaping upon the hills."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And in the summer heat the reapers say, "We have seen her dancing with the autumn leaves, and we saw a drift of snow in her hair."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All these things have you said of beauty. Yet in truth you spoke not of her but of needs unsatisfied. And beauty is not a need but an ecstasy. It is not a mouth thirsting nor an empty hand stretched forth, but rather a heart enflamed and a soul enchanted.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is not the image you would see nor the song you would hear, but rather an image you see though you close your eyes and a song you hear though you shut your ears.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is not the sap within the furrowed bark, nor a wing attached to a claw, but rather a garden forever in bloom and a flock of angels for ever in flight.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;People of Orphalese, beauty is life when life unveils her holy face. But you are life and you are the veil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Beauty is eternity gazing at itself in a mirror.&lt;br /&gt;But you are eternity and you are the mirror.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Kredit: Khalil Gibran&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-289410751669983985?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/289410751669983985/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/beauty.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/289410751669983985'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/289410751669983985'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/beauty.html' title='Beauty'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmrGLHu9HZI/AAAAAAAAAGQ/s9WRxYS3Nsc/s72-c/flow011_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-6358783889798713379</id><published>2009-11-23T23:20:00.000+08:00</published><updated>2009-11-24T11:36:34.738+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>A Day In My Life...</title><content type='html'>Something nice happen today. While at gym, I talked to a very nice person. Different gender and races, but we found out we have so many thing in common. We agreed in our view of today’s goverment’s uncompetentcy. Or lack of it L. We share similar fear/concern for next generation, due to our current political and society illness in our environment today. How people simply can’t live together in peace and harmony anymore. Everybody are so selfish, full of themselves, unwilling to tolerate other’s cultures and heritage. Life’s nowadays seem like a time bomb, just waiting to exploded!&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;What’s matter most is who we are, not our races or our origin. Make full use of our advantages/strenghts to lead a better life. Well, we live on the same Mother Earth, right? Our diversity are unique, makes life more colorful and exciting, not just grey and dull. Yeah, we had our differences, weaknesses, but it didnt have to put a boundary to mingle around and be prosperous.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Suprisingly, we also found out few things as well. Love for archery. Books. Travelling. Mount climbing. And just chilled out by having a cuppa, watching movie or simply take a walk in a park. Unlike some of us, who prefer more energetic or lively entertainment. Both of us lived abroad before, so we, more or less, have same view or point of life’s highlights.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;We talked almost two hours, despite of our workload and schedule. I enjoyed our talk. It’s refreshing, compared to usual topic of materialistic and superficial stuffs among some of my peers. Time flies when we are enjoying ourselves, right!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-6358783889798713379?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/6358783889798713379/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/day-in-my-life.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6358783889798713379'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6358783889798713379'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/day-in-my-life.html' title='A Day In My Life...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-8675636739479511542</id><published>2009-11-23T01:07:00.001+08:00</published><updated>2009-11-24T12:11:00.196+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Menikmati Perubahan</title><content type='html'>Perubahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita semua pasti berubah. Semua orang akan berubah mengikut masa dan keadaan. Sebab kita semua akan dewasa dan menjadi lebih matang dari sehari ke sehari. Kadang-kala kita lihat orang yang pernah kita kenali tu macam orang asing. Kita mungkin tak kenal dia lagi. Mungkin kerana dia telah berubah atau mungkin kerana kita sendiri yang telah berubah. Semua ini menjadi kenyataan hidup&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Satu hari nanti kita akan sedar bahawa hidup ini sebenarnya tidak bermakna. Kita dilahirkan ke dunia, kemudian kita akan mati. Tetapi kita tidak semestinya pasrah. Kita masih boleh menikmati hidup. Walau sesingkat mana. Walau seperit mana. Masih ada keindahan. Masih ada kebahagiaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya jawapan kepada kehidupan kita ada di dalam diri jika kita mencarinya betul-betul. Tanya pada hati dan akal. Dan perubahan yang telah, sedang dan akan berlaku membuktikan segala-galanya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-8675636739479511542?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/8675636739479511542/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/menikmati-perubahan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8675636739479511542'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8675636739479511542'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/menikmati-perubahan.html' title='Menikmati Perubahan'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-5921458226880093115</id><published>2009-11-23T00:02:00.001+08:00</published><updated>2009-11-23T00:05:46.271+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='motivasi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Rememberance</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SwlhM4LLTXI/AAAAAAAAALY/7j5ACd4q_7k/s1600/exquisite-painting-patterns-599-1.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5406959701500579186" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 128px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SwlhM4LLTXI/AAAAAAAAALY/7j5ACd4q_7k/s320/exquisite-painting-patterns-599-1.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;So tired of these straight lines. Restless. Hopeless. Everywhere I turned, it seems lead me back to where I started. ‘Thieves’ and vultures at the back. The hurricane of life keeps twisting. Sometimes the glorious sadness brought me to my knees. Sometimes those sweet memories keep coming back to haunt and drag me down. I’ll not easily give up.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;Those precious moments in life are the gems of lifetime. Sometimes, it’s all we got. To go on and endure the hardness of life. All the life, we wait for the chance or for someone to share a life with. But somehow, when it right in front of us, we failed to see it. Sometimes, it’s just not mean to be. It is all right.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;At the end of the day, it just me and loneliness. Once it found me, it has been around since then. It knows all my thoughts in the silence of the nights. I used to love the loneliness. It gave me some space and time to be myself, to be with myself, to let my mind wonders this universe, able to create things on my own, to licks my own wound and brokenhearted, to converse with my inner soul. To be at peace.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;No matter how nice or good person I am. No matter how badly I long for it, no matter how hard I prayed for it, I’ll never get it. There’s always reasons I feel not good enough Because I knew, happiness is not going to be mine. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;Period.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-5921458226880093115?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/5921458226880093115/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/rememberance.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5921458226880093115'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5921458226880093115'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/rememberance.html' title='Rememberance'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SwlhM4LLTXI/AAAAAAAAALY/7j5ACd4q_7k/s72-c/exquisite-painting-patterns-599-1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-6573763442563045165</id><published>2009-11-15T23:33:00.003+08:00</published><updated>2009-11-15T23:56:23.089+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Seminggu Ini...</title><content type='html'>Hidup perlu diteruskan. Hari ini bermula satu kursus untuk peningkatan kerjayaku. Biar aku sahaja tahu kursus apa. Penat dan pening diluar jangkaan. Ini baru hari pertama. Duhai hati, sabarlah. Harapnya dapat dihabiskan lebih awal. Awal pagi sudah keluar rumah, lewat malam baru kembali. Ditambah pulak dengan sifat 'vampire'ku dalam menyiapkan 3 buah karya kreatif secara serentak. Rehat dan  makan sedikit terabai. Maaf duhai editorku, terlambat menyempurnakan janji 'dateline'. &lt;em&gt;But you know me, I always keep my words! Just be patient, okay!&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Jadi seminggu lebih jugalah, teratak kecilku ini akan terbiar. Walaupun banyak yang telah aku tulis dan akan tulis, ia masih perlu tambahan/olahan agar untaian kesinambungannya muluk dan lebih memberi erti. Bukan sekadar &lt;em&gt;entries &lt;/em&gt;biasa. Terpaksa mengalah oleh keadaan. Perlu utamakan kepentingan tertentu. Harap yang sudi singgah di sini sabar dan memahami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada mereka yang cuba menghubungi dan gagal (baca: tidak diangkat), tolong sms dan kenalkan diri. Aku masih dalam proses mengumpulkan semula semua senarai 'PhoneBook'ku. Apapun, terima kasih kerana sudi. Aku amat menghargainya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-6573763442563045165?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/6573763442563045165/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/seminggu-ini.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6573763442563045165'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6573763442563045165'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/seminggu-ini.html' title='Seminggu Ini...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2025801464817915293</id><published>2009-11-14T22:48:00.000+08:00</published><updated>2009-11-14T22:49:07.073+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>Another Setback!</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sv67YUDMF1I/AAAAAAAAALQ/cRXyn0v4I5s/s1600-h/sos-button-b3j_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5403962629264512850" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 150px; CURSOR: hand; HEIGHT: 100px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sv67YUDMF1I/AAAAAAAAALQ/cRXyn0v4I5s/s400/sos-button-b3j_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;I lost my handphone today. Just reclaimed my SIM card, but not the numbers in it. Only able to save some old numbers. So any friend, so-called friends, soon-to-be friends, clients and whoever read this, please let me know your current number/s by smsing or leave a note here. FYI, I’m still using the same number, 017-xxxxxxx. Thanx!&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;p/s: S***! Habis hilang no. member2 kat oversea. Kalau local, boleh mintak balik, tp kalau camni, camne?&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2025801464817915293?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2025801464817915293/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/another-setback.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2025801464817915293'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2025801464817915293'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/another-setback.html' title='Another Setback!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sv67YUDMF1I/AAAAAAAAALQ/cRXyn0v4I5s/s72-c/sos-button-b3j_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4888316497341562723</id><published>2009-11-13T09:17:00.000+08:00</published><updated>2009-11-13T09:17:23.300+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>These Important Things...</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvvVT--VrhI/AAAAAAAAALA/RS38BuD_k_s/s1600-h/shadows-trees-olh4_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5403146717259738642" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 97px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvvVT--VrhI/AAAAAAAAALA/RS38BuD_k_s/s320/shadows-trees-olh4_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;span style="color:#006600;"&gt;The important things in life always happened by accident. As teenager, I don’t know much about it, in fact, with each passing years I was a lot less clear about most things. But this much I know.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You could worry yourself sick trying to be a better person, spend a thousand sleepless nights figuring out how to live clean, decent and honest life. You could make a plan and bolt it in place, kneel by the bed every night and swear to God you’d stick to it. But somehow, out of the black beyond, like a hawk on a rat, some nameless catastrophe would swoop into your life and turn everything upside down and inside out forever.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now as an adult, as I watching a lone eagle soars the blue sky, I realize that I still don’t know much about it. In my view of life, everything is mapped all out decided and as just got revealed to me as I went along. Somehow, there are accidents and then I have to make choices. Plenty of those. It’s just that sometimes the important ones aren’t mine to make. And I have to live with these subsequent of it. One thing I’m sure, things happened for a reason. Or for million reasons, for god sake.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Normally, we have these grand ideas of fame and fortune when they were young. And as we grow older, we got real and settled for less. Or maybe we just simply discovered that there were other things that were more important in life. Life goes on and on.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But, still, I don’t know much.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4888316497341562723?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4888316497341562723/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/these-important-things.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4888316497341562723'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4888316497341562723'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/these-important-things.html' title='These Important Things...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvvVT--VrhI/AAAAAAAAALA/RS38BuD_k_s/s72-c/shadows-trees-olh4_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4267846923265175958</id><published>2009-11-12T17:46:00.002+08:00</published><updated>2009-11-12T17:53:02.062+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='motivasi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><title type='text'>Pegun dan Berubah</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvvaZngUswI/AAAAAAAAALI/iIxuMEpqRSA/s1600-h/leaf-y8i2_small.jpg"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5403152311597183746" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 149px; CURSOR: hand; HEIGHT: 114px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvvaZngUswI/AAAAAAAAALI/iIxuMEpqRSA/s400/leaf-y8i2_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Hidup adalah kembara mencari erti. Dalam kembara diri, kita pasti menemui dan merasai pelbagai rencah kehidupan. Ada yang membahagiakan. Ada yang mendukacitakan. Dan satu hari nanti kita akan sedar bahawa hidup ini sebenarnya tidak bermakna. Kita dilahirkan ke dunia, kemudian kita akan mati. Itu adalah kenyataannya. Tetapi kita tidak semestinya pasrah. Sebenarnya jawapan kepada kehidupan kita ada di dalam diri jika kita mencarinya betul-betul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada perkara yang lebih baik andai kekal pegun. Namun banyak perkara tidak boleh tidak terus statik seperti biasa. Perlu ada perubahan. Kita semua pasti berubah. Semua orang akan berubah mengikut masa dan keadaan. Sebab kita semua akan dewasa dan menjadi lebih matang dari sehari ke sehari. Kadang-kala kita lihat orang yang pernah kita kenali semacam orang asing. Kita mungkin tidak kenal dia lagi. Mungkin kerana dia telah berubah atau mungkin kerana kita sendiri yang telah berubah.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;Semua ini menjadi kenyataan hidup. Antara pegun dan berubah, mana satu pilihan hati dan akal?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4267846923265175958?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4267846923265175958/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/pegun-dan-berubah.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4267846923265175958'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4267846923265175958'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/pegun-dan-berubah.html' title='Pegun dan Berubah'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvvaZngUswI/AAAAAAAAALI/iIxuMEpqRSA/s72-c/leaf-y8i2_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4138189180715362212</id><published>2009-11-12T12:34:00.005+08:00</published><updated>2009-11-13T09:19:45.308+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Love and Me</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvuR2nh0hsI/AAAAAAAAAK4/5dO3hiC-rkI/s1600-h/heart-jg8n_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5403072545470842562" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 150px; CURSOR: hand; HEIGHT: 100px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvuR2nh0hsI/AAAAAAAAAK4/5dO3hiC-rkI/s320/heart-jg8n_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;em&gt;Love is merely a bandage; and oasis in hell; a raft in a tempestuous sea. It keeps us from facing the truth – that no matter whom we are or what we are – we are alone. Ultimately, we are all alone.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Yes, we are all alone. I agree. But we can’t live without love. No matter when love is pathetically blind. And it is not the only ultimate thing in life. Even the wisest men make fools of themselves about women and even the most foolish women are wise about men. It’s not foolish to love. It’s just pointless giving all your love to the wrong person.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I made mistake in love too. First, fallen to someone whom I thought have certain qualities I seek. At that time, I’m far superior to him in every aspects of life. I nearly had a life with him, regardless what people say. In times, I hope that he’d become a better person I thought he will be but it turned out that he wasn’t man enough for me. God saved me from making the mistake of a lifetime. But still, it leaved a scar within me. Unfortunately, from that moment, my peaceful and contented world took a turn to downhill.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then, when I nearly give it up, I found someone who has so much similarity with me. Our thoughts, our view of life, or losses, or desire are nearly the same. We also in the same league in life. Feels like a dream. But again, God seems like against me. When we thought that we are ready to put everything behind us and start fresh, the ghost of his past coming back to haunt him. And he wasn't really ready to let it go. Appearantly. There is nothing I can do.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is easy to hate and it is difficult to love. This is how the whole scheme of things works. There is a basic human weakness inherited in all people which tempts them to want what they can’t have and not want what is readily available to them. And to have what they want, not what they really need to be better in life. To be honest, I’ve been there myself. I've seen it all, within family and friends. So, I do understand. There is never a better measure of what a person is than what he does when he is absolutely free to choose.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I had made my choice. But there are few words of wisdom from me. What I’ve learned from my own experience. Obligation is not love. Responsibility is not love. Don't always be a provider but instead be a motivator. Letting someone be open and honest and free to make mistakes and learn from it – that’s love. It’s got to be natural and it got to come real. Let it become the guides instead of merely the follower. To be better and wiser as time goes by.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I’m not going to live according to someone else’s rules and expectation. Or being keep measured to someone else. I just want to be myself and will not live an unlived life. I want to live content with small means – to study, think quietly, talk gently, act frankly, to listen to the birds and wind, to smell the rain, to look at the sun, the sky, the moon, the stars; to seek elegance rather than luxury; refinement rather than fashion; to be worthy, not respectable; and wealthy, not rich. In a word, to live my life to its fullest as long as God granted me this precious time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And I believe that the only love we give away is the only love we keep. You will find only one true love in your life and if you are lucky, you’ll get to spend the rest of your life with him/her. I’m not that lucky but I’m glad of this life. To love is to admire with the heart and to admire is to love with the mind. Regardless it disappointments, it gives me the chance to love, to cherish and to appreciate all its beauty. It’s all that matter!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The best relationship is the one the love of one for another matters more than the need to be with each other. All good things are difficult to achieve and bad things are very easy to get. I understood.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Period.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4138189180715362212?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4138189180715362212/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/love-and-me.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4138189180715362212'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4138189180715362212'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/love-and-me.html' title='Love and Me'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvuR2nh0hsI/AAAAAAAAAK4/5dO3hiC-rkI/s72-c/heart-jg8n_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3890311050762477560</id><published>2009-11-12T01:55:00.006+08:00</published><updated>2009-11-12T10:43:40.315+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Menyirat Keikhlasan</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Svr8mah5DHI/AAAAAAAAAKw/EQ5rJPJ-zdE/s1600-h/bench_small.jpg"&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5402908439871032434" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 173px; CURSOR: hand; HEIGHT: 116px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Svr8mah5DHI/AAAAAAAAAKw/EQ5rJPJ-zdE/s320/bench_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt; Aku tahu semua orang mempunyai cabaran dan dugaan hidup yang tersendiri. Dalam pelbagai bentuk dan peringkat ujian. Kesukaran dan kesakitan hidup mengajar aku banyak perkara. Kegagalan dan kekecewaan membuatkan aku begitu tertekan, tetapi ia juga mendatangkan kekuatan dalam membina jati diri. Yang terpenting adalah bukan apa yang terjadi dengan kita atau apa yang menimpa kita, namun sikap kita dalam menghadapi situasi itu. Apa yang kita belajar daripadanya. Bak kat Socrates;hidup yang tidak mendapat tentangan ialah hidup yang tidak berharga. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#000099;"&gt;Hidupku ini adalah sesuatu yang amat berharga. Dan aku mula mengerti bahawa hidup kita di dunia ini adalah satu perjuangan. Perjuangan mencari erti. Kita berjuang untuk membuktikan sesuatu. Material dan/atau spiritual. Musuh terbesar kita ialah ketiadaan makna dalam hidup. Dan diri sendiri. Sesetengah daripada kita berjaya dalam perjuangan mereka. Ada juga yang masih berjuang. Sepertiku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun hidup ini terlalu singkat untuk membuktikan segala-galanya. Dan daripada hidup, aku belajar menjadi seorang yang ikhlas.Ikhlas menjadi diri sendiri. Ikhlas menerima kekurangan diri. Ikhlas menghadapi segala kegagalan hidup. Ikhlas memberi tanpa mengharapkan balasan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melaluinya, aku dapat menikmati suatu rasa yang indah. Sebenarnya dalam segala di dunia ini memiliki keindahan, cuma tidak semua yang dapat melihatnya. Namun segala yang indah itulah yang sukar untuk dinikmati. Aku bersyukur dengan kurniaan nikmatNya. Ketenangan juga adalah sesuatu yang indah. Aku harap dan berdoa agar aku mampu menikmati keindahan ini buat satu tempoh yang tiada sudahnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Amin.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3890311050762477560?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3890311050762477560/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/tentang-hidup.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3890311050762477560'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3890311050762477560'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/tentang-hidup.html' title='Menyirat Keikhlasan'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Svr8mah5DHI/AAAAAAAAAKw/EQ5rJPJ-zdE/s72-c/bench_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-526487940207641255</id><published>2009-11-11T01:17:00.003+08:00</published><updated>2009-11-11T01:24:25.799+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>Cuci the Musical</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Svmgf3DS6eI/AAAAAAAAAKg/hDBPn5zKZVU/s1600-h/image_gallery.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5402525697221781986" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 200px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Svmgf3DS6eI/AAAAAAAAAKg/hDBPn5zKZVU/s320/image_gallery.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Khamis lalu, 5 November 2009, aku berpeluang menonton teater Cuci The Musical (CTM) bersama seorang teman lama. Walaupun aku agak terlambat tiba tetapi masih tepat pada masa tirai persembahan dibuka. Untuk sinopsis cerita, boleh rujuk &lt;a href="http://www.istanabudaya.gov.my/"&gt;di sini&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh kerana CTM adalah adaptasi daripada filem Cuci, aku menjangkakan ia bersifat komedi dengan aksi-aksi yang melucukan. Namun yang tidak aku jangkakan ialah ia mampu membuatkan aku ketawa dari awal persembahan sehinggalah tirai dilabuhkan. Jangka masa 8.30 malam sehingga awal 12.30 pagi tidak terasa lambat berlalu. Ia memang menghiburkan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terus terang aku katakan bahawa aku bukanlah peminat cerita-cerita komedi atau hiburan ringan seperti ini. Aku lebih berminat dengan karya-karya yang sarat nilai estetikanya dan ‘berat’ yang mampu membuatkan aku berfikir melangkaui apa yang dipersembahkan. Namun lakonan bersahaja Afdlin Shauki, Hans Isaac, AC Mizal dan Awie berjaya memberi suntikan komedi sehingga tenggelam Vanida Imran yang sememangnya tidak dinafikan bakat lakonannya. Lawak-lawaknya amat &lt;em&gt;subtle&lt;/em&gt; dan tidak &lt;em&gt;over&lt;/em&gt; sebagaimana karya-karya komedi yang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku bukanlah orang yang tahu tentang dunia seni ini, tetapi sebagai peminat biasa karya kreatif sebegini, CTM wajar diberi pujian. Walaupun &lt;em&gt;props&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;backdrop&lt;/em&gt; tidak sehebat Puteri Gunung Ledang The Musical, namun nyanyian para pelakonnya mengalahkan nama-nama besar dalam P.Ramlee The Musical. Adibah Noor tidak menghampakan sehingga mendapat &lt;em&gt;standing ovation&lt;/em&gt; daripada beberapa penonton mat saleh malam itu. Aku turut mengagumi Hans yang rupa-rupanya mampu menyanyi dengan baik. Para pelakon tambahan juga tidak mengecewakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku memang bukan muka baru di Istana Budaya, malah boleh dikatakan aku telah mengikuti hampir semua persembahan di sini, sama ada atas undangan ataupun biaya sendiri. Ini satu cara aku menghiburkan diri dan mengisi minda. Di saat aku sarat dengan dugaan dan ujianNya, CTM mampu membuatkan aku kembali bersemangat. Aku sedar bahawa dalam kesakitan hidup, masih ada ‘sebab’ untuk tertawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih Tuhan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;p/s: Hujung bulan ini ada pementasan Natrah. Ada sahabat dari jauh awal berpesan untuk pastikan aku membawanya menonton. Ada lagi yang mahu turut serta?&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-526487940207641255?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/526487940207641255/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/cuci-musical.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/526487940207641255'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/526487940207641255'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/cuci-musical.html' title='Cuci the Musical'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Svmgf3DS6eI/AAAAAAAAAKg/hDBPn5zKZVU/s72-c/image_gallery.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1978641227715578828</id><published>2009-11-10T22:12:00.004+08:00</published><updated>2009-11-10T22:51:54.822+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>Antara Gerimis Dan Gerhana</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Svl9wU5enRI/AAAAAAAAAKY/NqZ7Xps_i7o/s1600-h/maple11024.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5402487497204604178" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 163px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Svl9wU5enRI/AAAAAAAAAKY/NqZ7Xps_i7o/s320/maple11024.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Yang terluntur dalam renyai gerimis&lt;br /&gt;adalah surat cintamu&lt;br /&gt;yang kehilangan warna pertama&lt;br /&gt;bait syair yang sempurna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang tersembunyi dalam&lt;br /&gt;kolam gerhana adalah&lt;br /&gt;redup sepasang matamu&lt;br /&gt;yang seringkali mengisyaratkan&lt;br /&gt;antara harapan dan igauan&lt;br /&gt;dalam pesona yang panjang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Antara gerimis dan gerhana&lt;br /&gt;telah menjarakkan dua benua&lt;br /&gt;dan meleraikan ikatan&lt;br /&gt;yang bernama cinta. &lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1978641227715578828?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1978641227715578828/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/antara-gerimis-dan-gerhana.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1978641227715578828'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1978641227715578828'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/antara-gerimis-dan-gerhana.html' title='Antara Gerimis Dan Gerhana'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Svl9wU5enRI/AAAAAAAAAKY/NqZ7Xps_i7o/s72-c/maple11024.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-714305797202128571</id><published>2009-11-09T19:12:00.002+08:00</published><updated>2009-11-10T22:59:35.615+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Confession 2 : Tired of Life</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:courier new;"&gt;It seem like it was just yesterday I just awaken of my bleakest says. Then I fell into the uncertainty again. I’m tired of this life. Again. Trial after trials. Test after tests.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nothing is too good to be enough. Nothing is too much to be all right again. Everything seems so hard. The sky is falling down on me. Everything is so dark!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I couldn’t remember the last time I had felt truly happy. When someone or something caused me to laugh out loud so hard that my stomach pained me and my jaw ached.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I missed eating good food instead of it becoming just a way to stuff myself to avoid hunger in such a way of something to do to pass the time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I even missed reading; researching and analyzing my storyline instead of it being something I would stare blankly at to pass the hours. To endure the emptiness of thought that creep in my mind whenever I need useful plot or meaningful words. For now, it remains blank. Hopefully, it is temporary. Otherwise, it will be a disaster to me. A tragedy.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I missed going to bed at night with absolutely nothing on my mind then drifted to sleep easily. With no aid of a good book. Or crying my heart out until I feel my own damp pillows. Or pushing myself into exercise routines so hard till all my muscled tired, dropped dead on the cold floor.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And hating the feeling that I have no reason to wake up. And hate the wishes in me, which I hope to never to wake up ever again. Hate the feeling of having no excitement to look forward to.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Life is a mere bleak existence. The hours just passed me by these days without knowing what day it is. Seemed like I lived outside my own body, numb to everything. Drifted to nowhere. I never feel so tired in my life. Everything I do is meaningless. Sometimes, I do wonder whys all this happening to me while I sat alone in my darkened house. It even doesn’t feels like home anymore.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I don’t know the answer of these questions, no matter how hard I tried to understand, analyze it. Why I’m so unlucky in life? Why my world, used to be peaceful, happy and serene, are crumbling down on and around me? Why is happiness fled from my grasp?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And, I do wonder, after all that happening around and within myself all this time, how could I be standing still?&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-714305797202128571?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/714305797202128571/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/confession-2-tired-of-life.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/714305797202128571'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/714305797202128571'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/confession-2-tired-of-life.html' title='Confession 2 : Tired of Life'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-5655911311568792851</id><published>2009-11-06T06:07:00.001+08:00</published><updated>2009-11-06T06:09:29.435+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='khalil gibran'/><title type='text'>Giving</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmrDa7BL-0I/AAAAAAAAAGI/hKLPSe7zwWk/s1600-h/candle-i2n7_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362313173624683330" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 150px; CURSOR: hand; HEIGHT: 100px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmrDa7BL-0I/AAAAAAAAAGI/hKLPSe7zwWk/s200/candle-i2n7_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Then said a rich man, "Speak to us of Giving."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And he answered:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You give but little when you give of your possessions.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is when you give of yourself that you truly give.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For what are your possessions but things you keep and guard for fear you may need them tomorrow?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And tomorrow, what shall tomorrow bring to the overprudent dog burying bones in the trackless sand as he follows the pilgrims to the holy city?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And what is fear of need but need itself?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Is not dread of thirst when your well is full, thirst that is unquenchable?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There are those who give little of the much which they have - and they give it for recognition and their hidden desire makes their gifts unwholesome.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And there are those who have little and give it all.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;These are the believers in life and the bounty of life, and their coffer is never empty.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There are those who give with joy, and that joy is their reward.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And there are those who give with pain, and that pain is their baptism.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And there are those who give and know not pain in giving, nor do they seek joy, nor give with mindfulness of virtue;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;They give as in yonder valley the myrtle breathes its fragrance into space.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Though the hands of such as these God speaks, and from behind their eyes He smiles upon the earth.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is well to give when asked, but it is better to give unasked, through understanding;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And to the open-handed the search for one who shall receive is joy greater than giving&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And is there aught you would withhold?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All you have shall some day be given;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Therefore give now, that the season of giving may be yours and not your inheritors'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You often say, "I would give, but only to the deserving."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The trees in your orchard say not so, nor the flocks in your pasture.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;They give that they may live, for to withhold is to perish.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Surely he who is worthy to receive his days and his nights is worthy of all else from you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And he who has deserved to drink from the ocean of life deserves to fill his cup from your little stream.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And what desert greater shall there be than that which lies in the courage and the confidence, nay the charity, of receiving?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And who are you that men should rend their bosom and unveil their pride, that you may see their worth naked and their pride unabashed?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;See first that you yourself deserve to be a giver, and an instrument of giving.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For in truth it is life that gives unto life - while you, who deem yourself a giver, are but a witness.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And you receivers - and you are all receivers - assume no weight of gratitude, lest you lay a yoke upon yourself and upon him who gives.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rather rise together with the giver on his gifts as on wings;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For to be overmindful of your debt, is to doubt his generosity who has the free-hearted earth for mother, and God for father.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Kredit: Kahlil Gibran&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-5655911311568792851?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/5655911311568792851/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/giving.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5655911311568792851'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5655911311568792851'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/giving.html' title='Giving'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmrDa7BL-0I/AAAAAAAAAGI/hKLPSe7zwWk/s72-c/candle-i2n7_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2426748582646343433</id><published>2009-11-05T11:09:00.004+08:00</published><updated>2009-11-06T05:46:30.946+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='confession'/><title type='text'>Confession 1</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvJCnqV_qFI/AAAAAAAAAJQ/fYPBZWuiclc/s1600-h/Flower1.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5400452152319518802" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 217px; CURSOR: hand; HEIGHT: 145px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvJCnqV_qFI/AAAAAAAAAJQ/fYPBZWuiclc/s400/Flower1.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There are so many reasons not to write. Hectic schedules. Exhausted body and mind. Not in the mood. But, the truth is, I found that my life is so ordinary, nothing worth to write about. For this time being. Yes, there’s always something happening in and around me, but some thing are too personal to share or to put in writing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hence, the gap in writing.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2426748582646343433?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2426748582646343433/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/confession-1.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2426748582646343433'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2426748582646343433'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/11/confession-1.html' title='Confession 1'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SvJCnqV_qFI/AAAAAAAAAJQ/fYPBZWuiclc/s72-c/Flower1.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-6661019189731023360</id><published>2009-10-19T16:59:00.002+08:00</published><updated>2009-10-19T17:03:25.712+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><title type='text'>Pengumuman</title><content type='html'>Hidup sibuk. Badan penat. Jiwa kacau. Otak serabut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, kita rehat dulu.&lt;br /&gt;(Ogos - Oktober)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harap maklum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: Maaf dan terima kasih, kepada yang prihatin bertanya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-6661019189731023360?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/6661019189731023360/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/10/pengumuman.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6661019189731023360'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6661019189731023360'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/10/pengumuman.html' title='Pengumuman'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-8399586758722841119</id><published>2009-07-30T20:58:00.005+08:00</published><updated>2009-07-30T21:48:31.205+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Kamu, sudah-sudahlah merasa bersalah!</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SnGkgqyC3sI/AAAAAAAAAJI/hvPZzjcTieI/s1600-h/ai3_kaktus_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5364249512321932994" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 154px; CURSOR: hand; HEIGHT: 100px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SnGkgqyC3sI/AAAAAAAAAJI/hvPZzjcTieI/s400/ai3_kaktus_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;Pagi hari, aku dikejutkan oleh sms dari sahabat lama, bertanyakan keputusan temuduga yang kami sama-sama hadiri beberapa hari lalu sambil menyatakan kegembiraannya. Dalam suhu badan yang agak meninggi, aku membalas akan memeriksa peti surat mayaku kemudian. Lalu meneruskan tidur yang baru bermula hampir dua jam lalu.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Selang tengahari, ada 'akak' yang baru kutemui pada temuduga itu turut menelefon, bertanyakan perkara yang sama. Dia juga gembira. Dan aku membalas dengan jawapan yang sama seperti sebelumnya. Lalu, aku bangun meneruskan agenda harian. Melakukan senaman ringan agar badan lebih 'terjaga' dan segar. Membersihkan diri. Menyediakan makanan ringkas. Dan bersedia di hadapan laptop untuk menyambung karya yang telah terlayak tarikh penghantarannya pada editorku! :)&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Seperti kebanyakan orang (aku fikir!), aku memeriksa laman blog dan menekan pautan ke peti surat maya rasmi dan peribadi. Rasmi: tiada apa yang memerlukan tindakan segera, utusan rasm biasa-biasa sahaja. Peribadi: juga warkah maya yang biasa, tiada berita yang tersebut. Lalu kubalas mesej dan panggilan mereka; menyatakan tiada apa-apa berita. Mereka tergamam, seakan tidak percaya. Aduhai!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ada kehampaan sedikit. Namun, kupujuk hati. Mungkin sekejap lagi. Dan kuteruskan kerja-kerja harian. Membaca dan menyelidik. Mencoret dan menitip idea yang diilhamkan Ilahi. Dan meladeni urusan harian. Tika lembayung senja datang, seorang lagi teman menelefon. Katanya ingin berkongsi kegembiraan mendapat jawapan positif. Namun, untuk kali ketiga, aku mengulangi jawapan yang sama! Dan dia akas merasa bersalah. Dia tanpa ragu menjangkakan bahawa aku antara yang terpilih. Sangkaan yang sama oleh dua teman terdahulu. Jangan begitu, kawan. Semuanya di tangan Dia! Aku sedikit pun tidak merasa sedih tentang ini.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku memujuk diri. Masih baru tempohnya. Mungkin esok atau lusa aku akan mendapat jawapanku. Mungkin 'bahagian'ku lebih besar dari sahabat berdua itu. Bukan meninggi diri, namun aku sedar dan maklum tentang kelebihan dan kekurangan diri. Aku rasa aku lebih berusia dan lebih berpengalaman tentang itu daripada mereka yang menemuduga. Lagipun, ini memang bidangku. Aku memang memang mempunyai ilmu dan kemahiran mengenainya. Memang terlatih untuk itu.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bagaimana aku aku ungkapkan apa yang ada dalam dada ini? Bukan sekali dua aku mengalami situasi ini. Malah, terkadang ia melemahkan semangat. Terkadang terfikir sesuatu. Apa yang diperlukan oleh para majikan semua, ya? Kemahiran dan ilmu? Pengalaman? Ketrampilan? Personaliti? Atau mungkin, kemahiran menjawap soalan penemuduga? Atau mereka sengaja mencari mereka yang agak baru dalam bidang ini dengan tujuan untuk menjimatkan kos operasi? Atau perlukan hubungan 'kronisme'? Jika bukan kemahiran dan pengalaman, apa lagi yang lebih diperlukan?&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Namun, aku masih merasa amat bersyukur atas anugerah Dia kepadaku selama ini. Mungkin rezekiku ada tertulis di tempat lain. Atau lebih daripada ini. Lagipun, aku masih boleh bertahan di bumiNya. Apa pun, usaha dan tawakal tidak akan kuputuskan hayatnya. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Amin.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-8399586758722841119?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/8399586758722841119/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kamu-sudah-sudahlah-merasa-bersalah.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8399586758722841119'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8399586758722841119'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kamu-sudah-sudahlah-merasa-bersalah.html' title='Kamu, sudah-sudahlah merasa bersalah!'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SnGkgqyC3sI/AAAAAAAAAJI/hvPZzjcTieI/s72-c/ai3_kaktus_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7432253867419033427</id><published>2009-07-30T18:05:00.002+08:00</published><updated>2009-07-30T18:13:16.220+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><title type='text'>Sixth Sense?</title><content type='html'>Aku terkelu. Tatkala mendengar khabar dari seorang teman yang kurang sihat. Aku pun begitu. Sejak dua tiga hari lepas, badanku asyik bersilih panas sejuk. Fikiranku buntu. Idea untuk berkarya tidak bertandang. Seperti kebiasaan. Mulanya, aku cuma merasakan ia cuma mainan alam ke atas biologi manusia. Namun, setelah mengetahui keadaannya, hati terdetik; &lt;em&gt;patutlah&lt;/em&gt;. Ia pernah berlaku kepadaku sebelum ini. Aku jadi tidak keruan kalau teman itu tidak aman jiwanya ataupun kurang sihat. Dan hari ini suhu badanku bertambah lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adakah ini satu suratan? Atau kebetulan ciptaan &lt;em&gt;Dia&lt;/em&gt;?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7432253867419033427?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7432253867419033427/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/sixth-sense.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7432253867419033427'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7432253867419033427'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/sixth-sense.html' title='Sixth Sense?'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-6456079227517473585</id><published>2009-07-28T22:10:00.007+08:00</published><updated>2009-07-28T22:21:37.002+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>A Day in My Life</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sm8HtCM2q7I/AAAAAAAAAIY/MLS5jTADjmU/s1600-h/spectacles_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5363514151487843250" style="WIDTH: 150px; CURSOR: hand; HEIGHT: 100px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sm8HtCM2q7I/AAAAAAAAAIY/MLS5jTADjmU/s320/spectacles_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;div&gt;Angin sepoi-sepoi bertiup nyaman dari jendela kamarku malam ini. Enak sekali. Meredakan mindaku yang sedang ribut. Tiap kali bertandang ke sini, tangan jadi kaku. Minda jadi beku. Rasa dalam hati dan mata fikir yang bergelodak dalam jiwa yang tadi ingin terluah dalam kata tiba-tiba mati. Dan jiwa makin kacau. Aku seringkali kesamaran ini. Mungkin ramai di luar sana mengalaminya. Mungkin. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;***&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sm8H65sTSCI/AAAAAAAAAIg/GfgWrjJxSlI/s1600-h/flowers-03_small.jpg"&gt;&lt;/a&gt; &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5363515403159530898" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 125px; CURSOR: hand; HEIGHT: 83px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sm8I15Co7ZI/AAAAAAAAAI4/w_eht_bI3EM/s320/15_26_7_thumb.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Tatkala orang menandai masa lalunya dengan potret diri, catatan dan momento, aku memilih untuk terisi. Masa lalu adalah sejarah. Dan sejarah adalah kolektif sifatnya. Ada yang mampu dikongsi umum. Ada yang terlalu indah dan peribadi untuk diungkap, terkulum dalam dada. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;***&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5363514748236503218" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 83px; CURSOR: hand; HEIGHT: 125px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sm8IPxQ0mLI/AAAAAAAAAIo/cOdBkY151HM/s320/11_12_52_thumb.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;There is simple things that make a real difference in life. Like a hug. Or just a short sms. Or just a good conversation with a good and civilized person. Or a simple but very satisfying meal. Or a good book. And it’s worth living for!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;***&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Day 1 of being alone again. Lonesome but life must go on! There’s more important things in life that waiting to be discovered. Things to do. Places to go. Dreams to materialize. Aims to achieve. Wishes to fulfill. People to meet. Books to write. Poems to compose. Etc.&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5363515216011342610" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 100px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sm8Iq_3CMxI/AAAAAAAAAIw/YHacZuOzfHE/s320/arrow-photographer-z4t_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-6456079227517473585?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/6456079227517473585/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/day-in-my-life.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6456079227517473585'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6456079227517473585'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/day-in-my-life.html' title='A Day in My Life'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sm8HtCM2q7I/AAAAAAAAAIY/MLS5jTADjmU/s72-c/spectacles_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2131242293995955277</id><published>2009-07-26T01:43:00.009+08:00</published><updated>2009-07-26T12:20:29.972+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>10 Things I Missed The Most...</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtJx7AzTfI/AAAAAAAAAHw/3A_mg3VoFuM/s1600-h/18_01_1_thumb.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362460903318179314" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 125px; CURSOR: hand; HEIGHT: 83px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtJx7AzTfI/AAAAAAAAAHw/3A_mg3VoFuM/s200/18_01_1_thumb.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 10. &lt;em&gt;Chess&lt;/em&gt; ... Last time i played....hmm, let's see...final year at hi school, represented my school for my state chess tournament... we got 2nd place, if i'm not mistaken...well, aging, u know! :) &lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtG-ZUxmaI/AAAAAAAAAHo/ZZepZXixuYA/s1600-h/k0120116.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362457819078564258" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 128px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtG-ZUxmaI/AAAAAAAAAHo/ZZepZXixuYA/s200/k0120116.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 9. &lt;em&gt;Cross stitch&lt;/em&gt;... The last work of this art i've done is my own creation of words LOVE with some decorative stuff...finished but still find no time to get it framed, or just simply forgot to, hehe! Simple but tedious stuff. Very teraputic!&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtG-Lc7BQI/AAAAAAAAAHg/sPpNzz6jsOY/s1600-h/k0089989.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362457815354639618" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 113px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtG-Lc7BQI/AAAAAAAAAHg/sPpNzz6jsOY/s200/k0089989.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 8. &lt;em&gt;Hiking and camping&lt;/em&gt;...The last hiking or mountain climbing was in 2006 with a small group of friends to Mount Kinabalu, Sabah. The best one is hiking/climbing Gunung Tahan with abang2 ranger ...a lifetime ago! The camping, rough thingies and sleeping in the middle of the jungle...hhmm...can' t remember when! But definitely want to sleep out with nature, again. Anyone?&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtG9953fpI/AAAAAAAAAHY/sMtjqEo93wM/s1600-h/k0489826.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362457811717947026" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 128px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtG9953fpI/AAAAAAAAAHY/sMtjqEo93wM/s200/k0489826.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 7. &lt;em&gt;Kayak/Canoe&lt;/em&gt;...Haiyyaa! So long time ago! The last 'proper' kayaking trip is XPDC Berkayak Sg. Muar'98....more than 10 yrs ago bah! But now and then, i did go to Putrajaya lake and nearer to me, Tasik Titiwangsa to 'lepas gian'! But no more...sob! sob! sob!&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtG9uGwFZI/AAAAAAAAAHI/oza5-b6HSYw/s1600-h/k0194125.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362457807477020050" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 128px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtG9uGwFZI/AAAAAAAAAHI/oza5-b6HSYw/s200/k0194125.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 6. &lt;em&gt;Archery&lt;/em&gt;...Well, it's one of my most favorite sport. Used to be an archer back to uni days, u know! Should be in national team, but....well, in a word, lady luck is not on my shoulder :( Still have the bow and arrows now but unfortunately, nearly destroyed by termites! S**t! &lt;em&gt;Sayang oooiii!&lt;/em&gt; &lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGAavaCCI/AAAAAAAAAGw/xqRUTgqN4LQ/s1600-h/k1812195.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362456754306811938" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 102px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGAavaCCI/AAAAAAAAAGw/xqRUTgqN4LQ/s200/k1812195.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 5. &lt;em&gt;Backpacker Travelling&lt;/em&gt;...The last time i travel not for works was last...when aaa? Forgot already! So long maaa! Nowaday is always work, work, work! What to do, eco-no-money! Anyone out there want to sponsor for Europe tour?&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGAfpUj3I/AAAAAAAAAGo/6blj8s_RnUA/s1600-h/C03-542911.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362456755623464818" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 113px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGAfpUj3I/AAAAAAAAAGo/6blj8s_RnUA/s200/C03-542911.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 4. &lt;em&gt;Shopping/Bargain for books&lt;/em&gt;...The last time i really went crazy was this year KL Book Fair at PWTC. Bought more than 25 books during the fair. If i had more money at that time .....hhmm......hmmm...!!! &lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGA1tXYJI/AAAAAAAAAHA/w-VU-SGj4Lc/s1600-h/k0418693.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362456761546006674" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 113px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGA1tXYJI/AAAAAAAAAHA/w-VU-SGj4Lc/s200/k0418693.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 3. &lt;em&gt;Snorkeling/Diving&lt;/em&gt;...Missed it so much. Missed the tanned skin ( i don't need that ;), tan already!). Missed Nemo and the peace underwater. Words failed me. Feels like being in another world, so serene, beautiful, quite and yet, so full of life! Even my diving licence expired already! Anybody generous who want to sponsor? Last one was at Berjaya Tioman ...opps, no! Pangkor Island last December during impromtu family vacation, but a very short one...well, my mum is there! :)&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGAlWanRI/AAAAAAAAAG4/ysS3V4RbPU8/s1600-h/legs-6she_small.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362456757154782482" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 154px; CURSOR: hand; HEIGHT: 100px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGAlWanRI/AAAAAAAAAG4/ysS3V4RbPU8/s200/legs-6she_small.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 2. &lt;em&gt;Hanging out with&lt;/em&gt; ***...Well, so near but yet so far....&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGABV9mxI/AAAAAAAAAGg/_3PDAP_LnQg/s1600-h/18_04_51_thumb.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362456747489205010" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 83px; CURSOR: hand; HEIGHT: 125px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtGABV9mxI/AAAAAAAAAGg/_3PDAP_LnQg/s200/18_04_51_thumb.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 1. &lt;em&gt;Swimming&lt;/em&gt;...My most favorite exercise! My record so far is 31 laps in one session (Olympic size pool,ok!), but after certain period of time &lt;em&gt;lah&lt;/em&gt;! Haha! After moving in my own place and expired membership, I no longer swim. Too far and no more pool buddies. Diorang dah kahwin. Hah, what to do! No wonder&lt;em&gt;lah &lt;/em&gt;my body naik macam dipam-pam! There's public swimming pool here and there, but shy&lt;em&gt;lah&lt;/em&gt;!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2131242293995955277?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2131242293995955277/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/10-things-i-missed-most.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2131242293995955277'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2131242293995955277'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/10-things-i-missed-most.html' title='10 Things I Missed The Most...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmtJx7AzTfI/AAAAAAAAAHw/3A_mg3VoFuM/s72-c/18_01_1_thumb.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4142986378335975441</id><published>2009-07-25T18:22:00.004+08:00</published><updated>2009-07-27T01:09:52.210+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='khalil gibran'/><title type='text'>Freedom</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmyNdsKcqJI/AAAAAAAAAH4/_4-PCubp14o/s1600-h/female-fantasy-illustrations-498-1.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362816797502122130" style="WIDTH: 170px; CURSOR: hand; HEIGHT: 128px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmyNdsKcqJI/AAAAAAAAAH4/_4-PCubp14o/s200/female-fantasy-illustrations-498-1.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And an orator said, "Speak to us of Freedom."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And he answered:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At the city gate and by your fireside I have seen you prostrate yourself and worship your own freedom,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Even as slaves humble themselves before a tyrant and praise him though he slays them.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ay, in the grove of the temple and in the shadow of the citadel I have seen the freest among you wear their freedom as a yoke and a handcuff.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And my heart bled within me; for you can only be free when even the desire of seeking freedom becomes a harness to you, and when you cease to speak of freedom as a goal and a fulfillment.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You shall be free indeed when your days are not without a care nor your nights without a want and a grief,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But rather when these things girdle your life and yet you rise above them naked and unbound.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And how shall you rise beyond your days and nights unless you break the chains which you at the dawn of your understanding have fastened around your noon hour?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In truth that which you call freedom is the strongest of these chains, though its links glitter in the sun and dazzle the eyes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And what is it but fragments of your own self you would discard that you may become free?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If it is an unjust law you would abolish, that law was written with your own hand upon your own forehead.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You cannot erase it by burning your law books nor by washing the foreheads of your judges, though you pour the sea upon them.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And if it is a despot you would dethrone, see first that his throne erected within you is destroyed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For how can a tyrant rule the free and the proud, but for a tyranny in their own freedom and a shame in their won pride?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And if it is a care you would cast off, that care has been chosen by you rather than imposed upon you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And if it is a fear you would dispel, the seat of that fear is in your heart and not in the hand of the feared.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Verily all things move within your being in constant half embrace, the desired and the dreaded, the repugnant and the cherished, the pursued and that which you would escape.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;These things move within you as lights and shadows in pairs that cling.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And when the shadow fades and is no more, the light that lingers becomes a shadow to another light.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And thus your freedom when it loses its fetters becomes itself the fetter of a greater freedom.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Kredit: Khalil Gibran&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4142986378335975441?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4142986378335975441/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/freedom.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4142986378335975441'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4142986378335975441'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/freedom.html' title='Freedom'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmyNdsKcqJI/AAAAAAAAAH4/_4-PCubp14o/s72-c/female-fantasy-illustrations-498-1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3257538569094520008</id><published>2009-07-25T16:38:00.006+08:00</published><updated>2009-07-25T18:46:18.007+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='khalil gibran'/><title type='text'>Pain</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmriYsDmPSI/AAAAAAAAAGY/lIqnuY3WTEw/s1600-h/closeup002_small.jpg"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 100px; height: 155px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmriYsDmPSI/AAAAAAAAAGY/lIqnuY3WTEw/s200/closeup002_small.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362347220108983586" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt; &lt;br /&gt;And a woman spoke, saying, 'Tell us of Pain.' &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And he said: &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Your pain is the breaking of the shell that encloses your understanding. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Even as the stone of the fruit must break, that its heart may stand in the sun, so must you know pain. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And could you keep your heart in wonder at the daily miracles of your life, your pain would not seem less wondrous than your joy; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And you would accept the seasons of your heart, even as you have always accepted the seasons that pass over your fields. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And you would watch with serenity through the winters of your grief. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Much of your pain is self-chosen. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is the bitter potion by which the physician within you heals your sick self. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Therefore trust the physician, and drink his remedy in silence and tranquillity: &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For his hand, though heavy and hard, is guided by the tender hand of the Unseen, &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And the cup he brings, though it burn your lips, has been fashioned of the clay which the Potter has moistened with His own sacred tears. &lt;br /&gt; &lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Kredit: Khalil Gibran&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3257538569094520008?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3257538569094520008/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/pain.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3257538569094520008'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3257538569094520008'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/pain.html' title='Pain'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmriYsDmPSI/AAAAAAAAAGY/lIqnuY3WTEw/s72-c/closeup002_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-897097756522855225</id><published>2009-07-25T15:52:00.006+08:00</published><updated>2009-07-26T12:24:34.277+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>A Glimpse</title><content type='html'>&lt;em&gt;A glimpse&lt;br /&gt;through an interstice caught,&lt;br /&gt;of a crowd of workmen and drivers in a bar-room,&lt;br /&gt;around the stove,&lt;br /&gt;late of a winter night&lt;br /&gt;And I unremark'd seated in a corner;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;of a youth who loves me,&lt;br /&gt;and whom I love,&lt;br /&gt;silently approaching,&lt;br /&gt;and seating himself near,&lt;br /&gt;that he may hold me by the hand;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A long while,&lt;br /&gt;amid the noises of coming and going--&lt;br /&gt;of drinking and oath and smutty jest,&lt;br /&gt;There we two,&lt;br /&gt;content,&lt;br /&gt;happy in being together,&lt;br /&gt;speaking little,&lt;br /&gt;perhaps not a word. &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kredit: Walt Whitman&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-897097756522855225?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/897097756522855225/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/glimpse.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/897097756522855225'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/897097756522855225'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/glimpse.html' title='A Glimpse'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-8188457449043580364</id><published>2009-07-17T18:08:00.005+08:00</published><updated>2009-07-22T21:51:01.336+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><title type='text'>Dia</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmcZKnwYLwI/AAAAAAAAAGA/4jwSTm5ep48/s1600-h/apple-nails_small.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 97px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmcZKnwYLwI/AAAAAAAAAGA/4jwSTm5ep48/s200/apple-nails_small.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5361281551669145346" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Aku tahu. Aku harus kuatkan diri dan jiwa. Seharusnya aku utamakan kerjaya dan masa depan. Usaikan segala tanggungjawab. Kotakan segala janji dan kata. Namun tidak dapat aku tahan rasa dalam dada ketika ia datang menyirat seluruh indera. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku rindu. &lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-8188457449043580364?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/8188457449043580364/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/dia.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8188457449043580364'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8188457449043580364'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/dia.html' title='Dia'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SmcZKnwYLwI/AAAAAAAAAGA/4jwSTm5ep48/s72-c/apple-nails_small.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3669051495531348089</id><published>2009-07-16T13:17:00.005+08:00</published><updated>2009-11-06T05:56:02.574+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='famili'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kembara'/><title type='text'>Kingdom of Buyau Part II</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sl67FFEY5WI/AAAAAAAAAF4/gYglP6EjRlg/s1600-h/P1090308.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358926302551795042" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sl67FFEY5WI/AAAAAAAAAF4/gYglP6EjRlg/s200/P1090308.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kisah Seorang Ibu&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku terkesan sesuatu dalam kembaraku yang ringkas kali ini. Menghabiskan masa bersama Makcik membuatkan aku sedar tentang sesuatu. Sebenarnya, kesedaran ini telah lama wujud dalam jiwaku, cuma tidak terluah oleh kata-kata. Mungkin ia perkara biasa bagi sesetengah orang. Mungkin ada yang tidak pernah merasainya. Mungkin ada yang tidak langsung menunjukkan sebarang reaksi tentang ini. Hati seorang ibu. Kasih sayang seorang ibu. Kesunyian seorang ibu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Well,&lt;/em&gt; tidak banyak yang mampu kuperkatakan tentang ini. Lidahku kelu. Cuma apa yang dapat aku simpulkan setelah banyak menghabiskan masa bersama insan-insan yang bergelar ibu ini cuma satu. Mereka berhati mulia! Tidak kira apa bangsa, keturunan atau agama mereka, melalui pengalamanku, mereka mahukan yang terbaik untuk anak-anak mereka. Apabila mereka jauh di mata, kerinduan itu meruntun naluri. Dan kesepian ditinggalkan anak-anak dan cucu-cucu yang sibuk membina hidup dan mencari rezeki di kota, membuatkan mereka nanar dalam rindu dan sepi. Apalagi bila sendirian. Aku faham amat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin ada yang suka bercoleteh dan kerap meluahkan ketidakpuasan rasa terhadap anak-anak mereka kepada orang asing (seperti Makcik), namun aku tahu, niat mereka baik. Biasalah! Mereka cuma mahu meluahkan isi hati mereka kepada orang yang sudi mendengar, walaupun bukan pada darah daging sendiri. Dan anak-anak sendiri, kadang-kadang muak mendengar perkara yang sama saban masa, sehingga terabaikan hati seorang ibu tanpa sedar atau sengaja. Terfikir juga, mungkin aku pun ada ‘terbuat’ begitu. Ampun Mek!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku bersyukur Tuhan memberikan aku kebolehan dan kesabaran dalam komunikasi dengan golongan berusia ini. Walaupun ada kalanya, hampir tercabar juga dengan karenah mereka! Mungkin kerana aku daripada keluarga yang besar dan sentiasa dipenuhi riuh saudara dan taulan, jadi aku mampu menyelami isi hati mereka. Dan ketika berkunjung ke rumah rakan-rakan, menghabiskan masa di dapur bersama ibu-ibu, bergurau senda dan menimba ilmu baru lewat perbezaan adat, budaya dan kebiasaan, membuatkan aku sarat dengan emosi dan pengalaman, harap-harapnyalah! Bukan apa, mereka cuma perlu teman untuk berbicara, untuk dimanjakan, untuk diajak berkongsi hidup. Walaupun banyak berbeza pendapat dan kemahuan, iyakan saja segala bicara mereka. Dan hargailah mereka. Itulah yang paling berharga daripada memberikan harta dunia yang entah apa-apa!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kembara singkat ini, selain manggis, aku habiskan dengan menemani Makcik membersihkan daunan kering, sampai terluka tangan (padan muka!), menyiapkan hidangan dengan Makcik sebagai tukang tengok, bertengek di sebiji kelapa tua di tengah kebun dalam sesi temubual tak rasmi di tengah hari dan bicara lewat kegelapan malam sambil menunggu kantuk tiba membuatkan aku tiba-tiba rindu pada Mek. (p/s: aku orang Timur, jadi panggilan Mek lebih akrab berbanding ibu atau mak)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mek juga seperti Makcik. Namun, oleh kerana kami keluarga yang besar, jadi dia tidak perlu meluahkan pada orang luar, cukup dengan kami anak beranak. Biasanya akulah yang jadi mangsanya. Sebab aku belum berpunya dan tidak banyak tanggungjawap (padan muka lagi!). Adik aku buat silap, aku yang kena leter. Mek tak puas hati dengan abang aku atau kakak ipar aku, aku yang tukang dengar bebelannya. Kakak aku buat hal, aku yang jadi kaunter lepas geram dia. Dan kalau dia tak puas hati dengan kedegilan aku, &lt;em&gt;as usual&lt;/em&gt; :), kakak aku yang dia cari!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku akui, aku amat jarang menghabiskan masa bersamanya sejak aku berhijrah ke bandar. Walaupun punya sebab-sebab tertentu (terlalu peribadi untuk dikongsi bersama, cuma beberapa orang yang tahu!) yang tidak perlu diterangkan, jauh di sudut hati, aku merindui masa-masa bersamanya. Seperti zaman kanak-kanakku dahulu, sebelum aku melangkah ke alam asrama penuh, kolej dan seterusnya universiti. Sekarang aku cuma pulang untuk hari raya puasa. Demi Mek. Itupun bukan setiap tahun. Maaf Mek, aku punya sebab untuk itu. Aku tahu dan sedar, kau memahaminya walaupun tidak ke akar umbinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dulu, aku sering menemaninya membuat kuih-kuih untuk jualan, kadang-kadang sampai jam tiga atau empat pagi. Masa itu , kakak dan abang sama ada telah dibuai mimpi, atau jauh menuntut ilmu. Itulah masa aku dengannya. Maklumlah, dalam bilangan ahli keluarga yang ramai, agak susah untuk mendominasi masa dan perhatiannya. Tambahan pula, aku bukan orang yang suka bercakap tanpa isi. Dan kala malam atau dinihari itu, bertemankan api pelita (masa itu, rumahku tiada bekalan elektrik), aku dengan bukuku dan dia dengan kerjanya! Dan sambil-sambil itu, dia akan bercerita denganku. Tentang alam. Tentang agama. Tentang pengorbanan. Tentang hidup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Betapa aku rindukan saat itu! Mek, hujung minggu ini aku pulang!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3669051495531348089?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3669051495531348089/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kingdom-of-buyau-part-ii.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3669051495531348089'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3669051495531348089'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kingdom-of-buyau-part-ii.html' title='Kingdom of Buyau Part II'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sl67FFEY5WI/AAAAAAAAAF4/gYglP6EjRlg/s72-c/P1090308.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2222554135371401363</id><published>2009-07-14T02:46:00.003+08:00</published><updated>2009-07-14T02:59:56.200+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kembara'/><title type='text'>Kingdom of Buyau: Part I</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Manggis oh manggis!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami tiba di Buyau ketika hari hampir bertambah usia. Dalam kepekatan tengah malam, perkara pertama yang dibuat oleh Mas dan Along ialah menjolok manggis. Aku masih agak segan, maklumlah baru pertama kali bertandang ke sini, tersenyum sahaja sambil menurunkan beg-beg dari kereta sambil menemankan Makcik dan suami Along melihat kerenah mereka berdua. Namun, sempat juga merasa tiga biji manggis selepas itu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keesokan harinya, selepas bersarapan, aku dan Mas terus ke pokok manggis di belakang rumah. Sambil mengait (mengait ke?) buah manggis, kami berkelah di situ. Makan buah sambil berbicara tentang alam dan persoalan hidup. Sempat lagi ada sesi kaunseling, gitu! Rasanya sempat juga sekilo dua manggis aku makan, sebelum perutku buat hal. Ala, belum ke ‘bilik kecil’ lagi pagi ini! ;) Mandi pun belum! Sempat berus gigi, cuci muka dan pakai contact lens sahaja!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then, sesi makan buah bersambung. Mas sempat mencapai BF dia untuk merakamkan suasana Buyau. Agak terkilan, kerana abangku menggunakan digicam kami. Kalau tidak ada juga kuambil gambar awan berarak itu! Lovely and fascinating! So, untuk gambar-gambar menarik kembara ini, tunggu laporan seterusnya, selepas aku dapat salinannya, ok! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari kedua dan terakhir, selepas mandi dan menunggu Mas bangun, aku bersarapan dengan roti cicah kuah durian yang Makcik buat semalam. Sempat menjolok manggis di belakang rumah. Tetapi agak kecewa, kerana tidak banyak dapat. Buah-buah berada tinggi-tinggi. Penat sahaja, bah! Tiba-tiba teringatkan seseorang. Alangkah bagusnya jika &lt;em&gt;dia &lt;/em&gt;di sini sekarang. Boleh aku gunakan sebagai tukang kait aku! Hahahaha!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hampir tengah hari, setelah berjaya membuka mangga pintu kebun yang hampir berkarat, aku dah Mas, meredah semak dan belukar kecil menuju pokok-pokok manggis. Hah! Buah-buahnya berada di dahan yang rendang sahaja, membolehkan aku memetiknya sahaja. Penuh satu besen! Puas hati aku! Sambil petik, sambil makan. Huh, sempat makan lagi! Banyak jugak!   &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kala aku masuk ke dalam semak, empat puluh tujuh ekor nyamuk telah datang menyambut kehadiran aku. (ini ayat Mas ni!) Aku pun berusaha menjolok manggis itu, tetapi tidak sampai. Maklumlah, ketinggian tidak membenarkan! Bak kata Attok, bukan tak cukup inci, tapi tak cukup kaki! (Eleh, macamlah dia tu tinggi sangat!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hujung mulut botol yang telah diterbalikkan yang mana muncungnya telah disumbat ke ladam sebatang kayu setinggi dua kali aku dan bontot botol tersebut telah dilobangkan bagi menjadi tempat persinggahan sementara manggis manggis yang kurodok tangkainya daripada jatuh ke tanah. Itulah pengait manggis. (lihat gambar dalam laporan akan datang).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Proses ini bagi mengelakkan tekanan terhadap kulit buah manggis yang hitam legam dan juga langkah keselamatan bagi melindungi isi buahnya yang putih bersih dari dilebamkan akibat lantunan kulitnya yang hitam tadi ke tanah (ini ayat Mas jugak!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai berbintat kulit tangan aku disinggahi nyamuk. Dan ada ketikanya, aku ralit menjolok manggis, sampaikan kakiku terluka dek gurisan kayu mati. Alah, manggis punya pasal! Demi kerana manggis… Tak cukup dengan besen, Mas bawak beg plastik, besarnya ya amat! Hampir separuh penuh juga beg itu jika tidak aku makan separuh isinya dalam semak itu.Hampir petang kami di kebun. Kalau tidak Along dan suami datang, rasanya kami masih di sini. Makcik menebas sikit-sikit, Mas dengan BFnya merakam sahabat flora di hutan kecil ini dan aku sambil menghabiskan manggis! Penat tapi seronok!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami kelaparan, walaupun telah makan sebelumnya. Jadi, bekerjasama menyediakan lunch yang sangat ringkas. Nasi, ikan goreng sambal dan sayur sawi. Kami sekeluarga (aik, bila masa pulak aku jadi ahli keluarga minah ni?) bersembang sambil makan. Kemudian, aku sambung makan manggis, sambil Mas menyambung tidur. Makcik di dapur dengan urusannya. Along dan suami menghilang ke laman rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami bertolak dari Buyau seusai/selepas Mas dan Makcik solat Magrib. Tau sahajalah orang tua, lambatnya bersiap, lepas satu, satu lagi hendak dibuatnya. Hampir jam sembilan juga kami sampai ke Seremban, sebelum bertolak ke KL. Kalau bukan aku menggunakan public transport, mau satu kereta aku angkut manggis kot!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan pagi tadi, bangun sahaja jam 3.30 pagi, aku makan beberapa biji manggis sebelum aku mengadap computer, menyiapkan tugasan kakak dan kerja-kerjaku sebelum aku kembali menyambung tidur jam 11 lebih. Bangun dari tidur dalam jam 2 lebih, aku menghabiskan manggis-manggis yang tinggal. Ahh…nikmatnya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasanya dalam sehari dua ini, aku telah melahap (bukan tahap makan lagi dah!) kurang lebih 10 kg manggis! Mungkin lebih kot! Gila betul! Betul-betul aku &lt;em&gt;chenta&lt;/em&gt;kan manggis ini kan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ahh, manggis oh manggis!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2222554135371401363?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2222554135371401363/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kingdom-of-buyau-part-i.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2222554135371401363'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2222554135371401363'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kingdom-of-buyau-part-i.html' title='Kingdom of Buyau: Part I'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4453181895253838600</id><published>2009-07-14T00:27:00.004+08:00</published><updated>2009-11-06T05:54:22.880+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='famili'/><title type='text'>Kisah Seorang Kakak II</title><content type='html'>Lagi sekali dia buat hal. &lt;em&gt;Last minute amendment. Spoiled my short weekend vacation at my friend’s&lt;/em&gt; kampong. &lt;em&gt;Luckily, the vacation is nearly over, so my temper are still at ‘cooling phase’. So, after reached KL, I rushed back home without sleepover at her house first, as planned. (Sorry, friend!)&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai rumah kurang lebih jam 11 malam , lepas bersihkan diri, terus tidur sebab kepala pusing hasil penangan manggis+durian! (Padan muka, makan tak ingat dunia!). Bangun jam 3.30 pagi, terus siapkan tambahan assignment yang diminta. Kepala dah tak pening lagi. &lt;em&gt;Thanks God!&lt;/em&gt; Sedar-sedar, surau dekat rumah azan Subuh. Baru siap. Kakak aku yang seorang ini memang nak kena! Dah siapkan kerja dia, bukannya tahu nak sms terima kasih ke apa! Memang!!! Tengoklah raya nanti, siaplah aku marah &lt;em&gt;face to face!&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Then,&lt;/em&gt; aku sambung kerja-kerja aku. &lt;em&gt;Back to my work. &lt;/em&gt;Tiba-tiba terfikir sesuatu. Aku rasa ramai lagi manusia di luar sana yang satu spesis dengan kakak aku yang seorang ini. Suka sangat buat kerja saat-saat akhir. Dan suka sangat menyusahkan orang. Hahaha! Ada yang terkena/terasa ke?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;;)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4453181895253838600?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4453181895253838600/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kisah-seorang-kakak-ii.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4453181895253838600'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4453181895253838600'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kisah-seorang-kakak-ii.html' title='Kisah Seorang Kakak II'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4054870791399499035</id><published>2009-07-08T23:21:00.004+08:00</published><updated>2009-11-06T05:55:22.077+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='famili'/><title type='text'>Kisah Seorang Kakak</title><content type='html'>Aku bengang betul dengan kakakku yang sorang ni! Semalam, baru sahaja aku memanggil aura alam untuk berkarya, dia menelefon dari negeri di selatan sana. Ada hal penting, katanya memulakan bicara. Minda aku terus beralih daripada coretan dan contengan idea di kertas terpakai, kepada bicaranya. Aliran idea dan ilham akas terhenti. Sedangkan aku harus cepat, perlu kreatif dan bijak menyusun kata dan bicara. Baru petang tadi, editorku meminta agar menambah kurang lebih seratus halaman untuk karya fantasiku. Tempoh yang diberi cuma seminggu. Aduhai!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nada suara kakak aku yang seorang ini membayangkan ada yang tidak kena. Aku terus teringatkan keluarga di kampung. Ada yang tidak kenakah? Ada bala atau musibah yang menimpakah? Ada tetamu tak diundangkah? Ada orang masuk meminangkah? ;) Rupa-rupanya, tekaanku tersasar belaka!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada ke patut pada jam 9.41pm, dia meminta aku menyiapkan assignmentnya! Hendak dihantar pada esok hari pulak. Minima lapan halaman dalam bahasa Inggeris. Ya Tuhan! Nak kena ni! Bukan aku tak mampu buat, tapi &lt;em&gt;subject matter&lt;/em&gt;nya berlainan. Bukan bidang aku. Nasib baik aku ada &lt;em&gt;basic medic&lt;/em&gt;, jadi tak bermasalah sangat. Tapi teruk juga nak membaca bahan rujukan dan mencari tambahan isi lagi! Banyak dan bercelaru pulak tu! Memang kena sembur dengan aku malam tadi! E kat rumah pun sampai naik bosan dengar aku membebel dari dalam bilik. Marah-marah sambil siapkan assignment kakak aku yang seorang ini. Nasib baik dia kakak aku, kalau tidak, memang aku tak buat kerja gila ni!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Geram betul. Lain kali, kalau nak minta tolong, bagitau awal-awal dan bagi tempoh masa. Ingat aku ni robot ke apa! Macamlah aku ni tak ada kerja lain yang hendak dibuat. Akhirnya siap juga sembilan halaman tugasan dalam bahasa Inggeris yang betul dari segi nahu dan termanya. Sekali tengok jam, jam 4.12 am. Gosh! Tiba-tiba aras geram aku naik balik. Kenapa tak dalam bahasa Perancis? Lagi panjang aku boleh merapu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hah! Dunia fantasiku entah ke mana!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4054870791399499035?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4054870791399499035/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kisah-seorang-kakak.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4054870791399499035'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4054870791399499035'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kisah-seorang-kakak.html' title='Kisah Seorang Kakak'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-7528400726225720840</id><published>2009-07-07T17:40:00.003+08:00</published><updated>2009-07-07T17:48:36.014+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Menunggu Kematian</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SlMZy1K9vgI/AAAAAAAAAFw/_xyOgWhEiSs/s1600-h/Lush%2520Summer,%2520Louisville,%2520Kentucky-47005.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 160px; height: 120px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SlMZy1K9vgI/AAAAAAAAAFw/_xyOgWhEiSs/s200/Lush%2520Summer,%2520Louisville,%2520Kentucky-47005.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5355652742930873858" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Aku sebenarnya menunggu sebuah kematian. Kematian rasa. Kematian harap. Supaya aku mampu bangun semula sebagai insan seputih bayi. Agar dapat kembali memberi tanpa mengharapkan apa-apa balasan. Seperti semalam. Dan hari-hari sebelum semalam. Agar dapat kembali merasai ketenangan sebuah jiwa. Ya, hidup ini terlalu singkat untuk dibazirkan dengan perkara yang sia-sia, seperti ini! ;)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baru-baru ini seorang teman memberikan aku secebis puisi ini…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Lepaskan kumbang itu merdeka,   &lt;br /&gt;Berterbangan dengan teman cinta hatinya,   &lt;br /&gt;Jangan lagukan irama apa juga:   &lt;br /&gt;Kelak sumbang langkahnya,   &lt;br /&gt;Dan 'kan menjadi sebab;   &lt;br /&gt;Sampai tujuh turunan disebut sebut orang.   &lt;br /&gt;Tunduklah pada nasib tanpa dendam,   &lt;br /&gt;Menjalani riwayat "arang habis, besi binasa,   &lt;br /&gt;Tukang besi penat percuma."&lt;/em&gt;  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To be truthful honest, my dear friend, I did! I’d tried to let him go. So many times that I lost count. It’s so painful to have your love unreturned. Plus, you knew there’s other party involved, who is much, much more better than you are in many aspects, hence she’s the first. I knew. And it’s hurts. Badly. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Have you ever cried so hard for no particular reason, just because you missed someone so bad? To someone who didn’t feel the same way you did? I know its sound so pathetic, but I can’t control the matter of my own heart! I’d tried my damnest to get rid of this feeling towards him all this time, but it become stronger and stronger! What should I do? I even begging Him to cease this feeling inside me and to move forward! I want to let it go, so that I can carry on with my life. I just want to live in peace!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Aku tidak mudah &lt;br /&gt;menzahirkan rasa atau ungkapan cinta &lt;br /&gt;kerana telah begitu sifatku&lt;br /&gt;tapi, segala peristiwa &lt;br /&gt;masa lalu dan masa kini &lt;br /&gt;yang kita kongsi dan lalui bersama&lt;br /&gt;sarinya mengaliri&lt;br /&gt;tiap deru nafas dan alir darah&lt;br /&gt;bersatu dengan rasa&lt;br /&gt;berpadu dengan kalbu&lt;br /&gt;dan masa depan yang tidak menentu &lt;br /&gt;membuatku keliru dan sangsi.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku cuma mahukan kepastian. Tentang siapa sebenarnya diri ini dalam hidupmu. Sebagaimana yang pernah kukatakan sebelumnya, aku tidak kisah untuk sekadar menjadi seorang sahabat, jika tidak lebih daripada itu. Dan aku pasti, aku mampu menjadi sabahat terbaik yang mampu berkongsi pahit dan manis hidup ini. Jika itu mahumu dan itu juga akan menjadi takdirku. Namun, ketidakpastian dan teka teki ini amat merimaskan. Dan aku lemas dalam kebarangkalian dan tanda tanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang alangkah  bermaknanya hidup ini kalau langkah kita seiring, fikiran kita selari dan mimpi kita serupa, tetapi ia bukan di tangan kita. Itu kerja dan kuasaNya. Aku faham dan redha. Namun, kita juga perlu berusaha ke arah itu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terutamanya bagi mereka yang bergelar adam yang sememangnya dijadikan menjadi penghulu alam. Ilahi telah mengurniakan adam dengan 9 akal dan 1 nafsu berbanding dengan hawa, 9 nafsu dan 1 akal. Dan sepatutnya mereka menggunakan kelebihan maha hebat itu untuk lebih kuat dan  tegar melawan godaan dan duga 1 nafsu tersebut. Bukannya membiarkan kuasa minoriti itu menguasai akal!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jika itu berlaku, apa lebihnya adam sehingga hawa terpaksa memimpin jalan? Sia-sialah saja anugerah sebagai adam. Adakah terlalu banyak pilihan dalam hidup sehingga tidak tetap pada yang satu? Terlalu sukarkah membuat keputusan? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku sudah penat. Sudah terlalu lelah dalam kembara sebuah harap dan impi. Segalanya samar-samar, dekat untuk kusentuh tetapi terlalu jauh dari jangkauan. Tuhan, apakah hikmahMu? Entahlah, terkadang aku menjadi terlalu penat dengan hidup!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-7528400726225720840?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/7528400726225720840/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/menunggu-kematian.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7528400726225720840'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/7528400726225720840'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/menunggu-kematian.html' title='Menunggu Kematian'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SlMZy1K9vgI/AAAAAAAAAFw/_xyOgWhEiSs/s72-c/Lush%2520Summer,%2520Louisville,%2520Kentucky-47005.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-8944075998666059064</id><published>2009-07-07T16:41:00.003+08:00</published><updated>2009-07-07T17:16:57.832+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>Seminggu Lalu...</title><content type='html'>Salam di angin lalu…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Beberapa perkara besar berlaku dalam perjalanan hidupku sepanjang minggu lalu. Ia terasa amat lama dan bermakna sekali. Semuanya mengenai soal hati. Kisah duniawi. Erti dan pengalaman hidup yang dapat kukutip sebagai panduan pengajaran dalam masa seminggu ini melebihi apa yang telah aku pelajari lebih dua dekad aku menghirup udara di bumi Tuhan ini. Mungkin ia perkara biasa bagi orang lain, bagiku juga sebenarnya, tapi aku melihatnya daripada perspektif yang lain minggu ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Kota kata&lt;br /&gt;Masa terlalu pantas. Aku serasa tidak cukup masa untuk melakukan apa yang seharusnya kuselesaikan minggu ini. Rasa bersalah menghantui tetapi aku tidak cukup daya dan kudrat untuk menunaikan tugasan tersebut di samping tuntutan kerjaya yang tidak menentu. Kepada yang mengerti, maaf, teman! Akan ku cuba bereskan sehabis segera mungkin. Mungkin minggu ini. &lt;em&gt;As u know me, I do keep my promises! Again, sorry for the delays…&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Hati wanita!&lt;br /&gt;Awal minggu lepas, suatu petang, apabila pulang ke rumah, aku terkejut besar apabila melihat anak buahku menangis teresak-esak sampai bengkak mata. E tidak pernah kulihat menangis seteruk itu. Tanpa kutanya, dia cakap dia nak mintak ‘break’ malam ni. Tambah aku terkejut! Kutanya kenapa tiba-tiba sahaja. Dia cakap, dia sudah tidak tahan. Dan berlalu meninggalkanku untuk keluar dengan janji untuk menyambung bicara. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lewat malam, kami memulakan sesi bicara. Sekotak tisu Premier yang baru kubuka dan kuunjurkan pada E dalam diam. Sambil sesekali mengesat air mata, E memberitahu bahawa dia sudah penat dengan hubungannya dengan A. Aku tahu mereka baru berbaik semula awal bulan lalu setelah ‘perpisahan sementara‘ dahulu. Kenapa tiba-tiba buat keputusan begitu? E akhirnya berterus-terang. Selama ini memang dia sayang pada A tapi dia tak mahu terus ditipu. Lelaki hanya pandai berjanji tapi bila dituntut bukti, bermacam alasan diberi. Dan bila diuji dengan godaan, mereka mudah goyah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;E dan A bertemu pada ketika masing-masing ‘kekosongan’. Lalu bertambah akrab apabila menemui persamaan masing-masing, lalu berjanji setia. Namun, selepas sahaja akujanji, A mula berubah. Dan E mengesani perubahan itu walaupun disangkal oleh E sehingga membawa kepada ‘perpisahan sementara’ antara mereka. Masa berlalu, tidak lama kemudian, A kembali memujuk E setelah menyedari ketiadaan E membuatkan hidupnya kian tidak terurus. Oleh kerana rasa sayang masih menebal, E menerima A kembali. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, naluri seorang perempuan memang kuat. Dan selepas konfrantasi tadi, akhirnya A mengakui kata-kata E. Rupanya, pada masa dia bersama anak buahku ini, A juga menaruh perasaan kepada orang lain. Tetapi perhatian dan layanan E yang baik dan melengkapi hidupnya membuatkan dia tidak mahu melepaskan E, tetapi pada masa yang sama masih cari yang lain. Ini yang E rasa selama mereka bersama. Dan akhirnya, E ambil keputusan untuk kembali solo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak guna untuk berharap pada lelaki yang hanya tau berjanji, di depan baik amat, namun kesetiaan entah ke mana. Entahlah, apa yang lelaki hendak dalam hidup sebenarnya? Walaupun sedih dan kecewa, E nekad untuk putuskan hubungan. Biarlah dia menunggu lelaki yang betul-betul serius, bukannya hanya main-main, sekadar menghabiskan waktu. E sanggup menunggu sesorang, asalkan dia tahu hati lelaki itu miliknya dan setia. Walaupun masih muda, aku tahu E tidak bertindak tanpa berfikir dalam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan dalam diam, aku kagum dengan keputusan E. Macam yang E cakap, &lt;em&gt;“Men are like toilet. The goods one were taken, the rest of then are full of shit!” &lt;/em&gt;Bila difikirkan balik, ada juga kebenarannya. &lt;em&gt;You are absolutely right, dear.&lt;/em&gt; Entah ke mana pupusnya lelaki yang baik-baik, ya? &lt;em&gt;Way to go, girl!&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Perempuan dan godaan&lt;br /&gt;Selasa lepas, bertemu kawan lama. A, kawan seuniversiti. Dia memang suka sangat mengenakan aku, tambahan pula dengan statusku yang masih solo sedangkan anak dia nak masuk dua. Dia bising, mengutuk perempuan. Apahal? Dia cakap, adalah seorang dua perempuan yang asyik ‘mengejar’ dia. Puas dia bagitahu yang dia &lt;em&gt;family man&lt;/em&gt;, tapi mereka masih tak serik-serik! Aku gelak besar. Nak kata kawan aku ni handsome, aku rasa aku boleh nampak anak tekak dari celah-celah gigi kapak dia. Nak kata, &lt;em&gt;smart, dressing &lt;/em&gt;dia &lt;em&gt;hancuss!&lt;/em&gt; Sampai sekarang aku kutuk dia pasal dressing dia, hahaha! Nak kata kaya, alah…kerja gomen, berapa la sangat gajinya! (aku tahu la, sebab aku pun pernah kerja gomen :)) Pakai pun Wira je. Jawatan pun taklah tinggi sangat!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A sempat lagi suruh aku buat macam tu. Cuba pikat lelaki. Tengok kamu yang cantik, berpelajaran, peramah, manis dan cute, pasti dapat punya! Sempat lagi A berseloka. A, ingat aku ni apa, hah? Nak kena penampar aku mamat ni. Tapi perkara ini membuatkan aku berfikir dalam tawa. Ada juga perempuan yang sanggup berbuat apa saja untuk mendapatkan lelaki ya! Zaman dah terbalik, ek! Atau aku saja yang ketinggalan LRT?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Lelaki dan hasad&lt;br /&gt;Awal dan pertengahan minggu, aku ke pejabat. Menguruskan hal-hal rutin. Tak disangka, abang aku merangkap business partner, tiba-tiba sahaja pitam di sudut kerjanya. Aku panik sekejap. Tetapi dia segera sedar dan aku suruh dia berehat di pejabatku. Mungkin dia penat atau stress. Buatkannya minuman dan sedikit biskut. Kami berbual dan berbincang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia dapat rasakan ada perkara buruk. Macam ada yang mengirimkan santau atau sihir. Sejak kebelakangan ini, badannya seram sejuk. Setiap kali mengambil berus lukisan, ingin berkarya, tanggannya akan menggigil. Dan bila mahu membuat dokumen, dia tak nampak tulisan di skrin komputer. Dan dia selalu rasa panas walaupun pendingin hawa berada pada tahap rendah sehingga aku terpaksa memakai stoking di pejabat. Sejak akhir-akhir ini, aku jarang ke pejabat kerana ada kerja-kerja kreatif yang perlu kusiapkan di rumah. Lagipun tiada perkara penting yang memerlukan aku berada di pejabat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami berdua sama-sama mengeluh. Beginikah sikap orang kita yang tidak boleh melihat kesenangan orang lain? Baru sahaja kai ingin menuai hasil penat lelah sejak 3,4 tahun lalu, ini pula yang terjadi. Sedih aku! Nampaknya kami terpaksa bersabar lagi! Tak disangka-sangka, dia muntah darah. Habis terkena baju dan tudung. Aku tak risaukan sangat pasal itu kerana memang aku ada spare di pejabat. Tapi apa yang aku hairankan, ia berlaku dua kali. Hari ini sahaja! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, aku suruh dia pulang berubat di kampung. Dan aku menguruskan pejabat dan menghadiri majlis-majlis rasmi. Banyak juga. Sampaikan aku agak sesak nafas dibuatnya. Tapi, itu sudah tanggungjawab. Susah juga ya! Dan baru-baru ini, emakku menelefon, menyuruhku turut berjaga-jaga. Aikk, ada juga yang dengki denganku? Apa yang aku ada sehingga ada yang tak puas hati ni? Aduhai!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Aku dan diriku&lt;br /&gt;Minggu lepas sibuk. Amat. Sehingga hampir terabai kesihatan. Terpaksa mengejar sisa waktu demi melunaskan hajat dan impian. Hujung minggu menjadi kemuncak. Ada uji dan rencana penting. Dalam kesibukan, jauh disudut hati, alangkah nyamannya hati andai ada suara dari kejauhan mengucapkan selamat atau sekadar membalas perkhabaran. Terlalu sibuk atau penatkah dia sampaikan terlupa bahawa aku mempunyai agenda/misi penting? Mahal sangatkah harga sebuah sms untuk sebuah persahabatan? Itukah cara seorang sahabat?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan hujung minggu sungguh mencabar. Akal dan fizikal. Aku pulang menjelang maghrib ke rumah, membawa badan yang penat dan ada lebam. Memang sah, dugaanku, bahawa aku akan sengal-sengal badan. Sehingga ke hari ini. Aduh, agak menyeksakan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ingat aku dah bersedia. Intelektual: Ya. Aku tidak bermasalah tentang ini. Datanglah apa topik untuk perbincangan, aku boleh memberi komen.  Fizikal: Ya. Setiap hari, rutinku adalah senaman ringkas untuk stamina dan kesihatan. Namun, tekan tubi 100 kali, speed running, senamrobik, lompat katak 50 kali dan beberapa bentuk training lain selama 2 jam hampir membuatkan aku give up! Penat yang amat. Tapi masih aku mampu bertahan. Nampaknya, aku sudah semakin tua, rupanya! ;)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: Tapi, ada &lt;em&gt;dia &lt;/em&gt;bertanya khabar?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-8944075998666059064?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/8944075998666059064/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/seminggu-lalu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8944075998666059064'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/8944075998666059064'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/seminggu-lalu.html' title='Seminggu Lalu...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-6920049409596740649</id><published>2009-07-03T12:43:00.000+08:00</published><updated>2009-07-03T12:53:16.125+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>KUNTUM RINDU</title><content type='html'>Jangan kau untai kuntum-kuntum rindu&lt;br /&gt;menjadi jambangan cinta wahid&lt;br /&gt;andai yang cuba digubah&lt;br /&gt;hanya kelopak-kelopak luka seri&lt;br /&gt;kau kutip di sipi kali kontang&lt;br /&gt;nanti kirana gugusan kasihnya pudar &lt;br /&gt;dilupai zaman.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan kau jalin benang-benang harapan&lt;br /&gt;menjadi tenunan impian&lt;br /&gt;andai yang cuba disulam&lt;br /&gt;hanya manik-manik kenangan &lt;br /&gt;sirna di pojok mimpi gerhana&lt;br /&gt;nanti sulamannya kehilangan seni&lt;br /&gt;bahkan mengundang cerca.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan kau gabung bait-bait kecewa &lt;br /&gt;menjadi rangkap puisi tanpa ritma&lt;br /&gt;andai yang cuba disampaikan &lt;br /&gt;hanya secebis nota duka&lt;br /&gt;dan sepotong rasa palsu&lt;br /&gt;nanti iramanya kian sumbang&lt;br /&gt;di ruang tak terbatas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan kau buat apa-apa&lt;br /&gt;menjadi sesuatu yang sia-sia&lt;br /&gt;andai yang cuba dizahirkan&lt;br /&gt;hanya luahan rasa&lt;br /&gt;hampa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;Bicara Tanpa Suara&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-6920049409596740649?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/6920049409596740649/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kuntum-rindu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6920049409596740649'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/6920049409596740649'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/kuntum-rindu.html' title='KUNTUM RINDU'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4867647482928007729</id><published>2009-07-01T22:19:00.000+08:00</published><updated>2009-07-01T22:21:14.058+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>Hari hari ini...</title><content type='html'>Hari-hari ini&lt;br /&gt;aku masih setia memintal hayat&lt;br /&gt;menatap tiap sesuatu yang berubah&lt;br /&gt;daun dan ranting kekeringan gugur&lt;br /&gt;menanti waktu&lt;br /&gt;dalam kesementaraan &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penumpang hayat hari-hari ini &lt;br /&gt;meminjam sedikit restu&lt;br /&gt;sepasang mata dan telinga&lt;br /&gt;sekeping hati dan sebuah perasaan&lt;br /&gt;demi menjalin nikmat dan bakti&lt;br /&gt;dalam jeda nafas dan kudrat &lt;br /&gt;mengumpul ingin dan harap&lt;br /&gt;hari depan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entah kenapa tiba-tiba&lt;br /&gt;aku terhenti dari suatu ketenangan&lt;br /&gt;ada resah melanda hati&lt;br /&gt;dan jasad kelemasan&lt;br /&gt;dikepung rindu bertalu&lt;br /&gt;dari jarak dan ruang&lt;br /&gt;terbatas oleh waktu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin sudah begini suratannya&lt;br /&gt;aku mengenalimu &lt;br /&gt;di suatu peralihan masa&lt;br /&gt;menemukan kita sebuah persamaan&lt;br /&gt;dan kita akas memupuk impi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tanpa sedar&lt;br /&gt;kita terbelit oleh kebetulan&lt;br /&gt;bila kau sendiri dalam dilema&lt;br /&gt;antara kebahagiaan orang lain &lt;br /&gt;dan keinginan hati sendiri&lt;br /&gt;dan kehadiranku sesingkat ini &lt;br /&gt;menambahkan kesukaran pilihan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Andai aku tahu dari mula&lt;br /&gt;bahawa dia masih membayangimu&lt;br /&gt;biarlah kita hanya bermula &lt;br /&gt;sekadar sahabat atau teman&lt;br /&gt;daripada aku jatuh tanpa rela&lt;br /&gt;dalam perjuangan samar-samar&lt;br /&gt;yang belum tentu untukku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun buat hari-hari sementara ini&lt;br /&gt;biarlah kau sendiri mencari &lt;br /&gt;jawapan dan arah&lt;br /&gt;dan aku kembali mengutip &lt;br /&gt;serpihan diri yang terluruh &lt;br /&gt;di kaki waktu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan hari-hari ini &lt;br /&gt;aku seharusnya lebih menghargai&lt;br /&gt;pengalaman dan kesempatan &lt;br /&gt;dan meneruskan perjalanan &lt;br /&gt;dengan keterbukaan akal&lt;br /&gt;hidup ini sebenarnya misteri &lt;br /&gt;berteka-teki dengan realiti&lt;br /&gt;segalanya belum pasti&lt;br /&gt;dalam kesementaraan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: haruskah?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4867647482928007729?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4867647482928007729/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/hari-hari-ini.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4867647482928007729'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4867647482928007729'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/07/hari-hari-ini.html' title='Hari hari ini...'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-5152327618895433194</id><published>2009-06-26T11:20:00.001+08:00</published><updated>2009-06-26T11:23:28.537+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ceritera'/><title type='text'>Ceritera 1</title><content type='html'>SANG&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I&lt;br /&gt;Kealpaan yang menyenangkan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Aku  tersenyum. Sungking senyumnya kecil sahaja. Sang Dia dan Sang Mereka terpingkel-pingkel ketawa, ternoda dicumbui jenaka nerocus Sang Utama. Sang Aku kian terpaku di pusat dewan, akrab menjaring elusan lesir angin yang menerobos nakal dari pendingin hawa berposisi betul-betul di atas kepalanya. Minda Sang Aku tidak sebulat tumpunya di dewan itu.  Sang Dia di sebelah menyedarinya dalam kesesakan hilai ketawa. Cukuplah aku mampu mengheretnya ke dewan ini, bisik nyali Sang Dia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Utama masih berucap di pentas perdana. Namun, bagi Sang Aku, kata-kata Sang Utama kedengaran begitu nyeri dan ngilu. Sang Aku seakan-akan melihat Sang Utama kembali menghafal segenap langkah selingkuhnya. Tentang kemanisan sebuah perjuangan. Tentang kewalahan taming penanya. Tentang …&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dewan kembali hangat dengan hawa ketawa Sang Dia dan Sang Mereka sekaligus mencacatkan indera rasa Sang Aku. Kini Sang Aku turut sama ketawa. Kecil sahaja tetapi besar maknanya buat Sang Dia. Sang Dia terkesima. Alun ketawa Sang Aku bak terpa-terpa irama dari daerah perbukitan. Nyaman dan lujeng. Itulah ketawa pertama Sang Aku setelah hampir seminggu di dewan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Aku kembali sepi di ruang lampus. Batok kepalanya tersayat tujuh; merewak jauh melepasi dinding putih dewan lalu bercengkarawung di marcapada. Sang Aku terkenang sepi seorang ibu di desa, tunggal tanpa teman. Sang Aku terpandang timbunan lakaran plan separuh siap di tempat kerja. Sang Aku terisi dengan banyaknya beban tanpa rupa yang memagar dirinya. Benarlah kata pujangga, tidak ada manusia yang benar-benar merdeka. Ahh….&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Dia menepuk bahu Sang Aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;‘Apa yang kau fikirkan?’&lt;br /&gt;‘Kehidupan.’&lt;br /&gt;‘Maksudmu?’&lt;br /&gt;‘Kau tengok si penceramah di hadapan. Begitu asyik berceloteh. Pernahkah kau terfikir betapa beratnya beban di pundaknya menjadi penulis terkenal? Bukankah dia juga sama merasa susah payahnya menjadi seorang manusia seperti kita tetapi masih sempat bergelak ketawa bersama kita di sini.’&lt;br /&gt;‘Maksudmu, dia…’&lt;br /&gt;‘Maksudku, kita perlu mengambil pati iktibar daripada beliau. Bukan seperti mereka yang hanya banyak ketawa tetapi sedikit berfikir. Tentang payahnya menjadi manusia. Apatah lagi menjadi penulis terkenal seperti penceramah itu.’&lt;br /&gt;Sang Dia terdiam dua bentar. Benar, dia dan Sang Aku memang mengenali kebanyakan insan yang bernama Sang Mereka, warga sementara dewan ini. Memang arif dengan sikap Sang Mereka, hanya hangat di permukaan tetapi beku di dasar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Dia turut menemani diam Sang Aku. Mereka hanyut di laut fikir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;II&lt;br /&gt;“Kembalilah!”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Aku tersentak.  Dia membelingas tiba-tiba, mengamati dan cuba mencari asal suara parau tanpa undang yang menembus ke copeng telinga.  Tiada apa-apa.  Tiada siapa-siapa.  Hanya dia seorang yang masih bertamu di situ.  Sang Aku merenung ufuk.  Matahari sedang ghurup, menandakan kematian siang.  Malam akan lahir dan bertamu.  Seperti semalam.  Seperti kelmarin.  Dan seperti hari-hari sebelum kelmarin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nyali Sang Aku terasa membengkak.  Sarat dengan kenihilan.  Dia menghela nafas luklui, dalam dan tenang.  Sang Aku berusaha menyantaikan kembali batok kepalanya yang terganggu dan diganggu oleh suara ghaib tanpa jasad tanpa usul itu.  Sang Aku memusingkan badan, 180 darjah, membelakangi kegawung senja yang telah hilang sari keindahannya dan melimpahkan pandangan pada astaka kecil yang tersergam di hadapan.  &lt;br /&gt;Mandala di Old Town Plaza ini bermandian gemerlap cahaya lilin pancaran palong-palong uniform yang teratur letaknya.  Keseragaman yang menyenangkan.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Sang Aku melihat ada semburat-semburat halus muncul dari kilauan bening kandil-kandil putih itu, lalu tanpa skeptis nakal bersenda dengan pilir-pilir pawana dingin sore itu.  Dingin yang hangat.  Sang Aku tersenyum kecil.  Mindanya terimbas pada tamsilan kilauan tersebut.  Dia melihat babak-babak riang kanak-kanak bergelandangan di syurga seperti yang dipercayai turun-temurun oleh masyarakat variasi etnik di bumi New Mexico ini.  Dia melihat betapa gembiranya mereka berlari-larian di taman indah.  Berkejar-kejaran antara satu sama lain tanpa mengenal ras dan warna kulit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alangkah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Aku terpesona sebenarnya.  Setiap kilauan kandil adalah tamsilan roh kanak-kanak yang terkorban akibat kebobrokan manusia berjiwa ajajil semasa Perang Salib.  Roh-roh ini dikatakan masih putih dari sebarang palitan dosa.  Sang Aku begitu afsun dengan adat resam penduduk asal kota lama Albuquerque, New Mexico ini.  Ahh…baru yang bukan lagi baru, detak nerocusnya dalam hati.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sungging senyumnya melebar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keafsunan ini lahir daripada amalan tradisi menghidupkan sebam astaka ini dengan ribuan pijar kandil saban tahun menjelang Christmas Eve tanpa jemu.  Rutin beriring kepercayaan dogmatis bahawa setiap roh aulia kecil ini akan mengawal keamanan jagat raya begitu mencuit indera fikirnya.  Sang Aku hening seketika di ruang bening.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Kembalilah!”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;III&lt;br /&gt;Hujan tiba-tiba mencurah turun. Kali itu serentak beriak. Airnya mengelegak. Tenangnya terganggu. Teratai di dadanya kebasahan. Semacam ada ghairah bila hujan tiba-tiba mampir ke daerah kecilnya. Semacam pesona. Semacam ada ....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Dia terus bertumpu pandang pada kali kecil di depannya. Jasadnya kering dan selamat dari basahan air jernih dari langit, diteduhi wakaf kecil yang terletak di pojok hulu taman rumah agamnya. Matanya asyik dengan liukan tarian dedaun ditimpa rintik-rintik hujan. Nyaman dan harmonis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Dia tiba-tiba tersenyum. Mindanya tanpa sedar terarah pada Sang Aku. Tentang kembara Sang Aku ke tanah mantan penjajah bumi mereka. Baru semalam dia menerima khabar gembira; Sang Aku akan kembali! Ya, kembali ke tanah asal setelah hampir satu dekad berkelana ke sana. Entah apa yang dicarinya, Sang Dia pun angkat bahu. Pening memikirkan laku Sang Aku. Ada kalanya senang ditafsir tetapi ada kebanyakan kalanya amat ruwet dan menghampakan. Ahh....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Dia terkenang kali akhir dia bersama Sang Aku. Ya, lewat satu dekad lalu.&lt;br /&gt;Di pertemuan penulis di hujung kota. Dia yang mengheret Sang Aku selama hampir sepuluh hari berkampung di situ. Di samping menemani dirinya yang masih mentah dalam dunia penulisan ketika itu, dia juga menolong Sang Aku bangkit semula menjadi dirinya. Setelah hampir tewas ditimpa kecewa hidup. Menjadi paksi Sang Aku berpijak semula ke tanah realiti setelah agak lama terawang-awang mencari makna sebuah realiti. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka berpisah arah selepas itu. Kehilangan ibu tercinta ekoran tekanan aib oleh bakal menantu tiga hari sebelum ijab dan kabul memberikan tamparan yang bukan sedikit pada Sang Aku. Usah diceritakan tentang riuhnya mulut orang kampung dan teman sepejabat. Fitnah dan nista bagaikan hujan musim tengkujuh. Sang Aku memilih untuk berkelana ke bumi penjajah Portugis dan benua seperjalanannya. Meninggalkan dunia dan kerjaya selesanya di kota ini. Memilih untuk menjadi gelandangan daripada menjadi orang benar dunia seni bina tempatan. Katanya, cuba mencari erti dan ghairah hidup yang telah terhakis di bumi tumpah darahnya sendiri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Dia merestui dalam keterpaksaan seorang sahabat. Diiringi dengan janji untuk terus berukhuwah walau jarak kian menjauh. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Dia berdikit mengukir nama di bidang seni penulisan sehingga kebolehannya dinobatkan media massa sebagai pengganti Sang Utama yang kini sudah uzur dan renta. Sang Dia kini menduduki kerusi yang ditinggalkan Sang Utama, berkelana dari satu pertemuan dan perkampungan, mencurahkan pati ilmu dan nasihat kepada generasi terkemudian. Sebagaimana yang pernah dilakukan oleh Sang Utama dahulu. Dan mereka yang sebelumnya terdahulu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rembang petang mulai terbentang, memancarkan cahayanya di celah-celah ranting pohonan yang mengelilingi wakaf sepi Sang Dia. Senja masih basah. Gerimis berkilauan memantulkan urna keemasan. Bukit kelihatan berbalam-balam disurami  warna jingga mentari. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Dia tersenyum sendiri. Untuk kedua kalinya jeda itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;IV&lt;br /&gt;Wajah malam berseri dikerdip bintang-bintang yang berkilauan di dada langit. Bulan tersenyum girang, melebarkan sinarnya di persada buana, mengusir kesuraman malam. Bayu malam berbisik lembut. Malam ini indah. Malam ini tenang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sang Aku memandang Sang Dia. Alam bisu. Wakaf kecil di pojok taman bermandi cahaya kalimantang di bumbungnya. Sang Dia mengekang bicara, membiarkan Sang Aku dalam sepi. Kopi di cangkir kian susut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;”Hidup adalah sebuah pulau di samudera kesendirian, sebuah pulau yang digoncang harapan, yang berpohonkan mimpi-mimpi, berbunga kesunyian dan bersungaikan kehausan. Hidupku, wahai sahabat, umpama sebuah pulau yang terpisah daripada daratan dan pulau-pulau lain. Tidak kira betapa jauh aku hanyut, betapa ramai manusia yang kutemui, aku tetap pulau yang terpinggir. Terasing dalam kesunyian. Semakin jauh aku membuang diriku, semakin dekat aku dengannya.” &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;”Aku terlalu menurut kata hati. Tanpa kusedar, suara hati itu rupanya hakim yang lemah. Kelemahan itu meninggalkan ketidakberdayaan untuk menjalankan keputusannya. Akhirnya aku sedar. Kebenaran dan ketenangan yang hakiki lagi mulia rupanya melebihi satu kehidupan. Dan aku memilih untuk kembali menjadi diriku dengan acuanku sendiri di tempatku sendiri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;”Selamat kembali, sahabat!”&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-5152327618895433194?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/5152327618895433194/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/ceritera-1.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5152327618895433194'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5152327618895433194'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/ceritera-1.html' title='Ceritera 1'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2920035148393418560</id><published>2009-06-25T00:31:00.002+08:00</published><updated>2009-06-25T00:38:35.804+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>Sebuah Pengertian</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJWeknrNPI/AAAAAAAAAEU/g30zmv1xw6I/s1600-h/100_0483.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350934390495720690" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJWeknrNPI/AAAAAAAAAEU/g30zmv1xw6I/s200/100_0483.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;pada permukaan&lt;br /&gt;hidup ini terlalu biasa&lt;br /&gt;hingga kita tidak menemui apa-apa&lt;br /&gt;tetapi ada ketika-ketika&lt;br /&gt;apabila kita terjatuh di dalam pergulatan&lt;br /&gt;dan tenggelam di dalam kelemasan&lt;br /&gt;ada sesuatu kita temui&lt;br /&gt;seperti petang-petang di pantai ini&lt;br /&gt;ketika masih merahnya mentari&lt;br /&gt;dan kelam menanti&lt;br /&gt;keenganan menarik-narik diri&lt;br /&gt;ketentuan mengheret-heret pergi&lt;br /&gt;akhirnya semuanya terjatuh&lt;br /&gt;bersama tenggelamnya&lt;br /&gt;mentari&lt;br /&gt;dan kehidupan&lt;br /&gt;adalah rentapan antara&lt;br /&gt;ketentuan dan kemahuan&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2920035148393418560?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2920035148393418560/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/sebuah-pengertian.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2920035148393418560'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2920035148393418560'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/sebuah-pengertian.html' title='Sebuah Pengertian'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJWeknrNPI/AAAAAAAAAEU/g30zmv1xw6I/s72-c/100_0483.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-541297267379739477</id><published>2009-06-25T00:23:00.003+08:00</published><updated>2009-06-25T00:46:38.967+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><title type='text'>TIME</title><content type='html'>TIME&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What is time? Some says time is a great healer. Some says it is a test. The test of time is to capture the essence of life in its embraces. Time is the father of truth, and the experience is the mother of all things.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Grand Master Oogway in Kung Fu Panda once say, ‘Don’t be too concerned with what was and what will be. Yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift. That is why it is called present.’ Likewise as Captain Jean-Luc Picard’s opinion about it. Time is a companion that goes with us on a journey. It reminds us to cherish each moment, because it will never come again. What we leave behind is not as important as how we have lived.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Righto!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The past is gone. It’s done! But it’s a good hiding place; it’s always there, waiting for us to pick up where we left off and know that nothing’s changed since the last time. We don’t have to share it in order to enjoy its beauty or to doom in its ugliness.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The present is demands to be shared. There’s an emptiness in walking through each day without footsteps to match yours, and thoughts to match and challenge yours. This is the most important part in time. The essence of it. We need to share it with the ones whose present will enriches our life, who means something in this stretchs of 'today'!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There’s no future. Nobody can guarantee the future. It’s God’s mystery. The best we can do is size up the chances, calculate the risks involved, estimate our ability to deal with them and then make our plan with confidence. When it comes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, to be frank, time is just a word. But what it implied is all that matter. As I wrote before, time is too slow for those who wait, too swift for those who fear, too long for those who grieve and too short for those who rejoice. But for those who love, time is eternity. I wish that I could have that kind of eternity. :)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-541297267379739477?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/541297267379739477/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/time.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/541297267379739477'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/541297267379739477'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/time.html' title='TIME'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4419890362432643748</id><published>2009-06-25T00:02:00.007+08:00</published><updated>2009-06-25T00:44:18.425+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='peristiwa'/><title type='text'>Sessi Conteng-Menconteng</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJXjBeDukI/AAAAAAAAAEk/COs94S7FfjU/s1600-h/7.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350935566471117378" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJXjBeDukI/AAAAAAAAAEk/COs94S7FfjU/s200/7.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJXi9dHT1I/AAAAAAAAAEc/ahQvaiyz6Ro/s1600-h/6.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350935565393416018" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJXi9dHT1I/AAAAAAAAAEc/ahQvaiyz6Ro/s200/6.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP3178VvI/AAAAAAAAAD0/ls055_v0ZMI/s1600-h/1.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350927128059467506" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP3178VvI/AAAAAAAAAD0/ls055_v0ZMI/s200/1.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP3t0TO0I/AAAAAAAAADs/yzT4-qw4skw/s1600-h/3.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350927125879929666" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP3t0TO0I/AAAAAAAAADs/yzT4-qw4skw/s200/3.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP4srRGqI/AAAAAAAAAEM/c88zsAriSs8/s1600-h/5.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350927142753475234" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP4srRGqI/AAAAAAAAAEM/c88zsAriSs8/s200/5.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP4UWxz-I/AAAAAAAAAEE/x0SqaxQWxAI/s1600-h/4.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350927136225087458" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP4UWxz-I/AAAAAAAAAEE/x0SqaxQWxAI/s200/4.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP3yvyqSI/AAAAAAAAAD8/BIB_LZ0UlZ8/s1600-h/2.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350927127203195170" style="WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJP3yvyqSI/AAAAAAAAAD8/BIB_LZ0UlZ8/s200/2.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Sebahagian dari foto 'anak-anakku' semasa sessi diorang menggangu kerjaku di galeri pada cuti sekolah yang lalu. &lt;em&gt;Distracting but exciting! No explaination needed.&lt;/em&gt; :)&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;So, Mas....mau join ka?&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4419890362432643748?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4419890362432643748/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/sessi-conteng-menconteng.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4419890362432643748'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4419890362432643748'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/sessi-conteng-menconteng.html' title='Sessi Conteng-Menconteng'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SkJXjBeDukI/AAAAAAAAAEk/COs94S7FfjU/s72-c/7.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1938903939963762063</id><published>2009-06-24T19:16:00.002+08:00</published><updated>2009-06-24T22:09:48.959+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='monolog'/><title type='text'>Life Is…</title><content type='html'>&lt;em&gt;&lt;strong&gt;Human life begun from the moment of conception in our mother womb – it is like the genesis metamorphosis and evolution of subject call activated by another in accordance to God’s plan for us, the journey of life with its many encounters, challenges, trial and tribulation will eventually found its ellipses or the recalling by God the Devine Creator. We were born with a specific purpose in life because God has a plan afoot the many faces of life experiments, if the person is able to follow the plan of the Almighty God by our faith. God is lovingly guiding every steps of our life.&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Measurement of life is like a white inked pen with a white blanked paper. The story is written but you don’t know where the come or fullstop is or whether it’s a paragraph or just a line. It also likes a taxi. The meter just keep ticking whether you are getting somewhere or just standing (or sitting!) still. So, at the end of the day, you have to pay it either you like it or not! On the other hand, it’s a constant battle.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Someone wise once said, ‘Nobody get to live life backward. No matter how great it is. We have to look ahead and go on. No matter how hard it is. Make yourself free to move on. It’s isn’t life that weight us down, it’s the way we carry it. Even though you may want to move forward in your life, you may have one foot on the brakes. In order to be free, we must learn to let go. Release the hurt. Unleashed the fear. Refuse to entertain the old pains. The energy it takes to hang onto the past is holding you back from a new life.’&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I do agree. That’s what I’m trying to achieve. To hear the birds singing. To smell the falling leaves. To witness the purity of the earth after the rain.  To taste the sweetness of dewdrops. To work. To play. To love and be loved (I wish!). When you were born, you cried and the world rejoiced. Live your life. So that when you die, the world cries and you rejoice.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, I want to live my life. I will not die an unlived life. The essence of life is finding something you really love and then making the daily experience worthwhile. This kind of dedicated life is the life worth living for. I just want to live a contented life. To live content with small means; to seek elegance rather than luxury; and refinement rather than fashion; to be worthy, not respectable; and wealthy, not rich; to study, think quietly, talk gently, act frankly; to listen to stars and birds, to babes and sages, with open heart, to bear all cheerfully, do all bravely, await occasion, hurry never. In a word, to let spiritual, unbidden and unconscious grow up through the common. I do the best I know how, the very best I can and I mean to keep on doing it to the end.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If the end brings me out all right, what is said against me will not amount to anything. If the end brings me out wrong, even ten angels swearing that I was right would make no difference.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-1938903939963762063?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/1938903939963762063/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/life-is.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1938903939963762063'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/1938903939963762063'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/life-is.html' title='Life Is…'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2509828187632155557</id><published>2009-06-23T01:13:00.002+08:00</published><updated>2009-06-23T01:18:07.341+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tentang hidup'/><title type='text'>5</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sj-8QEAZJkI/AAAAAAAAADQ/poi95Q_piC4/s1600-h/60.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5350201866478757442" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 187px; CURSOR: hand; HEIGHT: 231px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sj-8QEAZJkI/AAAAAAAAADQ/poi95Q_piC4/s400/60.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;Adakalanya dalam memiliki cinta dan kebahagiaan kita cuma mampu berfantasi di alam realiti. Sering kita menumpang bahagia di dahan nan rapuh, menagih kasih di angin lalu, meneguk sayang di laut kering dan merindui cinta di gurun gersang. Namun, siapalah kita untuk mempersoalkan takdir Ilahi. Sesungguhnya Dia lebih mengetahui...&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2509828187632155557?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2509828187632155557/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/5.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2509828187632155557'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2509828187632155557'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/5.html' title='5'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/Sj-8QEAZJkI/AAAAAAAAADQ/poi95Q_piC4/s72-c/60.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2717928780966329561</id><published>2009-06-22T13:32:00.001+08:00</published><updated>2009-06-22T13:35:49.652+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>Kita Ini Terlalu Banyak Berkata-kata</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Kita Ini Terlalu Banyak Berkata-kata&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita ini terlalu banyak berkata-kata&lt;br /&gt;tentang perkara yang sia-sia&lt;br /&gt;tentang dunia yang entah apa-apa&lt;br /&gt;ternyata semuanya hanya suara-suara&lt;br /&gt;sebagai dosa-dosa percuma&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita ini terlalu banyak berkata-kata&lt;br /&gt;tentang kuman di seberang maya&lt;br /&gt;sedang gajah putih di dalam jiwa&lt;br /&gt;adalah diri sendiri yang tenggelam&lt;br /&gt;dengan keburukan dan kehinaan&lt;br /&gt;di luar kesedaran iman&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita ini terlalu banyak berkata-kata&lt;br /&gt;setiap ada peluang terbuka&lt;br /&gt;amalan masa lapang yang terbiasa&lt;br /&gt;dalam mencari hiburan percuma&lt;br /&gt;biar kalau tidak kena gayanya&lt;br /&gt;keranamulut badan binasa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita ini terlalu banyak berkata-kata&lt;br /&gt;sekadar hobinya membuka cerita&lt;br /&gt;kekadang darinya semangat membara&lt;br /&gt;namun bersamanya tiada jua apa-apa&lt;br /&gt;yang menyusul menjadi hasilnya&lt;br /&gt;yang dipraktikkan dari teori-teorinya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita ini terlalu banyak berkata-kata&lt;br /&gt;kerana itulah kita orang muda&lt;br /&gt;suka membuang masa&lt;br /&gt;bila tidak pernah terasa&lt;br /&gt;segalanya menjadi sia-sia&lt;br /&gt;di penghujung usia&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Kredit: Fudzail&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2717928780966329561?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2717928780966329561/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/kita-ini-terlalu-banyak-berkata-kata.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2717928780966329561'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2717928780966329561'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/kita-ini-terlalu-banyak-berkata-kata.html' title='Kita Ini Terlalu Banyak Berkata-kata'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3754274518958789910</id><published>2009-06-22T13:16:00.001+08:00</published><updated>2009-06-22T13:36:48.630+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'>Maaf</title><content type='html'>&lt;strong&gt;MAAF&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maaf kerana meminta maaf&lt;br /&gt;dengan hati yang tidak lebih terbuka&lt;br /&gt;bila aku ini sering menjadi pelupa&lt;br /&gt;dengan dosa-dosa kecil&lt;br /&gt;yang terbiasa dari kata-kata&lt;br /&gt;yang tersisa dari gurau senda&lt;br /&gt;atau sengaja bila terpaksa&lt;br /&gt;kelemahanku manusia biasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maaf kerana memberi maaf&lt;br /&gt;dengan tiada kejujuran&lt;br /&gt;kerana aku sering buruk sangka&lt;br /&gt;menyimpan seribu perasaan&lt;br /&gt;dengan satu kesimpulan&lt;br /&gt;perkataan bukan harga kesalahan&lt;br /&gt;yang boleh diganti dengan&lt;br /&gt;semudah bersalaman&lt;br /&gt;semanis ucapan&lt;br /&gt;berpura-pura menyatakan kerelaan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maaf kerana bermaafan&lt;br /&gt;sekadar adat dan kebiasaan&lt;br /&gt;tidak lebih dari itu&lt;br /&gt;tidak lebih dari itu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Kredit : Fudzail, Waikato&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3754274518958789910?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3754274518958789910/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/maaf.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3754274518958789910'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3754274518958789910'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/maaf.html' title='Maaf'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4356735730247084853</id><published>2009-06-22T13:14:00.001+08:00</published><updated>2009-06-22T13:37:30.422+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>FRIENDSHIP, LOVE, LIFE AND HAPPINESS</title><content type='html'>I am nothing special, of this I am sure. I am ordinary little lady with ordinary thoughts and I’ve led an ordinary life. There is always a certain moments when my mind churns and I wonder, ‘What will happen if…’ Sometimes, there’s so many ‘if’ inside my head – makes me crazy with uncertainty.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We cannot tell what may happen to us in the strange medley of life, but we can decide what happens in us. How we take it, what we do with it. And that is what really counts in the end. How we take the raw stuff of life and make it a thing of worth and beauty. That is the test of living.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This reflects my inner self – my thoughts, my visions, my hopes, my feelings and everything. In a word, it represents me. Please don’t be misled, I give you nothing and I expected nothing from you in return. Read it. Understand it. Treasure it. Live it up. That’s all I ask from you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The best and most beautiful things in this world can not been seen, nor touched, but are felt in the heart. The tragedy of life is not that it ends so soon, but that we wait so long to begin it. Time is too slow for those who wait, too swift for those who fear, too long for those who grieve, too short for those who rejoice; but for those who love, time is eternity.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Friendship is never established as an understood relation. It is a miracle, which requires constant proofs. It is an exercise of the purest imagination and of the rarest faith. A friend is someone who has the gift of always giving your heart a lift. Who listen and understands and cares. And has a cheerful thought to share, whose presence brightens up the day. Who does nice things in the warmest way. We won’t always know whose lives we touched and make better for our having cared because actions can sometimes haven’t foreseen ramifications. What’s important is that you do care and you act on it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Some people go through life trying to find out what the world holds for them, only to find out too late that it’s what they bring to the world that really counts. Or it’s not what the world holds for you, it’s what you bring to it. In helping others, we shall help ourselves, for whatever good we give out completes the circles and come back to us.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We must be steady enough in ourselves, to be open and to let the winds of life blow through us, to be our breath, our inspiration, to breath with them, mobile and soft in the limberness of our bodies, in our agility, as it were to dance, and yet to stand upright.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And someone wise once told me, it’s not foolish to love but it’s just pointless giving all your love to the wrong person. I’d made this mistake once and from that moment on, I prayed so hard not to repeat it. But life is so strange and full of surprises. You come into my live, stay awhile and leave something on my heart and I am never ever the same again.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The biggest obstacle to love is the secret fear of not being worthy of being love. It’s true that we don’t know what we’ve got until we lose it, but it’s also true that we don’t know what we’ve been missing until it arrives. But once again, I found and love another with all my heart and soul, and to me, this has always been enough.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The event of the past have taught me much about myself and a few universal truths. I learned, for instance, that while wounds can be inflicted easily upon those we love, it’s often much more difficult to heal them. Yet, the process of healing those wounds provided the richest experience of my life. Our desires always disappoint us, for though we meet with something that gives us satisfaction, yet it never thoroughly answers all our expectations. But most of all, I learned that it’s possible for two people to fall in love even there’s been a lifetime of disappointment between them.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;REMEMBER: THE BEST RELATIONSHIP IS THE ONE WHERE THE LOVE OF ONE FOR ANOTHER MATTERS MORE THAN THE NEED TO BE WITH EACH OTHER.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The grand essentials to happiness in this life are something to do, something to love and something to hope for. Happiness doesn’t depend on how much you earn to show the loved one, but on how much you appreciate the person with what you’ve got; LOVE.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The love I give away …&lt;br /&gt;… is the only love I keep….&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4356735730247084853?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4356735730247084853/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/friendship-love-life-and-happiness.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4356735730247084853'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4356735730247084853'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/06/friendship-love-life-and-happiness.html' title='FRIENDSHIP, LOVE, LIFE AND HAPPINESS'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4089976437598481734</id><published>2009-05-29T16:05:00.001+08:00</published><updated>2009-05-29T16:05:37.641+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'/><title type='text'></title><content type='html'>The event of the past have taught me much about myself and a few universal truths. I learned, for instance, that while wounds can be inflicted easily upon those we love, it’s often much more difficult to heal them. Yet, the process of healing those wounds provided the richest experience of my life. But most of all, I learned that it’s possible for two people to fall in love even there’s been a lifetime of disappointment between them.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4089976437598481734?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4089976437598481734/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/event-of-past-have-taught-me-much-about.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4089976437598481734'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4089976437598481734'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/event-of-past-have-taught-me-much-about.html' title=''/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-2787298186562510083</id><published>2009-05-29T16:04:00.001+08:00</published><updated>2009-05-29T16:04:57.854+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'></title><content type='html'>sesekali&lt;br /&gt;ada masanya&lt;br /&gt;onak kepura-puraan&lt;br /&gt;mencarik kepercayaan&lt;br /&gt;dan kalbu terhiris&lt;br /&gt;ceria diragut sangsi&lt;br /&gt;adakah ini satu duga&lt;br /&gt;atau Dia mengilham kebenaran?&lt;br /&gt;nyata tanpa hijab&lt;br /&gt;walau lidah mengatakan dusta&lt;br /&gt;dan bagaimanakah hati ini&lt;br /&gt;menguntai semula keikhlasan rasa&lt;br /&gt;yang terkoyak dek tajamnya nista?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-2787298186562510083?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/2787298186562510083/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/sesekali-ada-masanya-onak-kepura-puraan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2787298186562510083'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/2787298186562510083'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/sesekali-ada-masanya-onak-kepura-puraan.html' title=''/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-5982076240139285997</id><published>2009-05-29T16:02:00.000+08:00</published><updated>2009-05-29T16:03:20.865+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puisi'/><title type='text'></title><content type='html'>Tiada saat paling hening&lt;br /&gt;tatkala suria mengalur ke tampuk&lt;br /&gt;dan alam seakan sayu&lt;br /&gt;redup dalam tangis gerimis&lt;br /&gt;lembayung senja basah&lt;br /&gt;namun&lt;br /&gt;sepi itu tidak sendiri&lt;br /&gt;dan gerimis tidak bertepi&lt;br /&gt;walau bayu telah kehilangan deru&lt;br /&gt;dan alam kian pasrah&lt;br /&gt;senja kian sepi&lt;br /&gt;dan aku masih sendiri&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-5982076240139285997?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/5982076240139285997/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/tiada-saat-paling-hening-tatkala-suria.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5982076240139285997'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/5982076240139285997'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/tiada-saat-paling-hening-tatkala-suria.html' title=''/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-4074540793421738737</id><published>2009-05-29T15:59:00.000+08:00</published><updated>2009-05-29T16:00:33.105+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>Back to nature…</title><content type='html'>Menjelang senja tadi, semasa merenung ke arah langit kermizi, sambil menanti ketibaan kegawung keemasan seperti kebiasaanku, aku terpandang sekumpulan burung terbang bebas di dada langit. Walaupun dari kejauhan, sayup bunyinya masih mampu menyapa pendengaranku. Pantas kusambar binocular dan meneropong ke arah mereka. Ingin melihat dengan lebih jelas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mulanya mereka bertaburan terbang bebas di angkasa. Sedikit rasa cemburu terputik di hati melihat kebebasan mereka. Apakan, daya, azaliku sebagai manusia tidak membenarkan semua itu. Namun setelah seketika, melalui corong teropongku, aku dapati mereka mula membentuk satu formasi seakan-akan bentuk V. Daripada beberapa kumpulan kecil yang terpisah dan terbang bebas, mereka mula berkumpul sebagai satu kumpulan yang besar. Agakku, mungkin mereka sudah penat ‘bermain’ sesama sendiri dan secara telepati, merasakan sudah tiba masa untuk pulang. Lalu bergabung membentuk formasi tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pantas mindaku terimbau akan satu rencana di National Geograpic Channel tentang hukum alam tersebut. Oleh kerana hakisan memori akibat pertambahan usia, fakta-fakta saintifiknya tidak mampu kuhuraikan secara menyeluruh. Tapi intinya lebih kurang begini. Sebenarnya burung-burung memerlukan satu sama lain untuk terbang lebih jauh. Pada awalnya, masing-masing boleh bergantung kepada kekuatan sendiri untuk terbang tetapi lama kelamaan, tenaga mereka makin berkurangan. Dengan seekor burung mengetuai ‘penerbangan’, burung-burung lain secara automatic akan mengambil tempat di kiri dan kanan ‘ketua’ burung itu secara sekata sehinggalah bilangan burung pada ‘sayap’ kanak dan kiri seimbang. Dengan ini, mereka dapat menambah momentum untuk terbang lebih jauh dan lebih lama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hebatkan hukum alam! Betapa agungnya kuasa Sang Pencipta. Seperti kawanan burung tadi, kita juga sama. Betapa jauh dan lamanya kita ‘terbang’ sendirian, akhirnya kita akan lelah dan memerlukan sokongan untuk terus ‘terbang’. Kita kembali ke lumrah kehidupan bahawa kita tidak mampu untuk terus berkeseorangan di dunia ini. Setiap kita memerlukan pasangan dan teman-teman untuk bergantung harap, berkongsi ria dan gundah serta menyandar semangat untuk kelangsungan sebuah kehidupan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan bila ini berlaku, dengan pasangan atau teman yang memahami, membantu dan setia, kita akan mampu untuk terus ‘terbang’ hingga ke hujung dunia!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alangkah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-4074540793421738737?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/4074540793421738737/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/back-to-nature.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4074540793421738737'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/4074540793421738737'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/back-to-nature.html' title='Back to nature…'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-3596901841850077247</id><published>2009-05-29T15:58:00.000+08:00</published><updated>2009-05-29T15:59:44.420+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='bicara'/><title type='text'>AKU DAN BUKU</title><content type='html'>&lt;em&gt;"All good books are alike in that they are truer than if they really happened and after you are finished reading one you will feel that all that happened to you afterwards it all belongs to you ; the good and the bad, the ecstasy, the remorse and sorrow, the people and the places and how the weather was" - Ernest Hemingway.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Aku gila buku. Aku cinta buku. Aku kasih akan buku. Tanpanya hidupku hilang seri. Hari-hariku terasa kosong kalau tidak bersua. Hidupku seakan kehilangan makna. Dialah peneman paling setia dan akrab di mana sahaja aku berada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ruang tamuku penuh buku. Dapurku pun ada buku. Bilikku semestinya perlu buku. Sebelah bantalku, selain daripada kitab suci, sekurang-kurang akan ada tiga buah buku menemani pembaringanku. Dan aku tidak boleh tidur tanpa membaca buku terlebih dahulu. Tak kira sepenat mana atau sesibuk mana. Lenaku turut bersamanya, terkadang menjadi mangsa tubuhku yang ketiadaan roh sementara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku membesar bersama buku. Walaupun asalku dari kampung yang serba kekurangan, sejak aku mula tahu mengeja dan membaca seawal usia tiga tahun, aku mula berkawan dengan buku. Mengembara ke alam buku. Aku tidak memilih buku. Malah, kertas surat khabar yang menjadi alas pembungkus makanan pun turut kubaca. Kadang-kadang sehingga dimarahi ibuku kerana ia kubaca semasa makan. Majalah juga tidak terkecuali. Dan kegilaan dan kecintaanku terhadap bahan bacaan terus subur sehingga kini. Tambahan pula kini aku mempunyai sumber kewangan sendiri untuk dibelanjakan terhadapnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sehingga kini, Reader’s Digest, The Malaysian Women’s Weekly dan National Geographic menjadi langganan atau dibeli terus dari kedai buku. Setiap bulan, aku pasti menjadi pengunjung setia took buku mencari judul-judul terbaru ataupun sekadar melengkapi koleksi para penulis yang kuminati. Pernah satu ketika dahulu, ketika ekonomi peribadiku mengizinkan, aku menghabiskan kurang lebih tiga ribu ringgit dalam masa kurang dua jam semata-mata untuk buku! Kronik kan ‘chinta’ku ini! Namun sekarang, aku lebih matang dalam pengurusan kewangan, ‘kegilaan’ ini berjaya dikawal! Tetapi kadang kala terbabas jugak! J&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semuanya istimewa bagiku. Semuanya mempunyai ilmu dan pengajaran tersendiri. Semuanya bermakna bagiku. Semuanya memberi pengalaman berbeza. Melalui buku-buku autobiografi dan motivasi, aku belajar mengutip pengalaman dan semangat serta inspirasi dalam  meniti perjalanan hidup. Dalai Lama mengajarku erti semangat dan ketenangan. Tun Mahathir mengenalkan aku erti ketokohan dalam politik dan memahami asal bangsaku. Robert  J. Furey, Bomback, S.J. Dresner, Kubler-Ross dan beberapa orang lagi mengajarku erti kemanusiaan dan penerimaan terhadap takdir Tuhan agar lebih kendiri dan kuat serta mampu menjadi pasak kepada orang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku-buku akademik tentang atom dan molekul, kalkulus, enzim dan surfaktan, fizik kuantum dan nukleus pernah bersamaku sepanjang proses mencari ilmu. Namun kini minatku lebih terarah kepada fiksyen. Mungkin mindaku sudah tepu bergelumang dalam dunia ilmu sedikit masa lalu dan inginkan dunia nyata yang lebih mengasyikkan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan bila mood romantikku datang, aku  berhibernasi dengan Nicholas Sparks, Julie Garwood, Barbara Taylor Bradford, Judith Micheal, Sandra Brown dan Danielle Steel. Apabila aku kesasar dalam diri, aku mencari Luanne Rice, Rosamunde dan Robin Pilcher dan Meave Binchy, untuk mencari makna dan pengertian hidup dalam erti kata sebenar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seringkali aku teruja dalam dunia triller, adventure penuh variasi ilmu Matthew Reilly, Dan Brown, James Patterson, Tom Clancy, Robert Ludlum, Ramlee Awang Mursid, Jeffry Archer, John Grisham, Steve Martin, Anthony Horowitz, Charlie Higson, Robert Muchamore, Faisal Tehrani dan ramai lagi penulis berbakat di luar sana. Malah Kate Mosse dan Titania Hardie amat memukauku dengan historical fiction nya yang lancar bergaya dan penuh fakta serta ilmu. Namun kegemaranku adalah hanyut di dunia fantasi penuh magik dan keajaiban J.R. Tolkien, J.K. Rowling, David Eddings, Terry Goodwind, Ahmad Patria Abdullah, Stephen King, Anne Rice dan beberapa penulis fantasi tersohor yang aku lupa namanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak lupa juga aku mengasah minda dan mengutip ilmu dan rasa melalui pembacaan S.M. Zakir, Zean Kasturi, Fudzail, Isa Kamari, Abdul Hadi Yusoff, Paulo Coello, A. Samad Said, Aziz Deraman, Anwar Ridhwan, Arenawati, Kahlil Gibran dan Hamka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ahh….terlalu ramai penulis yang karyanya menjadi teman hidupku. Tidak semua nama aku paparkan di sini, kerana untuk berbicara tentang kesemuanya, penulis dan bukunya, yang menjadi koleksi peribadi, aku memerlukan ruang dan masa yang panjang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku menjadi satu elemen yang penting dalam hidupku. Selain daripada mencari punca ilmu, ia menjadi sumber hiburan dan escapism daripada hidup yang kurang indah. Menjadi penguat semangat tatkala motivasi diri berada dalam paras bahaya. Seringkali aku lupa diri apabila bersama buku sehinggakan lalai untuk makan dan tidur. Dan selepas menghabiskan sesebuah buku yang bagus, aku diserang perasaan sedih yang teramat sangat kerana terpaksa berpisah dengannya. Apatah lagi karya yang menyentuh rasa. Selalu jugak aku menangis apabila menghabiskan sesebuah buku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada masa yang sama, aku merasa amat puas, mindaku terbuka untuk belajar perkara atau ilmu baru tentang budaya, sejarah serta falsafah hidup melaluinya. Jiwaku seakan-akan berada dalam dunia tersendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hmmm…berbicara tentang buku sahaja membuatkan aku berasa teruja dan ‘hidup’. Cukuplah dulu tentang ini walaupun aku mampu terus berbicara tanpa henti mengenainya. Tak sabar pula untuk meneruskan kembara ilmu dan jiwa dengan pembacaanku seterusnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, ada yang turut segila aku tentang buku?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8938143462021615064-3596901841850077247?l=leanneadam.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://leanneadam.blogspot.com/feeds/3596901841850077247/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/aku-dan-buku.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3596901841850077247'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8938143462021615064/posts/default/3596901841850077247'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://leanneadam.blogspot.com/2009/05/aku-dan-buku.html' title='AKU DAN BUKU'/><author><name>Leanne Adam</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12754311717016111515</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_xsZz19Z1GwI/SfKAT72t5FI/AAAAAAAAABQ/XDD2wToji3c/S220/100_0488.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8938143462021615064.post-1676519179350588661</id><published>2009-05-18T00:00:00.004+08:00</published><updated>2009-05-18T00:10:51.392+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rasa'
